Logotyp: Assistanskoll
annonser
annons Särnmark Assistans AB
annons Assistansförmedling
annons STIL
annons Rehab Sation Assistans
annons JAG
annons Assistansformedlaren
annons Arbetsgivarföreningen KFO
annons Linne Assistans
annons A-Assistans
annons Humana Personlig assistans
annons LaVita Assistans AB
annons Saxerna Omsorg
annons Nära AB
annons Vivida Assistans


Annonsera du också
på Assistanskoll..

Arthur Klimchenko, 22 år, Kaliningrad - "Personlig assistans skulle säkert vara bra, men jag skulle vara rädd för att bli dominerad"

Arthur Klimchenko lever med sina föräldrar i den ryska staden Kaliningrad, han skulle vilja flytta hemifrån vilket dock är svårt på grund av hans ekonomi och hans funktionsnedsättning.
När han får personlig assistans beskrivet för sig ser han fördelar, men är samtidigt rädd att assistenterna skulle bestämma över honom, på grund av hur personer med funktionsnedsättningar betraktas i Ryssland. Han är även rädd att många funktionsnedsatta skulle sluta göra det de kan och bara existera, äta och sova.

Bor med sin familj i en gammal tysk stadsdel

Arthur KlimchenkoArthur Klimchenko är 22 år gammal och bor tillsammans med sina föräldrar, en yngre bror och en katt i en lägenhet i en gammal tysk stadsdel. Huset är ett trevånings tegelhus, byggt för mer än 100 år sedan. Familjen har bott där sedan fyrtiotalet, då staden efter krigsslutet blev en del av Ryssland. Arthur Klimchenko berättar att det ursprungligen var tre lägenheter i trapphuset, men att varje lägenhet sedan länge delats upp i två.
-Naturligtvis finns det ingen ramp, hiss eller något sådant. Jag har ett eget litet rum, vi har även ett kök, ett badrum och ett större utrymme.
Arthur Klimchenko berättar att lägenheten inte är tillgänglig, dörrarna är för smala, vilket gör att han inte kan använda rullstolen hemma, vilket inte är nyttigt säger han.
- Det sliter på kroppen men jag har ändå kunnat köpa en annan rullstol än den jag fick av myndigheterna. Den förra var nästan omöjlig att köra själv.
Är det trappor när du ska ut från huset?
- Ja, men som vi ryssar säger "Vi går en annan väg". Eftersom vi bor på första våningen har vi kunnat bygga en ramp så jag kan sätta mig i rullstolen, öppna dörren och rulla rakt ner på gatan.

Får hjälp av familjen

Arthur Klimchenko kan inte gå på grund av en misslyckad operation. Idag får han hjälp mestadels av sin mamma som är pensionerad sedan två år men som fortfarande arbetar lite extra. Han skulle dock vilja flytta till en egen lägenhet.
- Det borde vara dags för mig att flytta hemifrån, men som du förstår kan jag inte göra det nu.
Vad skulle du behöva för att kunna bo själv?
- Framförallt skulle jag behöva pengar till att betala hyra och allt som behövs för att leva. Men om du menar hjälp för att kunna leva självständigt skulle jag säkert behöva en del stöd även för det, även om jag kan klara en hel del själv och jag skulle föredra att göra det mesta själv. Ett annat problem är alla trappor som finns i de flesta hus, även om du bor på första våningen.
Vilken praktisk hjälp kan du få från samhället?
- Ingenting.
I Kaliningrad är en normal månadslön 20 000 rubler (500 Euro), en person med funktionsnedsättning kan få 1400 rubler (35 Euro) per månad i extra pension till att betala personer som hjälper till i det dagliga livet, Arthur Klimchenko hade inte hört talas om det förrän nyligen.
- Jag tror inte många vet om det.
Är det svårt att få stöd med hjälp av de pengarna?
- Det vore ärligare att någon arbetar gratis, och inte för så lite pengar.

Hela samhället skulle behöva förändras

Arthur Klimchenko menar att hela samhället behöver förändras för han ska kunna leva ett självständigt liv.Idag saknas det ramper, hissar, anpassade arbetsplatser och skolor och bra vägar och gator att ta sig fram på med rullstol.
- Om det var mer anpassat skulle personer med funktionsnedsättningar kunna tjäna pengar själva. Jag kan inte förstå varför det här inte görs, det borde vara självklart.
Arthur Klimchenko berättar att transportmedlen är mycket gamla, allmänna transportmedel som bussar och tåg är inte tillgängliga. När han är ute på stan får han hjälp av sin mamma eller sin lillebror.
- Jag har hört att staden köpte en buss förra året som skulle vara tillgänglig för personer i rullstol men ingen har sett den ännu.

Artiklar med samma tema: (24)

TEMA - Assistans eller frånvaro av assistans i andra länder

Intervjuer med personer med större funktionsnedsättningar i ett antal europeiska länder. De intervjuade berättar om sin egen situation och vilket stöd som finns i deras hemland.

Är rädd att assistenter skulle bestämma över personer med funktionsnedsättningar

Jag berättar för Arthur Klimchenko om personlig assistans i Sverige, att det går att få ett visst antal assistanstimmar per dygn beviljade för behov med att äta, klä sig och tvätta sig men även för att kunna arbeta, vara förälder, umgås med vänner och så vidare.
- Jag tror att det vore bra, du skulle kunna klara mycket med en sådan service. Men hos oss ser jag problem, jag skulle vara rädd för att bli dominerad av assistenterna, vi är inte värda mycket i folks ögon här.
Han ser även problem utifrån hur personer med funktionsnedsättningar ser på sig själva, många är inte vana att tala om för andra vad de vill.
- Många skulle riskera att sluta göra det de kan och bara existera, äta och sova, jag är verkligen rädd för att hamna i en sådan situation.
Enligt Arthur Klimchenko har personer med funktionsnedsättningar ingen funktion i samhället idag, de är helt beroende. För att riktiga förändringar ska kunna ske behöver det tillföras mer pengar menar Arthur Klimchenko, pengar till att anpassa samhället och pengar till personer med funktionsnedsättningar så att de kan leva självständigt.
- Dagens samhälle ger lite rabatter och hjälper dig lite grann, men de flesta bryr sig inte om vad du behöver.

Utbildad lärare i engelska

Arthur Klimchenko har en utbildning inom journalistik och filologi och hans specialitet är engelska. Han arbetar ca 20 timmar per månad som engelskalärare i en distansutbildning som han sköter via internet. Han och hans elever kommunicerar med Skype och ICQ, under lektionerna har de ett speciellt program och hemsida de kopplar upp sig mot.
- Mina elever bor mestadels i Kaliningradregionen, det är elever som inte kan gå i en vanlig skola. I en av mina kurser har jag tre 40-minuters lektioner per vecka.
Arthur Klimchenko studerade tio år i grundskola, påbörjade därefter en särskild gymnasieklass för särskilt begåvade elever, men den fick avbrytas på grund av brist på pengar, efter det gick han i en vanlig gymnasieklass.
- Efter gymnasiet började jag universitet och studerade till motsvarade en kandidatexamen, totalt fyra år.
Hur klarade du av att gå i skolan?
- Periodvis hade jag hemundervisning, men oftast fick jag hjälp till och från skolan antingen av mina föräldrar eller av en assistent som betalades av mina föräldrar. Vi betalade exempelvis en vaktmästare från skolan som hjälpte mig att komma till klassen.
Det är dock inte vanligt att personer med funktionsnedsättningar utbildar sig på den här nivån.
- När jag var på universitetet såg jag aldrig någon annan som satt i rullstol, säger Arthur Klimchenko.

Arthur Klimchenko intervjuades av Kenneth Westberg 2010-02-28

Vidare läsning

Sergey Kiselev, Ordförande i Apparel - "Synen på personer med funktionsnedsättning är mycket negativ i Ryssland"

Skicka sidan till: