läs skrivbordsversionen istället

Funktionsrätt Sveriges parallellutredning – ”Definiera inte centrala begrepp i lagtexten”

Förstärk den enskildes tolkningsföreträde! Så lyder huvudbudskapet i Funktionsrätt Sveriges ställningstagande om de centrala begreppen i LSS. Lagen är inte svårtolkad, som ofta påstås, problemet är bristande kunskaper i domstolarna.

I Funktionsrätt Sveriges (tidigare Handikappförbunden), ställningstagande om de centrala begreppen slår de inledningsvis fast att LSS är en rättighetslag där de individuella behoven är utgångspunkten och
… att Funktionsrättskonventionen inte medger lagändringar som på något sätt försvagar redan lagstadgade rättigheter...
De menar vidare att lagstiftarens tolkning av de centrala begreppen ska vara vägledande och att lagens intention är att ge den enskilde tolkningstillträde. I sin slutsats skriver de:
…delar av den problematik som uppkommit med lagens uttolkning kan förbyggas om lagtexten förstärker den enskildes tolkningsföreträde. Nuvarande lydelse i LSS § 6 ”Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.”, är för svag...

Kunskapsbrister i domstolarna

Funktionsrätt Sverige menar att lagtexten egentligen inte är särskilt svårtolkad, det handlar istället om att domstolarna inte tolkar lagen på ett korrekt sätt. Det i sin tur, menar de, beror på bristande kunskaper. De hänvisar till en rapport från Myndigheten för Delaktighet, Utvärdering och analys av funktionshinderpolitiken 2011-2016 (sid 137) där det står att ”kunskapen fortfarande är på en väldigt låg nivå hos alla yrkesgrupper inom domstolarna”. Endast en av fem domare uppges känna till innehållet i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och var sjunde domare uppger att de inte känner till att konventionen finns. I slutsatsen skriver de:
…det sker en bristande lagtolkning av LSS inom det svenska rättsväsendet, vilket är en bidragande orsak till att lagen ibland beskrivs som svårtolkad.

”Uttolkning i domstol är ändå bättre än definition i lagtext”

Trots bristande lagtolkning och att vissa domar (tex grundläggande behov, 2009 och femte grundläggande behovet, 2015) gett en negativ och ”selektivt prejudicerande” verkan, är Funktionsrätt Sverige starkt kritiskt mot att ändra konstruktionen på LSS. De skriver:
”För den enskilde som inte erkänns sina lagstadgade rättigheter på grund av tvivelaktiga domslut, är situationen naturligtvis katastrofal. När en domstol grundat sitt negativa beslut på en felaktig rättskälla, eller fattat beslut i strid mot lagens förarbeten, riskerar den enskilde att tappa förtroendet för rättsväsendet. … I dessa situationer ligger det nära till hands att önska att lagtexten tydligare beskrev de insatser man har rätt till, men det resonemanget leder fel. … Skulle man göra det omvända, att definiera begreppen direkt i lagtext, blir det en helt annan lagkonstruktion och LSS omvandlas från att vara en rättighetslag till en lag som beskriver ett antal insatser som olika huvudmän är skyldiga att erbjuda.”
I slutsatsen skriver de:
…lagstiftaren måste säkerställa att LSS bevaras som rättighetslag och får en rättstillämpning som går i linje med lagens ursprungliga intentioner.

”Insats enligt LSS ska gälla utan tidsbegränsning”

Funktionsrätt Sverige menar att rättspraxis utvecklats till att fatta beslut om tidsbegränsade insatser istället för att styras av Kontinuitetsprincipen, dvs att ”insatserna skall vara varaktiga och samordnade”. De skriver att kommunerna, ofta per automatik, skriver in ett omprövningsförbehåll i sina beslut. Deras slutsats är:
…lagstiftarens syfte med varaktighet i insatserna behöver förstärkas så att kontinuitetsprincipen inte urholkas. I lagen bör regleras att insats enligt LSS ska gälla utan tidsbegränsning om det i det enskilda fallet inte finns särskilda skäl för att tidsbegränsa insatsen.

Text: Erik Tillander 2017-06-08


Slutsatserna i sammanfattning

Skicka sidan till: