Reaktioner på höjningen av schablonbeloppet

Föreningen JAGs medlemmar är mycket oroade över framtiden. Det är uppenbart att man har bestämt sig för att sänka värdet av schablonbeloppet genom att inte fullt ut täcka kostnadsökningarna. De som drabbas först och hårdast av den här utvecklingen är personer med de största funktionsnedsättningarna, eftersom alla i schablonsystemet får samma peng oavsett behov.
Budgeten innehåller heller ingen konsekvensanalys av andra förändringars betydelse, t ex av hur de höjda arbetsgivaravgifterna för ungdomar och äldre påverkar kostnaderna för assistans.

Höjningen är för låg för att täcka kollektivavtalade löneökningar. Det drabbar assistansberättigade med höga kostnader för sin personliga assistans, som med den låga höjningen inte kommer att kunna täcka kostnaderna för assistansen. Regeringen vill antagligen minska vissa anordnares överskott. Det är sant att en del anordnare har viss marginal, kanske till och med god. Men seriös assistansverksamhet med god kvalitet har som regel höga kostnader för den personliga assistansen som inte lämnar orimliga överskott. Marginal måste finnas för oförutsedda kostnader och framtida omkostnader. Många "dyra" assistansberättigade riskerar att inte kunna köpa sin assistans hos någon anordnare. Den låga höjningen drabbar också löneutvecklingen för de personliga assistenterna, vilket medför stora svårigheter att rekrytera och behålla bra assistans. Den begränsar dessutom inte minst möjligheterna till ett självvalt liv för assistansberättigade, en grundtanke i reformen, eftersom det oerhört viktiga utrymmet för den enskildes assistansomkostnader minskar.

Totalbeloppen är prognoser, det skarpa beslutet fattas genom att bestämma schablonbeloppets storlek. Så det är ju uppenbart att det blir en besparing.

Det är förstås bekymmersamt att man inte ser assistansen som ett område att satsa på för att skapa bättre levnadsvillkor för assistansberättigade, utan verkar ha den generellt ogrundade uppfattningen att personlig assistans är ett överkompenserat område. För många assistansberättigade blir det ett kliv tillbaka i utvecklingen när regeringen beskär levnadsvillkoren genom att dra in de ekonomiska medlen. Det blir allt svårare, till sist omöjligt, att leva upp till lagens intentioner.

Assistansberättigades kostnader har naturligtvis under åren anpassats efter den faktiska ersättningen. Att då hänvisa till en teoretisk uppräkning bakåt i tiden som blivit felaktig blir inte relevant för dagens verklighet, och i dag måste vi låta dagens verklighet råda. Personlig assistans med god kvalitet medför kostnader som inte tål prutningar. Det är inte rätt läge att på detta sätt i dag söka rätta till räknefel i det förgångna, särskilt som dagens högre krav på administration och utbildning i den personliga assistansen också leder till starkt stigande kostnader för sk "övriga kostnader".

Vårdföretagaran arbetar med att få politikerna att förstå att deras syn på hur assistans fungerar inte stämmer med verkligheten. Vi förser dem med fakta och bjuder in dem till oss och våra medlemsföretag för att träffa företagare och brukare. Det kommer vi fortsätta med. Vi kommer också försöka mobilisera alla tusentals brukare som anlitat någon av våra medlemmar att tillsammans med de drygt 20 000 assistenter som arbetar för någon av våra medlemmar att sätta press på politikerna och försöka förstå hur fel de har om reformen. Förhoppningsvis kan vi få politikerna att gradvis se branschens verklighet och fatta beslut som värnar om reformen inte förstör den.

Det ska vara slutknorren på avsnittet om assistansersättningen i budgetproppen – om en bredare översyn... då vet vi inte vart det tar vägen..