annonser
annons Nordica Assistans
annons Rehab Sation Assistans
annons Arbetsgivarföreningen KFO
annons Backup
annons Vivida Assistans
annons JAG
annons Humana Personlig assistans
annons Assistansförmedling
annons Maxia Care
annons STIL


Annonsera du också
på Assistanskoll..

Martin Klepke, Tidningen Arbetet – ”Regeringen reagerar handfallet på en kedja av händelser man själv satt igång”

Martin KlepkeRegeringen gjorde misstaget att förutsätta att ökande kostnader för assistans beror på överutnyttjande och fusk. Deras ambition att sänka kostnader har i sin tur pressat Försäkringskassan till mer restriktiva lagtolkningar, anser Martin Klepke.
– Utvecklingen bryter mot grunden i det svenska välfärdssystemet, att resurser till välfärd ska ges efter behov.

Artiklar med samma tema: (204)

TEMA - Försäkringskassans hårdare bedömningar för assistansersättning

I november 2007 började Försäkringskassan hävda att enbart sk integritetsnära delar av grundläggande behov ger rätt till assistansersättning, Försäkringskassan fick stöd i Regeringsrätten 2009. En ny dom 2015 begränsade det femte grundläggande behovet. 2016 sade ytterligare en dom att egenvård inte räknas som grundläggande behov. Hårdare bedömningar har gjort att alltfler förlorat sin assistansersättning och att färre nybeviljas. Ett ingående minuträknande sker vid bedömningarna. Läs intervjuer med alla som berörs av detta.

Martin Klepke, politik redaktör på Tidningen Arbetet (fd LO-tidningen), syns ofta som debattör, tex i Panelen i Sveriges Radios Godmorgon världen. Han anser att regeringens politik för personlig assistans och LSS varit alltför kameral, dvs bara handlat om kronor och ören.
– I välfärdsarbete bör politiker utgå ifrån behov när resurserna ska fördelas. När kostnaderna för LSS och personlig assistans ökade var regeringen alltför snabb att kasta fokus på behov åt sidan till förmån för att minska kostnader.
Hur ser du själv på personlig assistans?
– Den är naturligtvis viktig för de människor som omfattas av den men det är långt ifrån det enda positiva. Hur vi inkluderar människor av olika ursprung och förutsättningar säger mycket om hur långt vi kommit som socialt fungerande samhälle. En inkluderande politik som så långt möjligt skapar lika villkor för alla är gynnsamt för hela samhällets utveckling.

Sorgligt och omöjligt att förstå

I regleringsbrevet till Försäkringskassan 2016 skrev regeringen att kassan skulle ”verka för att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar”. (ändrades 2017 till ”motverka överutnyttjande och brottsligt nyttjande med ett särskilt fokus på den ökande timutvecklingen"). Martin Klepke beskriver formuleringen som sorglig.
Ur ett ideologiskt/mänskligt perspektiv är denna mening ganska sorglig och omöjlig att förstå. Återigen; den bryter mot grunden i det svenska välfärdssystemet, att resurser till välfärd ska ges efter behov. Efter kritik ändrades texten men ännu har vi inte sett några tydliga effekter av det.
Lägger regeringen över ansvaret på Försäkringskassan och domstolar istället för att ta eget ansvar?
– Det blir konsekvensen även om jag inte tror att det var den egentliga meningen.

Önskar att regeringen ser hotet mot hela systemet

Att antalet assistansberättigade minskat från 16 200 till 15 550 senaste året och att nästan 9 av 10 av de som söker assistansrättning fick avslag i januari 2017 är enligt Martin Klepke en naturlig följd av de domar som givit Försäkringskassan rätt till nya bedömningsgrunder.
– Jag hade önskat att regeringen och barn, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér tydligare kunde se det uppenbara hot mot hela systemet som är på väg att ske och agera snabbare.

Regeringen reagerar handfallet på händelser man själv satt igång

Sedan 2009 har det kommit tre viktiga domar i Högsta Förvaltningsdomstolen som begränsat beviljandet av assistansersättning. Att bara integritetsnära delar av grundläggande behov räknas som grund för assistansersättning(2009). Att det femte grundläggande behovet bara ska beviljas vid psykisk funktionsnedsättning (2015). Att egenvård inte ska räknas som grundläggande behov (2012) (tillämpas fr 2016). De två senare domarna har kommit under nuvarande socialdemokratiska regering. Martin Klepke är mycket kritisk till hur regeringen har agerat.
– Regeringen reagerar alltför långsamt och handfallet på en kedja av händelser man själv satt igång. Regeringens högre ambition att minska kostnaderna i LSS skapade en större press på Försäkringskassan som öppnade för nya restriktiva tolkningar av lagtexten, tolkningar som i sin tur fick godkännande i domstol.

Förutsatte att kostnaderna berodde på överutnyttjande och fusk

Martin Klepke tror att regeringens motiv är att de helt enkelt reagerar på ökande kostnader. Det är inte underligt i sig säger han.
– Naturligtvis ska ansvariga politiker se till att resurser inte hamnar fel eller förs ut ur välfärden som i dag sker tex genom vinstuttag i skolan. Det vi tillsammans lägger på välfärden ska också gå till välfärden och inte till något annat.
Felet var att regeringen inte förutsättningslöst sökte orsaken till ökande kostnader och hur de kunde länkas till behoven.
– I stället utgick regeringen från att kostnaderna var för stora för att motsvara behoven och förutsatte att det förekom överutnyttjande, kriminalitet, slarv och fusk.

Fel att direktiven kräver besparingsförslag

I direktiven till LSS-utredningen - "Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen" sägs det att det ska ske besparingar av statsfinansiella skäl och att reformer av andra LSS-insatser ska bekostas av besparingar på personlig assistans. Martin Klepke vill dock inte döma ut den helt.
– Vissa delar av direktiven är naturliga och bör finnas med i en översyn. Till exempel träffsäkerheten. Samhällets gemensamma ihop arbetade resurser till välfärden bör fördelas efter behov, inte efter inkomst, röststyrka i debatten eller utifrån andra kriterier. Att skapa ett system för en bra träffsäkerhet är då naturligt. Även direktivet att se över ersättningssystemet kan vara berättigat av samma skäl, att lokalisera resurserna till där de främst behövs.
Det stora felet är enligt Martin Klepke att bygga in en finansiering i direktiven som i praktiken kräver att utredaren ska ta fram besparingsförslag.
– Då har man från start kringskurit utredningens förutsättningar.

Viljan att driva LSS-frågorna skiljer sig mellan individer i partiet

Martin Klepke vill inte tro att Socialdemokraterna svängt i frågan om LSS och personlig assistans i den meningen att ansvariga politiker frångått synen på alla människors lika värde och resurser efter behov.
– Däremot har frågan i viss mån gömts undan i ny organisation och beslutsfattandet har blivit alltför fragmentiserat. Dagens uppdelning inom socialdepartementet på barn och äldrevård, övrig sjukvård inklusive folkhälsan, och socialförsäkringar kan förbättras. Dessa frågor måste få en starkare ställning i regeringssamarbetet.
Vad anser du om att Socialdemokraterna i Kalmar län har kritiserat regeringen för att de inte ingriper mot de förändrade bedömningarna?
– Jag håller med dem. Jag förstår mycket väl att socialdemokrater i Kalmar och på andra ställen där beslutsfattarna sitter närmare verksamheten och ser effekterna av de nya tolkningarna kan tycka det känns som om man bryter mot traditionell S-politik.
Finns det olika fraktioner inom Socialdemokraterna som har olika åsikter?
– Nej, jag kan inte se att det finns olika fraktioner, däremot skiljer sig nog viljan att driva frågorna runt LSS och personlig assistans mellan individer.
Hur påverkar detta socialdemokratin som rörelse?
– Det beror på hur lång tid det tar att rikta upp politiken kring LSS och personlig assistans. Ju längre tid det tar desto större blir de negativa följderna för hela partiet.

Tolkningen av lagen är problemet

I praktiken har bara vissa grupper av funktionshindrade fått tillgång till personlig assistans, dvs de som tillhör LSS personkretsar och som anses ha tillräckligt mycket grundläggande behov, samt personer under 65 år. Martine Klepke ser en orättvisa här, till exempel för synskadade och säger att frågan är om den är orsakad av den exakta lagskrivningen om de tre grupperna eller om tolkningen är problemet.
– Jag tycker nog att tolkningen är avgörande. Och då är vi tillbaka i behovet av att regeringen snarast bör förändra lagtexten så att all tolkning blir funktionell och att möjligheten till orimliga tolkningar stängs för gott. Lagen ska garantera att personer med funktionsnedsättningar så långt möjligt ska kunna leva ett likvärdigt liv som personer som inte har någon funktionsnedsättning. Det är det viktiga och som bör vara vägledande i regeringens arbete, säger Martin Klepke.

Martin Klepke intervjuades av Kenneth Westberg 2017-05-19

Skicka sidan till: