Lars Lindberg - ”Flytta funktionshinderpolitiken till Arbetsmarknadsdepartementet”

Funktionshinderpolitiken bör flyttas från Socialdepartementet till arbetsmarknadsdepartementet med fokus på tex stärkt arbetslinje och mer flexibla och medvetna arbetsplatser, säger Lars Lindberg och Alexandra Völker i en rapport utgiven på Tankesmedjan Tiden.

I rapporten En funktionshinderpolitik för 2020-talet har Lars Lindberg, med ett mångårigt förflutet i funktionshinderrörelsen, tillsammans med riksdagsledamoten Alexandra Völker (S) släppt en rapport med 30 förslag för att reformera svensk funktionshinderpolitik.
Lars Lindberg säger att det inte är något att hymla om att socialdemokraterna hanterat frågan om personlig assistans illa de senaste åren. Han syftar bland annat på LSS-utredningen 2016 och regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan samma år. Lars Lindberg menar att (S) inte levt upp sina egna politiska ideal.
– Det har länge funnits ett bristande förtroende för partiets politik för de som drabbas hårdast av det ojämlika samhället: människor med funktionsnedsättning. Här har Socialdemokraternas förmåga att formulera och fullfölja en kraftfull kritik mot de maktskillnader i samhället som begränsar människors frihet inte räckt till.

Fördes in i partiprogrammet 1990

Historiskt, menar Lars Lindberg, har funktionsrättsfrågorna haft en stark ställning i partiet med många initiativ och reformprogram i nära dialog med funktionsrättsrörelsen.
– Personlig assistans fördes in i partiprogrammet 1990. Mig veterligen var socialdemokraterna det första politiska partiet som gjorde det. Även den nationella handlingsplanen för handikappolitiken år 2000 hade tydlig socialdemokratisk prägel. Men sedan har funktionshinderfrågorna tappat allt mer i fokus, även om det skett en förbättring sedan Lena Hallengren blev socialminister.

Vill att S åter tar ledartröjan

Nu vill Lars Lindberg och Alexandra Völker att socialdemokraterna åter tar ledartröjan i funktionshinderpolitiken. Rapporten riktar sig främst till socialdemokratiska partiet som de hoppas ska anamma de 30 förslagen och förverkliga dem.
– Socialdemokratins kärnuppgift är att bekämpa orättvisor och skapa ett bättre samhälle för alla och vi hoppas att vår rapport kan bidra till att starta en debatt inom socialdemokraterna om en förnyelse av funktionshinderpolitiken. Det behövs en tydlig socialdemokratisk vision om ett universellt utformat samhälle som är grunden för ett samhälle för alla, säger Lars Lindberg.

Stort medialt fokus på personlig assistans

I rapporten har författarna inte gått på djupet på frågor om tex grundläggande behov och huvudmannaskapet i personlig assistans, men Lars Lindberg kallar den personliga assistansen en central och oumbärlig insats som är oersättlig för väldigt många. Han säger att de senaste årens debatt varit mycket präglad av frågor om LSS och nämner Januariavtalet.
Har det varit för stort fokus på personlig assistans?
– Nja, att det har varit stort medialt fokus på personlig assistans är inte konstigt med tanke på de stora konsekvenserna för enskilda av domstolsutslag och det funnits besparingsbeting till utredningar och Försäkringskassan. Debatten har också varit nödvändig för att åstadkomma förändringar.
Lars Lindberg säger att han och Alexandra Völker valt att prioritera att lyfta vissa frågor i rapporten och när det gäller LSS mer fokuserat på dialogen med funktionshinderrörelsen snarare än specifika förslag liksom att lyfta att individens rättsliga ställning behöver stärkas t ex genom tillgång till rättshjälp i förvaltningsrättsliga ärenden.
– Vårt syfte med rapporten är att lyfta upp ett antal frågor som också är centrala, bland annat att många personer med funktionsnedsättning, särskilt unga, har allt svårare att komma in i arbetslivet och att den socioekonomiska ojämlikheten har ökat markant de senaste åren för personer med funktionsnedsättning jämfört med övriga befolkningen. Det gäller framförallt de som som står långt från arbetsmarknaden och som är beroende av bidrag och stöd. Risken för socialt utanförskap och fattigdom för personer med funktionsnedsättning har ökat markant sedan 2013 och Sverige ligger betydligt sämre till än genomsnittet i EU. Denna utveckling har inte uppmärksammats på samma sätt som assistansen och kan leda till ett livslångt utanförskap, enligt Lars Lindberg.

Funktionshinderpolitik som arbetsmarknadsfråga

De vill framförallt genomföra åtgärder i arbetslivet och vill se funktionshinderpolitiken mer som en arbetsmarknadsfråga än en socialpolitisk fråga, säger Lars Lindberg. Bland annat vill de flytta funktionshinderfrågorna från socialdepartementet till arbetsmarknadsdepartementet och se en stärkt arbetslinje med mer flexibla och medvetna arbetsplatser. De föreslår trepartssamtal med fackförbund, arbetsgivare och staten.
– Med tanke på parternas viktiga roll på svensk arbetsmarknad har de även ett viktigt ansvar för arbetsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. I Norge pågår ett arbete där det tagits fram ett trepartsavtal där avtalen fokuserar på hela arbetslivet, men särskilt på arbetsplatserna. När arbetsmarknadens parter själva pekar ut vilka branscher som ska prioriteras, vilka verktyg som ska användas och hur de ska få in arbetet i sin egen organisation, har det förutsättningar att verkligen få genomslagskraft.

Kunskapslyft och satsning på universell utformning

Som en insats för att ge ökade möjligheter till arbete vill de se riktade åtgärder även på utbildningsområdet.
– Det behövs särskilda insatser för de med svagast ställning på arbetsmarknaden. Vi föreslår ett riktat kunskapslyft för unga med funktionsnedsättning och ett nationellt mål om att alla ska ha en gymnasiekompetens senast år 2026.
De vill också se en satsning på ett universellt utformat samhälle och även här är Norge en inspiration:
– Där har man länge haft universell utformning som ett politiskt mål. Två handlingsplaner har hittills tagits fram. I senaste handlingsplanen finns en rad olika åtgärder och satsningar inom olika områden bland annat för kompetenshöjning, kommunnätverk, forskning, kunskapsutveckling och information. Motsvarande breda satsningar har inte genomförts i Sverige. Däremot vet vi att den fysiska tillgängligheten ofta fortfarande är bättre i Sverige tack vare att vi har haft tydligare krav i plan- och bygglagstiftningen än i Norge. Men tyvärr har vi blivit allt sämre på att leva upp till de kraven och brister åtgärdas inte.

Assistans på glid mot omsorg och vårdande insatser

I rapporten tar de upp att det blivit för stort medicinskt fokus i personlig assistans. De refererar till forskare som granskat svar från över tiotusen assistansanvändare. Forskarna drar slutsatsen att assistansersättningen glidit mot omsorg och vårdande insatser som övervakning och tillsyn.
– Här har rättsutvecklingen haft stor betydelse vilket har gjort att balansen i assistansersättningen gått från en insats för att leva ett liv som andra till en insats för att överleva i och med att nålsögat för att få assistsättning blivit allt mindre, säger Lars Lindberg, som samtidigt tror att tekniken kommer att spela större roll i framtiden men att det dröjer innan kvalitén på tekniska lösningar är i närheten av den mänskliga assistansen.

Ordet fusk lägger skulden på den enskilde

Lars Lindberg ogillar ordet fusk när det förekommer i samband med assistansen.
– Fusk är inget bra uttryck då det lägger fokus på den enskilde och risken att kollektivet assistansanvändare dras med i den debatten vilket ibland också skett.
Lars Lindberg menar att det huvudsakliga problemet är att det funnits assistansföretag som utnyttjat kryphål och bedrivit kriminell verksamhet och han menar att det är i allas intresse att Försäkringskassan och IVO sköter sitt granskningsarbete. Inte minst för att många har ett stort beroende av sitt assistansföretag.
– Om företaget inte har den assistansberättigades bästa som utgångspunkt så kan det få väldigt negativa konsekvenser för den enskilda. Många av de kryphål som tidigare funnits har ju successivt täppts till men det finns också risken att gå för långt, det vill säga att för mycket betoning på granskning kommer få konsekvenser för personliga integritet och riskerar skapa övertung byråkrati.

Independent living inspiration

Lars Lindberg anser att independent living-rörelsens idéer har varit viktig inspiration, även för honom personligen.
– IL-rörelsen har generellt haft väldigt stor betydelse, inte bara för personlig assistans. Den amerikanska funktionshinderrörelsen har präglats mycket av IL rörelsens ideologi och i USA jobbar man bredare än enbart personlig assistans. Jag har själv varit i Berkeley som är IL-rörelse vagga i och deltagit i IL rörelsens arrangemang. Tycker generellt att vi har mycket att inspireras av deras arbetssätt.
Socialdemokraterna brukar kritiseras för att satsa på stora breda lösningar som visserligen kan vara generösa men samtidigt fyrkantiga och ges dåliga möjligheter till individuella lösningar. Tycker du bilden stämmer och tror du att (s) är redo för att ändra på det?
– Det har absolut funnits en tendens i socialdemokratin att se mer på system än människor. Samtidigt måste man också komma ihåg att generella välfärdslösningar har också varit viktiga för personer med funktionsnedsättningar. Sociala rättigheter som hälso- och sjukvård, utbildning, hjälpmedel, personlig assistans m.m. som utgår från behov och inte begränsas av inkomst och förmögenhet är viktigaste vägen till ett jämlikt samhälle.
Motsatsen är enligt Lars Lindberg att enbart rikta välfärdsinsatserna mot vissa grupper under en viss inkomstnivå vilket skapar fattigdomsfällor vilket USA är ett tydligt exempel på.
– I praktiken behövs både generell välfärd och att utforma välfärdsinsatser utifrån individen parat med en politik där samhället är utformat för alla. Vår rapport bygger mycket på det synsättet men också kritik mot hur socialdemokratin har försummat funktionshinderpolitiken – och hoppas att socialdemokraterna tar till sig detta och att rapporten också kan fungera som ett underlag för politikutveckling och intern debatt, säger Lars Lindberg.

Lars Lindberg intervjuades av Erik Tillander 2020-06-17

Vidare läsning

En funktionshinderpolitik för 2020-talet

Några förslag ur rapporten

• Se funktionshinderpolitiken mer som en arbetsmarknadsfråga än en socialpolitisk fråga. Stärk arbetslinjen – genom att ge alla människor med funktionsnedsättningar anpassade möjligheter att delta i arbetslivet. Ta initiativ till trepartssamtal med fackförbund, arbetsgivare och staten för att fullt ut öppna upp arbetsmarknaden för dessa grupper. Och flytta samordningsansvaret för funktionshinderpolitiken till arbetsmarknadsdepartementet.
• Ta fram en tydlig genomförandeplan av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och en tydlig strategi för universell utformning. Och stärk individers möjligheter att driva ärenden juridiskt. Satsning på utbildning och kompetensutveckling om konventionen för olika yrkesgrupper samt folkvalda politiker.
• Inrätta ett nationellt funktionshinderpolitiskt råd, med samma tyngd som regeringens finans- och klimatpolitiska råd. Ett sådant kan bidra med viktiga kompletterande analyser kring vad som behöver göras inom området.
• Slopa funktionshinderskatten. Människor med funktionsnedsättning, som inte har andra alternativ för sin försörjning än sjuk- och aktivitetsersättning, ska inte betala högre skatt än de som arbetar och pensionärer. Nu behöver ”funktionshinderskatten” skattenivåerna likställas.
• Anpassa sjukförsäkringen efter faktisk omfattning på sjukskrivningen. Människors förmåga att arbeta skiljer sig åt mer än vad sjukskrivningens fyrkantiga fasta steg medger. Det gör att många människor med funktionsnedsättningar arbetar mindre än vad de skulle kunna – eller får leva med lägre inkomst än vad de skulle behöva. Nu behöver socialförsäkringarna anpassas bättre efter hur stor sjukskrivningen ska vara.
• Riktat kunskapslyft för unga med funktionsnedsättning. Nu behövs särskilda insatser för de som har svagast ställning på arbetsmarknaden, och ett nationellt mål om att alla ska ha en gymnasiekompetens senast år 2026.
• Riktat friskvårdsbidrag till personer med funktionsnedsättning. Detta för att komma till rätta med att folkhälsan bland personer med funktionsnedsättningar är i snitt markant lägre än bland befolkningen i stort.
• Förbjud friskolor att neka elever med funktionsnedsättningar på grund av bristande kompetens bland personalen eller påstått dåliga förutsättningar att anpassa lokalerna. Den som driver en skola måste kunna ta emot alla typer av elever.