Mathias Blomberg, CJ Advokatbyrå - "Funktionsnedsattas liv offras på ett altare av enhetlighet och exakthet"

Att regeringen inte föreslår några lagändringar för bedömningen av grundläggande behov som berättigar till personlig assistans tolkar Mathias Blomberg som att man stödjer försäkringskassans hållning. Att skapa enhetlighet och exakthet också i andra personliga behov och i det behovsbedömningsinstrument som är under utveckling anser han kommer att ta bort friheten för personer med funktionsnedsättning.
Han säger också att försäkringskassan redan nu räknar minutrar och tar bort assistanstid där assistenten är till förfogande.

Lagrådsremissen tyder på att regeringen stödjer försäkringskassan

Försäkringskassan har kritiserats för sin tolkning av vad som är ett grundläggande behov som berättigar till personlig assistans, vilket exempelvis innebär att den som kan föra maten till munnen och tugga/svälja inte anses ha ett grundläggande behov i matsituationen. En regeringsrättsdom i juni 2009 fastställde försäkringskassans nya tolkning. Mathias Blomberg tycker att Lagrådsremissen -Personlig assistans m.m - åtgärder för ökad kvalitet och trygghet och uttalanden från Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson visar att regeringen stödjer den nya rättstillämpningen.
- Att regeringen inte föreslår några förändringar av lagen, tolkar jag som att de tycker det fungerar bra. Kenneth Johansson C-Ordförande i Socialutskottet, sade tidigare till mig att man är bekymrad över utvecklingen men trots det kommer inga förslag till förändringar. Det hade varit på sin plats att förtydliga vad de grundläggande behoven innebär.
Folkpartiet och Vänsterpartiet kräver däremot lagändringar konstaterar Mathias Blomberg och vänsterpartierna kanske kan göra en valfråga av detta säger han, eftersom Lars U Granberg, socialdemokratisk ledamot i Socialutskottet, kritiserat försäkringskassans behovsbedömningar.
- Problemet är väl att det ofta inte bedöms som en stor valfråga eller en röststark grupp men där tror jag de misstar sig, det finns massor av anhöriga, assistenter, vänner och bekanta som ser vad den här rättstillämpningen leder till.

Inte normalt att låta domstolar avgöra så stora förändringar i rättspraxis

Mathias Blomberg anser att det historiskt sett inte normalt att sådana här frågor avgörs i domstolar, det har också funnits en relativt stabil lagtillämpning om vilka behov som ska vara grund för personlig assistans.
- När det gäller tolkning av grundläggande behov som måltider har rättspraxis nu gått från en vid tillämpning till ytterligheten att bara godkänna behovet om man inte kan inta mat.
Politikernas reaktionstid i den här frågan har varit mycket lång eller obefintlig i jämförelse med hur man reagerade när effekterna för sjukskrivna blev tydlig konstaterar Mathias Blomberg.
- När det var uppenbart att försäkringskassans regler om sjukersättning skulle tvinga ut sjuka människor i arbetslivet reagerade politikerna blixtsnabbt. LSS-lagstiftningen berör en minst lika känslig grupp, men här har man inte bedömt det som angeläget att göra något alls utan lämnat över frågan till domstolarna.
Detta är inte brukligt i Sverige menar Mathias Blomberg, politikerna har vanligtvis ansett sig stå över juridiken och ändrat lagarna när de ansett att de inte passar. Anledningen att man inte ingripit tror han beror på att man vill hålla nere kostnaderna.
- De talar om att utveckla reformen, när det i praktiken sker en nedmontering. Lagändringen 1 juli 2008 när man stoppade en icke avsedd användning av assistansersättningen, var en däremot en utveckling av assistansreformen eftersom det garanterar att pengarna används till det de är avsedda till.

Det går inte att få en exakt sanning av en människas behov

Mathias Blomberg konstaterar att Maria Larsson i lagrådsremissen säger sig vilja avvakta utfallet av bedömningsinstrumentet och att det ska ge en bra bedömningsgrund för beslut i personlig assistans.
- Det talas mycket om integritet i exempelvis FRA-debatten och då slår politikerna sig för bröstet om att de värnar om den, men för en redan utsatt grupp är de beredda att göra avkall på integriteten för att få enhetliga och exakta behovsbedömningar.
Mathias Blomberg anser att man måste avväga behovet av exakthet mot den personliga integriteten och han ser det som en extrem inställning att man ska få fram en exakt sanning om en människas behov och att en person ska kunna kartlägga hela sitt liv två år framåt. Behovsbedömningsinstrumentet är oerhört kränkande i bedömningen av andra personliga behov menar han.
- Personen med funktionsnedsättning tvingas redogöra för sina intressen, drömmar och visioner samtidigt som en person bedömer om de är rimliga eller inte. En människa som inte har en funktionsnedsättning skulle aldrig behöva få sitt liv ifrågasatt genom att bedöma om det är rimligt att åka och fiska eller gå en skogspromenad och ange hur många minutrar detta tar.

Minuträknande och borttagande av väntetid börjar bli praxis på försäkringskassan

2006 tog Försäkringskassan fram ett rättsligt ställningstagande att hela tidsperioden vid det grundläggande behovet skulle räknas för att komma ifrån minuträknandet, säger Mathias Blomberg.
- I och med utvecklandet av instrumentet är man tillbaka där igen och man tar nu även i allt högre grad bort väntetid mellan individens olika behov.
Räknar kassan redan nu minutrar vid bedömningarna?
- Ja, jag fick ett ärende igår där en person vid en omprövning förlorade hälften av tiden eftersom det fanns väntetid som enligt försäkringskassan inte berättigar till assistans. Hans timmar minskades från 168 till 80 timmar/vecka, handläggaren räknade minutrar efter vad som ansågs skäligt, min klient sade exempelvis att han behövde tio minuter för att gå på toaletten, handläggaren sade att det inte är rimligt, det räcker med sju minuter.

Besparingarna går vidare till "andra personliga behov"

Regeringen har gett i uppdrag till Försäkringskassan att senast den 30 juni 2011 rapportera till regeringen om utvecklingen av enhetligheten vid beslut om andra personliga behov och vilka eventuella åtgärder som är lämpliga att vidta, och att man ser detta som något som kan ge en kostnadsdämpande effekt.
- Det här sökandet efter enhetlighet och en exakt sanning är helt vansinnigt, människor gör inte samma saker, eller har samma intressen. Vi håller på att offra värdigheten av funktionsnedsattas liv på ett altare av enhetlighet och exakthet. Om detta handlar om kostnadsbesparingar borde politikerna säga att man inte har råd med den här reformen och stå för det.
I lagrådsremissen talas det om att "andra personliga behov" i lagtexten skulle kunna ändras till "behov av hjälp vid aktiviteter i samband med boende, delaktighet i samhällslivet, egenvård eller i särskilda situationer", och att det tydliggörs att tid mellan olika aktiviteter inte ingår i assistanstiden. Enligt Mathias Blomberg är detta helt i linje med hur försäkringskassan nu redan agerar i praktiken.
- Detta kommer att förvandla assistansen till hemtjänst. Om behovet ska styra måste man se till helheten, en assistent kan inte materialiseras ur tomma intet och helt plötsligt stå vid personens sida exakt när hjälpen behövs.
Mathias Blomberg berättar om ett ärende där en person fick en viss mängd assistanstimmar av sin kommun. Den privata anordnare han ville välja ansåg sig inte kunde verkställa insatsen, eftersom det var för lite tid och för uppsplittrat över dagen.
- När kommunen sedan tog över utökade de tiden för att kunna verkställa insatsen, de gör alltså en ny bedömning för att de själva ska kunna verkställa insatsen.
Problemet är enligt Mathias Blomberg inte kostnadsökningen utan att politikerna underskattat behovet som behövs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra, på lika villkor.
- Man har inte haft insikt i hur många som behöver hjälpen och hur mycket tid som behövs, det borde politikerna ta ansvar för istället för att dra tillbaka stödet.

Assistans för att arbeta och utöva föräldraansvar behöver tydliggöras

Regeringen ser inte något behov av att i lagstiftningen förtydliga att assistans ska ges för att kunna arbeta och utöva föräldraansvar. Mathias Blomberg är kritisk även till detta och säger att idag kan det faktum att en person arbetar vara ett skäl att inte bevilja assistans, i (Regeringsrättsdomen Mål nr 5321-07) från juni 2009 sägs det på sid 12.

"Även den omständigheten att han förmår arbeta som forskare i snitt 30 timmar i veckan talar mot att hans behov av kvalificerad hjälp i de angivna situationerna skulle vara av mer än marginell omfattning"

Försäkringskassan har som praxis att assistanstid för att kunna vara förälder normalt ska ges bara tills barnet är i tvåårsåldern. Mathias Blomberg anser att detta är otillräckligt och inkonsekvent med hur bedömningen görs när ett barn har personlig assistans. Då hävdar försäkringskassan att föräldraansvaret finns tills barnet är tolv år.
- I ett ärende hävdar försäkringskassan att det praktiska föräldraansvaret för grundläggande behov för en femårig flicka är fem timmar per dag. Hur kan man då säga att en förälder med funktionsnedsättning beviljas tid för detta endast fram till tvåårsåldern, det är helt ologiskt. Här brukar jag få med mig domstolarna när jag visar på den här totala inkonsekvensen.
Mathias Blomberg berättar att det dessutom förekommer att kommuner försöker göra tvångsomhändertaganden av barn till föräldrar med funktionsnedsättning.
- Jag har haft flera sådana ärenden, nu har jag ett ärende i Umeå där socialtjänsten med hänvisning till psykologisk anknytningsteori vill omhänderta barnet eftersom det inte anses vara bra att det finns så många vuxna i barnets närhet, vilket beror på att mamman med funktionsnedsättning har en omfattande personlig assistans som kräver många assistenter, säger Mathias Blomberg.

Advokat Mathias Blomberg intervjuades av Kenneth Westberg 2010-02-25

Vidare läsning