Kopia på fråga ställd av Elina Linna (V) samt svar från äldre- och folkhälsominister Maria Larsson

Maria Larsson svarar Elina Linna, vänsterpartistisk ledamot i Socialutskottet. Elina Linna kritiserar Försäkringskassans hårdare hållning vid bedömning av personlig assistans och att Regeringsrätten fastställt Försäkringskassans hållning. Elina Linna anser att regeringen bör agera eftersom utvecklingen inte är i överensstämmelse med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.


Fråga: 2009/10:130 LSS och FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning

av Elina Linna (v) till statsrådet Maria Larsson (kd) 2009-10-23

I FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning fastslås rätten till självbestämmande och rätten att kunna delta i samhället. För detta behövs ibland personligt stöd i vardagen. En av grundtankarna med personlig assistans är att människor med funktionsnedsättning ska få leva det liv som man vill leva. Personlig assistans har förbättrat livskvaliteten enormt för många och är en av de viktigaste jämlikhetsreformerna i Sveriges historia.

De senaste åren har emellertid Försäkringskassan, som ansvarar för bedömningar av behovet av stöd och service, snävat in ramverket mot att endast erbjuda hjälp med de allra mest grundläggande behoven. Detta har man sedan fått stöd för i Regeringsrätten. Insnävningen har lett till att allt fler med behov av stöd och service fått en drastiskt försämrad livssituation där delaktighet i samhälle, arbetsliv och ett liv i samspel med andra människor har kringskurits.

Sverige har genom ratificering av FN-konventionen förbundit sig att ge alla människor en rätt till ett jämlikt liv där stöd och service till personer med funktionsnedsättning sträcker sig längre än ren omvårdnad. Åtgärder från regeringen är därför nödvändiga.

Min fråga till statsrådet är:

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att säkerställa att LSS står i överensstämmelse med FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning?


Svar på fråga 2009/10:130 LSS och FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Statsrådet Maria Larsson 2009-11-04

Elina Linna har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att säkerställa att LSS står i överensstämmelse med FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Jag vill börja med att understryka att arbetet med att uppfylla kraven i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning varit ett prioriterat arbete för regeringen. Sedan Sverige undertecknade konventionen 2007 har en särskild utredare gjort en genomgång av konventionens 50 artiklar och hur svensk lagstiftning och övriga förhållanden i Sverige förhåller sig till dessa. Det bör understrykas att Sverige enligt regeringens bedömning till fullo uppfyller de krav i konventionen som kan anses absoluta, områden där konventionen kräver att personer med funktionsnedsättning utan undantag ska ha samma rättigheter garanterade i lag. I propositionen Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning (prop. 2008/09:28), dras dock slutsatsen att det finns områden där det återstår en del arbete innan de mål och krav som följer med dagens lagstiftning kan anses uppfyllda och att konventionen kommer att kunna tjänstgöra som riktlinje i arbetet med att förbättra villkoren och avskaffa diskriminering av personer med funktionsnedsättning - i Sverige såväl som i andra länder. I propositionen gör regeringen bedömningen att det inte finns några hinder mot att godkänna den nya konventionen och det fakultativa protokollet.

Jag vill i mitt svar peka på att lagen (1993:387) om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) och andra individuella stöd visserligen är viktiga instrument för att nå målen om delaktighet och jämlika levnadsvillkor men de är inte de enda. Det är enligt min mening viktigt att också arbeta med generella insatser som till exempel tillgänglighet i den fysiska miljön och även beakta tillgänglighet inom kulturområdet, vården, fritidsverksamheten och se till att det finns tillgång till arbete och utbildning för personer med funktionsnedsättning. Vi lägger också ned stor kraft på att förverkliga detta.

Det är således hur generella insatser genomförs och hur individuella stöd utformas och kompletterar varandra, som har betydelse för hur snabbt målet om delaktighet och jämlikhet kan uppnås.

När det gäller att uppfylla konventionens krav är det enligt min mening också väsentligt att beakta även andra individuella stöd än LSS och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS). Det gäller socialtjänstlagen (2001:453), bilstöd, olika former av hjälpmedel och ekonomiska stöd med mera. Det är viktigt att komma ihåg att många personer med funktionsnedsättning får insatser enligt socialtjänstlagen. Sammanlagt får ca 88 000 personer yngre än 65 år insatser enligt socialtjänstlagen eller LSS. Att enbart rikta fokus på LSS vid en analys av situationen för personer med funktionsnedsättning, är därför inte tillfredsställande.

Som jag nämner inledningsvis i mitt svar, så återstår det ännu en del innan vi når målen om delaktighet och jämlika villkor för personer med funktionsnedsättning. Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att följa upp den nationella handlingsplanen för handikappolitiken. Analysen kommer att visa vilka förutsättningarna är för det framtida arbetet.

I frågan påstås att allt fler med behov av stöd och service skulle ha fått en drastiskt försämrad livssituation där delaktigheten i samhället och arbetslivet med mera har kringskurits. Antalet personer som fått insatser enligt såväl SoL som LSS har ökat mellan åren 2007-2008. Det gäller även antalet personer som beviljats personlig assistans enligt LASS. Detta utesluter naturligtvis inte att det finns områden som bör uppmärksammas vilket också har påtalats bland annat i LSS-kommitténs slutbetänkande Möjlighet att leva som andra (SOU 2008:77) och i Socialstyrelsens lägesrapport 2008 Insatser och stöd för personer med funktionsnedsättning.

Jag vill avslutningsvis framhålla att jag delar uppfattningen att personlig assistans har inneburit förbättrad livskvalitet för många och att det är en viktig reform. Det är också självklart att tillämpningen av LSS och LASS, när det gäller beslut om personlig assistans, ska ske med hög rättssäkerhet.

För att personer med funktionsnedsättning fullt ut ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter krävs det dock såväl generella som individuella insatser och ett samspel mellan dessa. När det gäller de individuella stödsystemen, till exempel LSS, bereds för närvarande de förslag som finns i LSS-kommitténs slutbetänkande. Inom ramen för detta arbete har Socialstyrelsen och IMS tidigare fått i uppdrag att ta fram ett instrument för att bättre kunna bedöma behovet av personlig assistans. Ett syfte är att åstadkomma högre kvalitet i beslutsfattandet och säkerställa en mer rättssäker hantering av ansökningar om personlig assistans.

Vidare har riksdagen efter förslag från regeringen fattat beslut om stärkt och tydlig tillsyn av insatser som ges enligt LSS med syfte att kontrollera att den lagstiftning som finns på området också efterlevs och att ett gott stöd ges på lika villkor över landet till personer med funktionsnedsättning.

Dessutom genomför regeringen under åren 2009-2011 satsningar på arbete och sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning bland annat för att anpassa och öka utbudet av sysselsättningsinsatser. För 2009 satsas totalt 140 miljoner kronor inom detta område.


Inkom: 2009-10-23
Besvarad: 2009-11-04

Skicka sidan till: