läs skrivbordsversionen istället

Krönika

Nora Eklöv


Nora Eklöv är generalsekreterare för
Förbundet Unga Rörelsehindrade och
assistanslös sedan hösten 2016

Rösträtten är inte självklar

“Nothing about us without us” var slogan när EU:s funktionshinderrörelse samlades i Europaparlamentet vid 4th European Parliament of Persons with Disabilities, EPPD, den 6 december år 2017. Under en stor del av dagen diskuterades rätten att rösta, någonting som jag trodde var en lika stor självklarhet i Sverige som i resten av EU. Mötet visade sig bli en stor ögonöppnare och som även fick mig att börja tänka på bristerna i vårt land.

Under dagen i Europaparlamentet vittnade representanter från olika länder om brister och begränsningar i rösträtten. Det handlade bland annat om otillgängliga vallokaler men det exempel som var mest skrämmande stod Spanien för. En kvinna vittnade om hur en lokal domare tillsammans med en god man beslutat att hon skulle fråntas sin rösträtt, enbart på grund av att hon hade en psykisk funktionsnedsättning. Hon berättade om hur hon hade försökt protestera men att ingenting hade fungerat. Representanter från Grekland vittnade om hur personer som bor på institutionsboenden inte har rätt att rösta, det såg likadant ut i flera länder.

Enligt en studie från Yales universitet, där man undersökt hur 91 demokratiska länder fungerar när det kommer till rösträtt för alla, var det enbart 16 som inte hade några begränsningar i rösträtten för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Denna studie gjordes 2014. Det är oerhört skrämmande att personer som vill rösta fortfarande fråntas sin rätt att göra det. Så ser det ut i Europa år 2018. Att rösta är en grundläggande mänsklig rättighet i ett demokratiskt samhälle men trots det finns alltså länder där inte alla medborgare får tillåtelse att rösta och som dessutom fortfarande får kalla sig för demokratiska.

Men hur ser det då egentligen ut i Sverige? Här förlorar fler och fler personer sina insatser enligt LSS och tvingas i allt högre grad att leva isolerade. Men också därför att det blir allt svårare att få rätt till färdtjänst.

Utan mina föräldrar hade jag i år, när det är valår, inte kunnat komma iväg till en röstlokal. Visst finns möjligheten att poströsta men jag tycker att det är lika viktigt att också ha rätt att välja hur man vill rösta. Att fler personer som lever med funktionsnedsättningar får färre möjligheter till full delaktighet i samhällslivet, leder också till att fler fråntas möjligheten att rösta. Under kyrkovalet hösten 2017 lyftes också exempel där personer med synnedsättning tvingades avslöja sin valhemlighet för att kunna rösta eftersom de behövde ha en person som kunde läsa valsedeln högt med sig in i röstbåset. Samma problem uppstår givetvis vid de allmänna valen, EP-valet och olika folkomröstningar och är något som KU har lyft vid flera tillfällen men som ändå inte har åtgärdats. Detta hinder är faktiskt relativt enkelt avhjälpt med en digitalisering av vallokalerna, där väljarna får avge sin röst i en dator, med tillgång till talsyntes och textanpassning, och kanske till och med möjlighet skriva ut sina valsedlar för att sedan lägga dem i valurnan. Med hjälp av sådan teknik skulle även personer med nedsatt handfunktion lättare kunna rösta utan att behöva ta hjälp av någon.

I en demokrati ska alla medborgare garanteras rätten, möjligheten och de rätta förutsättningarna för att kunna göra sina röster hörda och för att kunna rösta. Oavsett om det garanteras genom en tillgänglig lokal, ett tillgängligt röstsystem, enkel och lättillgänglig information om hur man röstar eller med hjälp av en personlig assistent.

Våra liv styrs av politiken och demokrati betyder folkstyre. Därför behöver vi få vara med och bestämma vilka partier och politiker som ska representera oss. Nothing about us without us.

Nora Eklöv 2018-07-05

Skicka sidan till: