Riksdagsdebatt visar tydlig blockbildning i assistansfrågan
Emma Henriksson (KD) tog initiativ till debatten
Riksdagsdebatten kom att handla om regeringens (S+MP) ansvar i assistansfrågan. De mindre allianspartierna, KD, L och C, gick till hårt angrepp och sade bland annat att regeringen ”lägger rökridåer” och utarmar reformen genom sin passivitet. Kritiken backades upp av SD och V medan Moderaterna snarare stöttade regeringen.
Se riksdagsdebatten via denna länk
I debattens allra första ord lägger Emma Henriksson (KD) skulden på sittande regering.
– Hösten 2015 sa finansminister Magdalena Andersson att det finns skäl att påbörja besparingar på personlig assistans. Det blev en vändpunkt, efter det kan vi se en drastisk minskning av antalet personer som är berättigade till personlig assistans.
Åsa Regner (S) svarade:
– Högsta förvaltningsdomstolen har med start 2009 kommit med ett antal praxisförändrande domar. Dessa domar, dess tolkning och genomförande har förändrat rätten till assistans, inte på grund av att lagen har ändrats, alltså inte på grund av initiativ från regeringen, utan för att domstolar har dömt och myndigheter har tolkat lagen. Så går det till i en rättsstat, och så fungerar den här sortens lagstiftning.
Ordkrig om nedskärningar
Därmed var debatten igång och kom mest att handla om vilket ansvar sittande regering har. På ena sidan fanns regeringspartierna: socialdemokraterna och miljöpartiet, och på den andra de små allianspartierna: kristdemokraterna, centern och liberalerna, som backades upp av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Moderaterna undvek dock att kritisera regeringen. Ett smärre ordkrig utbröt om orden ”regeringens nedskärningar”, vilket Miljöpartisten Jan Lindholm ansåg irrelevant:
– Formuleringen ”regeringens neddragningar” upprepas här från talarstolen flera gånger. Det kan ju tyvärr vara så att medborgarna tror att det finns någon sanning bakom. Det har ju inte skett några neddragningar på assistansen från den här regeringens sida.
Ander W Johnson (C) attackerade regeringen
Anders W Johnsson (C) reagerade kraftigt på Jan Lindholms beskrivning:
– Jag blir lite förtvivlad när jag lyssnar på miljöpartiet och socialdemokraterna i den här debatten. Vad ska man säga till alla dessa som har fått assistansen indragen? Jan Lindholm säger att ”nej, det har inte skett några indragningar på assistansen”. Alla de som vill syna det kortet varsågod och läs Försäkringskassans prognoser! De beräknar tre miljarder mindre än budgeterat utrymme. Det har skett en kraftig neddragning av medel som går till assistansersättning. Och det är ingen slump. Det är resultatet av beslut av den regering där miljöpartiet och socialdemokraterna ingår!
Jan Lindholms reagerade å andra sidan på Anders W Johanssons debattstil och menade att han spred lögner.
– Det inte hade skett några neddragningar, regeringen inte hade tagit några sådana beslut.
Regeringen beskylldes för passivitet
Mängder av olika fallbeskrivningar avlöste varandra. Allianspartierna menade att regeringen med sin passivitet bär skulden till de tragiska fallen. Regeringen å andra sidan pekade på att de förra veckan lade ett ”kraftfullt paket genom att frysa tvåårsomprövningarna och föreslå en lagändring för att återställa praxis i frågan om väntetid och beredskap. De tog också upp pågående LSS-utredning. Åsa Regnér sade sig vilja värna lagstiftningens intentioner.
Jan Björklund (L) regeringen är senfärdig
– Jag håller med Emma Henriksson om att vi måste diskutera hur vi går vidare i framtiden. Men nu har vi lagt fram ett kraftfullt paket som ska verka på kort sikt och samtidigt jobba för förbättringar på lång sikt.
Jan Björklund (L) sade att alla de som redan förlorat sin assistans inte kommer att ha någon glädje av de åtgärder regeringen vidtagit. Han menade att regeringen är senfärdig, och att dess egentliga mål är att spara pengar och pekade på utredningsdirektivets besparingskrav.
– Utredningen ska vara klar i oktober 2018. Hade avsikten varit att föreslå förbättringar då hade den varit klar före valdagen. Sedan kommer det att dröja ytterligare uppåt ett år innan lagen är på sin plats. Den här tidsutsträckningen är oacceptabel. De som blivit av med sin assistans kan inte vänta.
Annorlunda vara i opposition tyckte Miljöpartiet
Samtliga partier sade sig värna assistansen och uttryckte oro för vad som sker. Men verklighetsbeskrivningarna, graden av hur allvarligt läget egentligen är, skiljdes åt. Jan Lindholm ville gjuta olja på vågorna och hålla nere på tonläget. Han talade om skillnaden att vara en del av regeringen och att sitta i opposition.
– För mig som miljöpartist var det självklart mycket lättare att debattera dessa frågor när vi var i opposition. Nu när vi ingår i regeringsunderlaget är det inte lika självklart hur man kan agera och vad man kan säga. Ni som deltog i alliansregeringens arbete vet också att det med regeringsansvaret följer att man inte kan problematisera lika tydligt som när man är i opposition.
Jan Lindholm (MP) - regeringen har ingen skuld
Han beskrev den komplicerade processen att stifta lagar och betonade också vikten av att skynda långsamt:
– Om man har för bråttom kan det i värsta fall leda till att man skapar större oro och osäkerhet, och det kan till och med vara så att en dåligt genomtänkt förändring i sin tur kan leda till ytterligare brister och försämringar för brukarna. Oppositionen anser alltid att regeringen skulle ha agerat tidigare, och det är lite grann oppositionens roll att göra det.
"Titta på kurvorna och utvecklingen"
Jan Lindholm sade också att problemen redan fanns under Alliansregeringens tid och att den inte agerade alls.
– Det är en förändring som har pågått under en längre tid.
Emma Henriksson tvekar dock inte på skillnaden mellan ”då och nu”:
– Jag blir väldigt bekymrad när jag hör hur debatten utvecklar sig, för det verkar som att alla inte förstår vad det är som pågår just här och nu. Titta på kurvorna! Titta på utvecklingen! För varje år har antalet assistansberättigade ökat, från reformen infördes fram till november 2015. Då började det minska som enligt Försäkringskassans egen analys är accelererande framför allt de två senaste månaderna.
Åsa Regnér citerade förre socialministern Maria Larsson
Ansvarige minister Åsa Regnér (S)
Åsa Regner tog upp två citat av Maria Larsson, ansvarige ministern på området i den tidigare alliansregeringen. Citaten beskrev kostnaderna för fusket och Åsa Regnér ville visa att även alliansregeringen ville få kontroll över kostnadsutvecklingen.
– Ni låtsas nu som att ni inte sa det. Ni låtsas nu som att det inte var ett problem och att det inte är ett problem. Ni säger en sak i regeringsställning men en helt annan i opposition.
Emma Henriksson sade att hon som Kristdemokrat inte skämdes det minsta för att Maria Larsson tog upp fusket eftersom fusk av olika slag ställer till mycket problem. Hon tog därpå upp en rad aktuella händelser där fusk förekommit, bland annat trafikverket i Norrland som tagit betalt för vita streck som aldrig målas och att försvaret köpt hundar för nästan en kvarts miljon styck.
– Men vi slutar inte att se behovet av hundar i försvaret. Vi slutar inte att ha ambitioner vad gäller trafiksäkerheten i Norrland för att det förekommer fusk. Då går vi i stället på fusket.
Jan Lindholm (MP) tackade M för att de talade om fusket
Även moderaten, Camilla Waltersson Grönvall, som annars höll sig utanför polemiken mellan regeringen och de andra allianspartierna, tog upp fusket.
– Allt fusk med bidrag och skatter är djupt problematiskt. Det är upprörande och något vi satsar resurser på att bekämpa. Såväl inom LSS som i andra välfärdssystem behövs skarpare uppföljning och skarpare tillsyn. Det avsätter vi ökade resurser för i vår budget. Allt oupptäckt fusk är förlorade skattekronor. För mig är det direkt stötande att mindre nogräknade personer skor sig på andras legitima behov av stöd och hjälp.
Jan Lindholm tackade särskilt för att moderaten Camilla Waltersson Grönvall tagit upp fusket som om inget talat om fusk tidigare.
– Jag är väldigt glad när företrädaren för Moderaterna tog upp att pengarna inom området ska gå till dem som har rätt till det och inte till sådana som fuskar. Det var en ny signal. Statsrådet har flera gånger tidigare lyft fram frågan och hon nämnde det nyss under sitt senaste anförande.
Anders W Jonsson svarade:
– Den diskussionen har inget med det här att göra! Vi är alla överens om att vi ska göra allt vi kan för att beivra bedrägerier och hålla fusk borta. Det var ett arbete som alliansregeringen drog igång under sin tid och som de fick mycket kritik för då från vänstersidan.
M kritiserar inte regeringen
Camilla Waltersson Grönwall (M) ville tala fusk
Blockbildningen i assistansfrågan med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Moderaterna på den ena sidan, förtydligades genom den försonliga ton som moderaten Camilla Waltersson Grönvall (M) höll gentemot regeringen. I sitt sista anförande sade hon att ansvaret nu faller tungt på regeringen ”att skyndsamt genomföra sitt arbete i Socialdepartementet.” Hon fortsatte:
– Men vi behöver också långsiktigt hållbara lösningar för dem som absolut bäst behöver det. Därför är det också samtidigt viktigt att den utredning som nu arbetar gör det långsiktigt och att det blir ett bra beslut som kan tas efter detta.
Åsa Regnér tyckte sammanfattningen var bra och fortsatte med att tala om reformens legitimitet och beskriva skattebetalarnas tvivel på att pengarna går till rätt ändamål.
– Vi måste kunna göra två saker samtidigt. Men allt vi gör ska gynna personer som har rätt till personlig assistans. Det tänker jag fortsätta att jobba hårt för, sade hon sist.
”Kliv upp ur sandlådan!”
Ett par av debattörerna var inte så starkt bundna till något av blocken och kunde utnyttja det med att kommentera debatten utifrån. Carina Ståhl Herrstedt (SD) ställde sig den retoriska frågan vad man kan säga ”i en debatt som denna?”
Carina Ståhl Herrstedt (SD) ville se handling
– Ingenting som jag säger eller gör just nu hjälper dem som redan har fått sina liv söndertrasade. Och ingenting jag säger kan lätta den börda som alla de anhöriga som tvingas ta ett oproportionerligt stort ansvar känner just nu eller dämpa den oro som de har.
Hon talade om vikten av att gå från ord till handling och vände sig till de andra partierna:
– Kliv ur sandlådan och agera i stället för att skylla på varandra!
"Vi har gått från stolthet till skam"
Även Vänsterpartisten Maj Karlsson (V) hade något av en ”fri roll” och kunde å ena sidan instämma i oppositionens ytterst kritiska hållning till regeringen.
– Om någon under valrörelsen 2014 hade sagt till mig att en av de frågor som vi kommer att behöva slåss hårdast för är frågan om LSS hade jag nog bara skrattat. Jag hade sagt att med en rödgrön regering är våra medborgerliga rättigheter inget som vi kommer att behöva slåss för.
Maj Karlsson (V) skämdes över regeringen
Hon beskrev en bild av Sverige där hon gått från att känna stolthet till skam. Hon sa att löftet mellan staten och personer med funktionsnedsättningar brutits.
– Den omfattande kris som vi pratar om här är i första hand en kris för alla dem som drabbats, men i grund och botten är denna kris ett verkligt hot mot oss alla. Det är allas vår trygghet och allas vår rätt till våra liv som står på spel.
”Ett brutalt politiskt spel”
Maj Karlsson menar dock att det inte endast är sittande regering som bär skulden till det som sker. Hon kallar det ett ”brutalt politiskt spel” som utspelat sig de tio senaste åren.
– Politiken har stilla sett på när dom efter dom har fallit över assistansen och sakta men säkert urholkat reformen. Idag har vi en situation där rättspraxis gjort att du inte kan få assistans om du inte kan föra maten till din mun, där sondmatning inte ses som ett grundläggande behov och nu är det bara aktivt hjälpbehov som räknas. Och två regeringar av olika färg har helt iskallt låtit bli att agera. I nästan tio år har vi begärt en ändring av lagen men ingenting har skett. Det är nästan farsliknande att se hur fingrar pekas åt olika håll för att ingen ska behöva ta på sig skulden för att en av vår tids största tids frihetsreformer slagits i spillror. Vi kräver att regeringen ska respektera det beslut som fattades när LSS-reformen infördes. Då måste regeringen ändra lagen efter alla de domar som urholkat lagstiftningen, inte bara den senaste.
Hon räckte ut en hand och sade sig vara villig att samarbeta över blockgränserna.
– Jag älskar inte tanken på att slå mig i slang med dem där, men det finns tillfällen då det är den enda rimliga vägen. Detta är ett sådant tillfälle, för denna fråga handlar om våra grundläggande mänskliga rättigheter.