annonser
annons Vivida Assistans
annons Humana Personlig assistans
annons Assistansförmedling
annons JAG
annons Arbetsgivarföreningen KFO
annons Backup
annons STIL
annons Rehab Sation Assistans
annons Maxia Care
annons Nordica Assistans


Annonsera du också
på Assistanskoll..

Assistansersättning - steg i bedömningen

Obs! detta är ett internmeddelande från 2007-11-09. Nyare information finns i TEMA - Försäkringskassans vägledning samt hur Försäkringskassan bedömer grundläggande behov.

Detta informationsmeddelande har till syfte att beskriva de steg i bedömningen av rätten till assistansersättning som följer av 3 § lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS), inklusive vilka del­moment som måste finnas för att ett behov ska klassificeras som ett grund­läggande behov.

Bakgrund

Efter det att vägledning 2003:6 version 1 Assistansersättning introducerades i början av april 2006 uppstod en del frågor. Flera av dem rörde Försäkrings­kassans rättsliga ställningstagande (FKRS) 2006:03 om beräkning av tid för att tillgodose de grundläggande behoven.

I FKRS 2006:03 tydliggörs att den tid det tar att tillgodose ett grundläggande behov som beror på funktionshindret i sin helhet ska ingå i beräkningen av de grundläggande behoven. Tiden mellan olika eller från varandra avskilda grundläggande behov ska däremot inte ingå i beräkningen.

Följande exempel kan illustrera de frågor som lämnats till huvudkontoret med anledning av nämnda FKRS:

Personen har behov av hjälp med att ställa i ordning före och efter måltiden. Det tar cirka 10 minuter vardera. Personen klarar att äta själv. Tidsåtgången för personen att äta tar uppskattningsvis 40 minuter. Hur mycket av tiden kan godtas i beräkningen av tidsåtgången för de grund­läggande behoven? Handlar det om 20 minuter, 60 minuter eller ingen tid alls?

Som det verkar finns en osäkerhet om vilka steg i bedömningen som följer av 3 § LASS och vilka delmoment som måste finnas för att ett behov ska klassi­ficeras som ett grundläggande behov. Nedan följer därför ett förtyd­ligande dels genom beskrivande text, dels genom en kompletterande bild (se bilaga).

Bedömning enligt 3 § LASS

3 § LASS hänvisar till annan lagstiftning och andra lagrum

För att assistansersättning ska kunna beviljas måste samtliga kriterier i 3 § LASS vara uppfyllda. 3 § LASS hänvisar till 1 och 9 a §§ lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) samt 4 § LASS. Samtliga kriterier i dessa lagrum måste beaktas i en utredning om rätten till LASS.

I 1 § LSS anges den personkrets (de grupper) som kan bli berättigad till insatser enligt LSS och assistansersättning enligt LASS. I 9 a § LSS anges vad som avses med personlig assistans. I 4 § LASS anges i vilka situationer assistansersättning inte kan beviljas.

Huvudregeln en­ligt 4 § LASS är att assistansersättning inte lämnas för tid då personen vistas på någon av de verksamheter som anges i 4 § första stycket LASS. I vissa fall kan assistansersättning lämnas om det finns särskilda skäl. En bedömning utifrån 4 § LASS ska göras både vid bedömningen av behov av hjälp för de grundläggande behoven och för andra personliga behov. För ytterligare information se vägledning 2003:6 version 2, avsnitten 9 och 10.

Bakgrunden till att det finns hänvisningar till LSS i 3 § LASS är avsikten med LASS. LASS är i grunden en administrativ konstruktion med syfte att av­lasta enskilda kommuner höga kostnader för personlig assistans. Själva in­satsen personlig assistans är därmed densamma, oavsett om beviljandet sker enligt LSS eller LASS. Det innebär att de steg som krävs för bedömningen av rätten till personlig assi­stans enligt LSS, också krävs vid bedömningen av rätten till personlig assistans enligt LASS.

Hänvisningen till andra lagrum medför bedömning i flera steg

Konstruktionen av 3 § LASS innebär att bedömningen av rätten till assistanser­sättning och dess nivå måste genomföras i flera steg. För att FKRS 2006:03 ska tillämpas på rätt sätt krävs att samtliga steg beaktas. Det är även viktigt för att myndigheten ska uppnå likformighet i bedömningen. Samtliga steg ska doku­menteras i utredningen. Notera att ställning även ska tas till vart och ett av de fem grund­läggande behoven. Ålderskravet 65 år förutsätts vara uppfyllt.

  1. Tillhörighet enligt 1 § LSS - personkretsbedömning
  2. Behov av personlig assistans för grundläggande behov
  3. Tidsbedömning - grundläggande behov
  4. Behov av personlig assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt
  5. Tidsbedömning - andra personliga behov
  6. Det totala behovet av assistansersättning

Steg 1 - Tillhörighet enligt 1 § LSS - personkretsbedömning

Det första steget är att bedöma om den sökande tillhör någon av de grupper som framgår av 1 § LSS.

Om den sökande tillhör någon av grupperna, ska det också framgå vilken grupp han eller hon tillhör. Samtliga kriterier enligt 1 § LSS för respektive grupp måste vara uppfyllda. För ytterligare information om bedömningen av LSS personkrets, se väg­ledning 2003:6 version 2, avsnitt 7.

Om den sökande inte anses tillhöra någon av de tre grupperna och därmed inte tillhör personkretsen ges ett avslag på den grunden.

Steg 2 - behov av personlig assistans för grundläggande behov

Det andra steget är att bedöma behovet av personlig assistans för de grund­läggande behoven.

Innan en bedömning av tidsåtgång kan göras ska klargöras om behovet kan definieras som grundläggande behov eller inte. Som framgår nedan är det inte självklart enbart med hänvisning till att den sökande är i behov av hjälp med något delmoment i det grundläggande behovet.

Inledningsvis anger lagrummet vad som avses med personlig assistans, att det är ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer. Defini­tionens syfte är att betona utgångspunkten för insatsen; den enskil­des behov. Den enskildes behov ska här ses som en kontrast till de behov som kan uppstå i en verksamhet i form av personalbyten, schemaläggning etc. Ett av de inslag som var otillfredsställande vid tidpunkten innan LSS och LASS trädde i kraft var att personen själv inte kunde välja vilka eller hur många som skulle hjälpa honom eller henne. Mot denna bakgrund ville lagstiftaren möjlig­göra en insats som gav personen reella förutsättningar att skapa ett personligt utformat stöd (prop. 1992/93:159 avsnitt 3.2.2, s. 63). Se även vägledning 2003:6, avsnitt 8.2.

Definitionen tydliggör målsättningen med insatsen; att ge den enskilde ökade möj­ligheter till ett själv­ständigt liv (prop. 1992/93:159 s. 174), vilket främjar delaktighet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet ( 5 § LSS). Själv­ständigheten menar man kan uppnås genom ett mycket stort in­flytande över vem som ska utföra assistansen, när den ges och hur den ska ges (prop. 1995/96:146 s. 20). Villkoret att stödet ska ges av ett begränsat antal personer har en lik­värdig grund. Utgångspunkten är individens behov, indivi­dens önskan om att slippa många olika personer som hjälper till med behov av en mycket personlig karaktär. Eftersom utgångspunkten är individens behov ska inte heller indivi­dens eventuella önskemål om att ha många olika assistenter ses som en begränsning eller tecken på att personlig assistans inte kan beviljas.

Med hänsyn till definitionens syfte och hur den är uttryckt i lagrummet kan den uppfattas som att den inte har någon betydelse för bedömningen av behovet av stöd för de grundläggande behoven. Likafullt har den betydelse, eftersom den som sådan i sin helhet antyder att behovet av stöd för de grundläggande behoven ska vara av en viss karaktär, som utifrån individens perspek­tiv inte kan tillgodoses av vem som helst, utan bör tillgodoses av någon som den enskilde själv bestämmer. Av förarbeten framgår vidare att det ska handla om krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av en mycket personlig karaktär (prop. 1992/93:159 sid. 64, 174 och 175). Behovet av hjälp med de grundläggande behoven ska med andra ord vara av en sådan karaktär att det inte rör sig om en insats som likväl kan utföras genom kommunal hemtjänst. Denna utgångspunkt måste finnas i bedömningen av behovet av stöd för vart och ett av de grund­läggande behoven. Bedömningen av om den sökandes behov av hjälp kan klassificeras som ett grundläggande behov handlar således inte om den sökande har behov eller inte, utan om den hjälp den sökande är i behov av är av en viss karaktär.

Tolkningen av lagrummet har sitt stöd i förarbeten, men även i karaktären av de behov som lagstiftaren direkt i lagtexten pekat ut som grundläggande. De grundläggande behoven är ju i sig nödvändiga behov som ofta är av en mycket personlig karaktär. Ytterligare ett kriterium är att personen ska ha behov i sin dagliga livsföring (3 § LASS). För ytterligare information om begreppet daglig livsföring, se vägledning 2003:6, version 2, avsnitt 8.2.

Definitionen av per­sonlig assistans fyller sammanfattningsvis två funktioner. Dels pekar den på lagstiftarens målsättning med insatsen som sådan och dels pekar den på att behovet av stöd ska vara av en viss karaktär för att kunna kvalifi­ceras som grundläggande behov.

Nedan följer en utförligare beskrivning av hur vart och ett av de grundläggande behoven enligt 9 a § första stycket LSS ska bedömas.

Personlig hygien

Med hjälp med personlig hygien avses hjälp med att tvätta sig, att hålla sin kropp ren och hjälp med toalettbesök. Det handlar om situationer av mycket privat karaktär (prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 64).

Utifrån perspektivet att behovet måste vara av en mycket personlig karaktär för att kvalificera som ett grundläggande behov följer att inte alla behov av hjälp med personlig hygien ensamt kan definieras som grundläggande behov. Om en person exempelvis enbart är i behov av hjälp för att tvätta håret, men i övrigt själv kan tvätta sig, sköta sina toalettbesök etc. kan i princip inte detta behov ensamt anses som ett sådant kvalificerat behov av mycket privat karaktär att det definieras som grundläggande behov. Om personen däremot är i behov av hjälp med annan personlig hygien som är av mycket personlig karaktär, exempelvis toalettbesök eller att hålla sig i övrigt ren, räknas också tiden för all hjälp med personlig hygien med, i exemplet ovan skulle hårtvätten räknas med.

Måltider

Med hjälp med måltider avses hjälp med att inta föda; att äta. Som framgår av allmänt råd om måltider kan även andra delmoment vara en del av det grund­läggande behovet måltider (RAR 2002:6).

För att behovet av hjälp med måltider ska betraktas som ett grundläggande behov enligt lagens mening krävs att det finns ett behov av mycket personlig karaktär. Det är också så det allmänna rådet om måltider är avsett att läsas, med andra ord om det finns ett behov av hjälp för att äta då kan även andra behov som att ställa ordning före och efter måltiden etc. anses vara en del i det grundläggande behovet och räknas med i tidsbedömningen.

Utifrån perspektivet att behovet måste vara av en mycket personlig karaktär för att kvalificera som grundläggande behov följer att alla behov med måltider inte ensamt kan definieras som grundläggande behov. Om en person exempel­vis enbart är i behov av att få maten uppvärmd och få den framdukad kan i prin­cip inte detta behov ensamt anses som ett sådant behov av mycket personlig karaktär att det kan definieras som grundläggande behov. Om personen däremot är i behov hjälp med att äta räknas också tiden för all hjälp med måltider med, i exemplet ovan skulle uppvärmning och framdukning räknas med.

Klä av och på sig

Med hjälp med att klä av och på sig avses just hjälp med att klä av och på sig. Lagrummet är tydlig vad gäller detta grundläggande behov. Till skillnad från de grundläggande behoven personlig hygien och måltider som kan innehålla olika delmoment, avses enbart momentet att klä av och på sig, inte lägga fram och ta bort. Däremot ska alla former av klä av och på sig inkluderas i behovet; hjälp med att klä av och på sig på morgon och kväll såväl som hjälp med ytterkläder i hallen etcetera.

Precis som gäller för övriga grundläggande behov måste dock ett behov av mycket personlig karaktär finnas för att behovet av hjälp med att klä av och på sig ska betraktas som ett grundläggande behov enligt lagens mening. Om en person exempel­vis enbart är i behov av hjälp med ytterkläder kan i prin­cip inte detta behov ensamt anses som ett sådant behov av mycket personlig karaktär att det kan definieras som grundläggande behov. Om personen däremot är i behov av hjälp med att klä av och på sig i övrigt, kan även tid för hjälp med ytterkläder räknas med.

Kommunicera med andra

Med hjälp med att kommunicera med andra avses behov av hjälp av en per­sonlig assistent för att kommunikation med andra överhuvudtaget ska vara möjlig. Att vara beroende av en annan person för att överhuvudtaget göra sig förstådd är i sig att betrakta som ett behov av mycket privat karaktär. Det innebär att behovet som sådant är att betrakta som ett grundläggande behov enligt lagens mening. Föreligger behov av personlig assistans för att kommuni­cera med andra ska den kommunikation där den personliga assistenten är en nödvändig faktor för att kommunikation ska vara möjlig utgöra det grund­läggande behovet. För ytterligare information, se vägledning 2003:6 version 2, avsnitt 8.3

Annan hjälp som förutsätter ingående kunskap

Med annan hjälp som förutsätter ingående kunskap avses behov av en personlig assistent med särskild kunskap om individen, kopplat till dennes individuella förutsättningar. Att vara beroende av en annan person där det krävs särskild kunskap är i sig att betrakta som ett behov av mycket privat karaktär. Det innebär att behovet som sådant är att betrakta som ett grundläggande behov enligt lagens mening. Föreligger behov av personlig assistans med annan hjälp som förutsätter ingående kunskap ska den hjälpen där den personliga assistentens speciella kunskap om individen i fråga är en nödvändig faktor utgöra det grundläggande behovet. För ytterligare information se vägledning 2003:6 version 2, avsnitt 8.3.

Steg 3 - tidsbedömning - grundläggande behov

Det tredje steget är att bedöma tidsåtgång för de grundläggande behoven. Beräkningen ska göras enligt FKRS 2006:03. Tidsbedömning ska enbart göras för de behov som klassi­ficerats som grund­läggande behov i lagens mening. Om en person exempelvis har yrkat för hjälp med måltider, personlig hygien och kommunikation, och det i behovsbe­döm­ningen visar sig att behovet av hjälp endast klassificeras som grundläggande behov vid måltider och kommuni­kation, är det enbart dessa två grundläggande behov som i detta skede ska bedömas i tid. Det är dessa två behov som medför ett behov av personlig assistans.

De behov som inte klassificeras som grundläggande behov kan emellertid klassificeras som andra personliga behov. Detta under förutsättning att behovet av personlig assistans för de grundläggande behoven överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka.

Vid bedömningen av tid är viktigt att vara uppmärksam så att inte samma behov räknas flera gånger. Om en person exempelvis är i behov av hjälp med att klä av och på sig, och behovet klassificeras som grundläggande behov kan detta behov uppstå flera gånger per dag. Det kan exempelvis uppstå på morgon och kväll, men även när personen ska gå ut, när han eller hon kommer in eller går och tränar. För varje tillfälle som personen behöver assistans med att klä av och på sig räknas tid för detta grundläggande behov. Här finns en fara att behoven räknas i tid två gånger, först som grundläggande behov sedan som andra personliga behov.

För ytterligare information se FKRS 2006:03 och vägledning 2003:6 version 2, avsnitt 8.3.

Steg 4 - behov av personlig assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt

Det fjärde steget är att bedöma behovet av personlig assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt. Innan en bedömning av tidsåtgång kan göras ska klargöras om behovet kan definieras som andra personliga behov eller inte.

Av 9 a § LSS andra stycket framkommer att den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov även har rätt till personlig assistans för hjälp med andra personliga behov om dessa inte tillgodoses på annat sätt. För ytterligare information se vägledning 2003:6 version 2, avsnitt 8.4 och 8.6.3.

Speciellt för personlig assistans enligt LASS är kravet på att behov av perso­n­lig assistans för de grundläggande behoven ska uppgå till i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för att assistansersättning ska kunna beviljas (3 § första stycket LASS). Om detta finns har personen rätt till assistansersättning och då även för andra personliga behov som inte tillgodoses på annat sätt (9 a § andra stycket LSS). För ytterligare information se vägledning 2003:6, avsnitt 8.5 och 8.6.

Steg 5 - tidsbedömning - andra personliga behov

Det femte steget är att bedöma tidsåtgång för andra personliga behov. I detta steg är det viktigt att uppmärksamma att den tid som redan beaktas inom ramen för grundläggande behov redan är tillgodosett så att inte dubbel tid beräknas.

För ytterligare information se vägledning 2003:6 version 2 avsnitt 8.5.

Steg 6 - det totala behovet av assistansersättning

Det sjätte steget är att summera det totala behovet av assistanstimmar för grund­­läggande och andra personliga behov, och bevilja enligt 6 § LASS med ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader. För ytterligare information se vägledning 2003:6 version 2, avsnitt 8.5.

Frågor med anledning av detta informationsmeddelande kan ställas via ARS.

Avdelningen för barn, familj och handikapp

Christina Janzon, Tomas Sundberg

Skicka sidan till: