Assistansersättningens samhällsekonomiska effekter måste utvärderas - reaktion på Magnus Johansson (mp) inslag i Rapport

Den nuvarande diskussionen om Assistansreformens kostnader ger intrycket av att pengarna kastas i sjön. Så är naturligtvis inte fallet när man jämför kostnaderna och intäkterna.

1. Assistansreformen innebär en förskjutning av kostnader från kommunerna till staten. Förr fick man hemtjänst (som kommunen betalade), idag får man personlig assistans (där ca 80% betalas av staten). Kommunerna sparar alltså stora pengar idag.
2. Försäkringskassan betalar 228 kr i schablonbelopp för en timme personlig assistans. En timme hemtjänst kostar kommunerna förmodligen det dubbla. Genom den statliga assistansersättningen har alltså kommunerna sparat åtskilliga miljarder under åren.
3. De ca 14 000 assistansberättigade sysselsätter tillsammans ca 50 000 assistenter (omräknat till heltidstjänster). I jämförelse: Stockholms stad, landets största arbetsgivare, har ungefär lika många anställda. Assistansreformen har kallats ett av de mest effektiva arbetsmarknadspolitiska instrumenten någonsin. Många assistenter tillhör grupper med hög strukturell arbetslöshet (invandrare, unga på väg till arbetslivet, kvinnor med små barn) som i stor utsträckning hade behövt kommuners socialhjälp. Kommunerna sparar alltså igen.
4. Ca 90% av schablonbeloppet används till löner och lönebikostnader. Därmed går ungefär hälften av assistansersättningen direkt tillbacka till staten i form av arbetsgivaravgift och löneskatt. Resten används för konsumtion och beskattas med moms.
5. Många assistansberättigade anlitar inte längre färdtjänst utan åker med egen bil och assistenter med körkort. Återigen besparingar för kommun/landsting.
6. Med hjälp av våra assistenter har vi idag bättre förutsättningar att klara oss hemma vid sjukdom än tidigare med hemtjänsten där vi var oftare på sjukhus. Är vi på sjukhus kan assistenterna avlasta sjukvårdspersonalen. Besparingar för landstinget.
7. Många assistansanvändare och deras anhöriga arbetar och betalar skatt som direkt följd av assistansersättningen som inte hade varit möjligt med den gamla kommunala hemtjänsten.

Det är amatöraktigt av LSS-kommittén att enbart tala om utgiftssidan utan att ta hänsyn till inkomstsidan. En vetenskaplig utvärdering av assistansersättningens samhällsekonomiska konsekvenser skulle sannolikt visa vinster inte enbart i form av ökad livskvalitet för assistansbrukare och deras närstående utan även i form av reella ekonomiska vinster för skattebetalarna.

Adolf Ratzka, 2007 11 24.