läs skrivbordsversionen istället
Välviljan var stor bland de samlade riksdagspolitikerna på seminariet Personlig assistans efter valet 2018 - en spaning. Som brukligt ett valår ville alla värna assistansen. Mot slutet lyfte dock Jonas Franksson ett varningens finger:
– Man kan inte poppa upp som gubben ur lådan och prata bra vart fjärde år utan att sedan göra något när man har makten.
Bengt Eliasson (L) tog i sin inledande replik upp färska siffror som underströk att krisen i assistansen inte på något sätt är över. Trots tvåårsomprövningsstoppet fortsätter avslagen från Försäkringskassan.
– Riksdagens utredningstjänst har tagit fram fakta som visar att avslagen fortsätter i oförändrad skala. Människor puttas ur det statliga systemet och ner i kommunerna. Vi vet att en tredjedel av dessa inte har något stöd alls idag.
På seminariet deltog representanter från alla riksdagspartier utom (Mp). En av frågorna som togs upp var huruvida regeringen borde göra snabbutredningar vid sidan om den pågående LSS-utredningen. Utredningens rapport beräknas komma i december 2018 vilket innebär lagförslag tidigast 2019 men mer troligt 2020. De flesta partier ansåg att det behövs akuta åtgärder. Maj Karlsson (V) sade att lagen håller på att ”fullständigt slås sönder”.
– Om människor ska få de rättigheter de behöver måste vi snabbt ändra lagen och återgå till det som var grundintentionen.
Emma Henriksson (KD) tog upp att det redan kommit rapporter om konsekvenserna av domarna från ansvariga myndigheter men att de inte finns med i utredningsdirektiven.
– Det hade kunnat göras snabbt, under denna mandatperioden. Vi har gett så många möjligheter i riksdagen för regeringen att nappa på.
Magnus Andén och Cecilia Blanck, föreningen JAG, tog upp ett fall med en treårig flicka som inte får personlig assistans eftersom hon är i behov av andningshjälpmedel och som nu tvingas att bo i gruppbostad. På de villkoren kommer hon inte att leva 2020 sade Cecilia Blanck, som menade att det inte behövs någon lagändring för att rädda henne och andra barn i samma situation.
– Det skulle räcka med att ”förtydliga i förordningen för Försäkringskassan”. Idag när man bedömer grundläggande behov dras de timmar som tillgodoses på annat sätt bort. Vi tror inte att det var så bedömningen av grundläggande behov var tänkt. Det handlade om att identifiera vilka personer som ska ha personlig assistans. Det har ingenting att göra med om behovet tillgodoses på annat sätt. Den bedömningen ska sedan göras på sista raden i beslutet - hur många timmar man beviljas.
Maja Fjaestad, statssekreterare hos ansvarige minister Lena Hallengren, försvarade dock att regeringen inte vidtar fler akuta åtgärder nu med hänvisning till att LSS-utredningen snart är klar. Hon upprepade behovet av en ny lag och att det är domstolarna som agerat utan att regeringen kunnat påverka. Men hon passade också på att ge förra regeringen en känga:
– Om den här utredningen varit tillsatt tidigare hade vi haft en lag på plats redan nu.
Under seminariet ställde Hanna Kauppi ofta ja- och nej-frågor där panelen fick svara med uppräckning av röd eller grön lapp. Inte sällan avstod Maja Fjaestad från att rösta och hon uttryckte en viss frustration över frågorna. Hon menade att de flesta av frågorna i grund och botten handlar om problem med lagstiftningen.
– Det här visar att vi behöver en ny lagstiftning. Varför ska vi som politiker ta ställning till om sondmatning är integritetsnära? Det ska väl brukarna få definiera. Varför har vi en lagstiftning som innebär att man är inne och mäter hur lång tid folk är på toaletten? Jag vill ha en modern lag som ger alla som har behov av assistans rätt till assistans.
Hanna Kauppi visade förståelse för att Maja Fjaestad, som företrädde regeringen, inte ville svara på alla frågor. Bland annat tillbakavisade hon en person i publiken som bad om Maja Fjaestads personliga ståndpunkter. Men Hanna Kauppi försvarade samtidigt tillvägagångssättet med snabbfrågorna:
– Man måste förstå att människor inte litar på uttalanden från politiker. Det har ju alltid hetat så, att man ska ”bevara rättigheten och intentionen bakom lagstiftningen” men gång efter annan har erfarenheterna blivit de motsatta.
Hanna Kauppi tog upp de personer som på grund av Högsta förvaltningsdomstolens domar och Försäkringskassans tolkningar av samma domar fått sin assistans indragen. Hon vände sig direkt till Maja Fjaestad och sade:
– Deras liv hänger som på en skör tråd och deras föräldrar och anhöriga går på knäna. Vad gör ni för att ta ansvar för dem?
– Vi har varit tydliga med att alla kommuner har ansvar för sina invånare. Om man har behov av assistans så är det kommunens ansvar. Och vi ser också att kommunerna steppat upp här och ökat sina utgifter och satsningar på LSS.
Carola Gunnarsson, riksdagskandidat, (C), och kommunstyrelseordförande i Sala kommun, tog upp just den frågan, som Maja Fjaestad ofrivilligt kom in på, om övervältringen av kostnader från stat till kommun. Hon sade att det ”som genom ett trollslag” började strömma personer till kommunerna som tidigare haft statlig assistans.
– Det hände efter regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. Det innebär att kostnaderna i kommunerna för personlig assistans ökat med 1,5 miljarder mellan 2016 och 2017. Förstå vad det handlar om för den enskilda kommunen! Personlig assistans tvingas konkurrera med hela den andra kommunala verksamheten.
Carola Gunnarsson avslutade med att säga att delat huvudmannaskap inte är rimligt, vilket nästan alla i panelen höll med om. På snabbfrågan om huvudmannaskapet svarade alla partirepresentanterna utom Maja Fjaestad att det skulle vara statligt. På frågan om hur (S) tänker sig delningen mellan Stat och kommun hänvisar hon till utredningen men sade också att hon vill ha en blocköverskridande överenskommelse. Sedan lade hon till:
– Att Moderaterna vill ha ett statligt huvudmannaskap var en nyhet för mig. Intressant att de kommunicerar det här i Almedalen…
Emma Henriksson tog dock tillfället i akt och varna för att ett förstatligande av assistansen inte kommer att lösa alla problem. De andra LSS-insatserna kommer ligga kvar i kommunerna och att risken kvarstår för kostnadsövervältring och att personer hamnar mellan stolarna.
– Man måste se över helheten och vara medveten om de andra fallgroparna.
Även nivåerna i de olika partiernas budgetar togs upp. Frågan är, menar Hanna Kauppi, om man vill betala ett återställande av de neddragningar som varit.
– Förvisso är assistansen en rättighet på löpande räkning som det kallas - det är alltid en prognos - men prognoser är indikationer på ambitioner, säger hon.
Bara (KD), (L) och (SD) har budgeterat mer än regeringen i sina skuggbudgetar. Frågan blev om de partierna kan hävda assistansen i en regeringssituation. Carina Herrstedt, (SD), ledamot i Socialutskottet, svarade att hon inte visste men hyste stora förhoppningar att det skulle gå att hitta lösningar, bland annat med tanke på välviljan bland alla partirepresentanter i panelen. Emma Henriksson och Bengt Eliasson hade däremot löften från partiledarna. Bengt Eliasson sade att det är en av partiets kärnfrågor:
– Vi kommer att bära med den in i en regeringsförhandling som ett väldigt starkt krav som vi har väldigt svårt att ge oss på.
Emma Henriksson passade på att, kanske i en vädjan till andra partier, förklara att det kommer att kosta lika mycket ändå och att alternativkostnaderna som kostnadsövervältringarna till kommuner och anhöriga är ”sämre” använda pengar:
– Lägg pengarna där de borde ligga, lägg de där det inte skapar olycka och osäkerhet utan där det ger livsmöjligheter för människor.
Även Moderaterna ville enligt Ann-Britt Åsebol se en återgång till intentionerna i LSS och uttryckte gång på gång att assistansen ska värnas. Men med tanke på att de samtidigt vill sänka skatter med 60 miljarder varav 9,5 miljarder på utgiftsposten sjuka och funktionsnedsättning undrade Hanna Kauppi hur ska det gå till?
– Det här är en frihetsreform och den får kosta. Att vi dragit ner på anslaget behöver inte betyda att just de som har behov av det här kommer att drabbas. Man ska se detta som en helhet. De som behöver ha assistans ska självklart ha assistans.
– Så ni är beredda att låta assistansen kosta mer i framtiden? Alltså mer än vad den kostar idag? Skriver du under på det?
– Nu spetsar du ju till det…
– Ja, men det är nödvändigt.
– Assistansen måste få kosta, svar ja.
Maja Fjaestad sade vid ett flertal tillfällen att hon inte vill föregripa utredningen men när det gällde tvåårsutredningarna kunde hon med hänvisning till uttalanden av Lena Hallengren vara tydlig med att de ska bort.
– Vi behöver en mycket mer förutsägbar assistans.
På snabbfrågan om tvåårsomprövningarna ska tas bort svarade samtliga i panelen, inklusive Maja Fjaestad, med ett grönt kort.
– Då kanske det blir så. Det vore ju inte så dumt, sa Hanna Kauppi,
Jonas Franksson gjorde ett uttalande mot slutet av seminariet som kunde tolkas som en varning till den allt igenom välmenande panelen. Han berättade att han pratat med Gustav Fridolin dagen innan om de vallöften de gett inför förra valet och jämfört med hur det blev.
– Det där funkar ju inte. Man kan inte komma en gång vart fjärde år och poppa upp som gubben ur lådan och prata bra och säga att nu ska vi stärka lagstiftningen. Allt det här ni säger här måste ju få konsekvenser när ni sedan får makt att påverka. Annars skapar det politikerförakt. Vi som är engagerade i det här känner, inte förakt, men vanmakt när vi hör de fina orden vart fjärde år, utan att något görs när man sedan har makten.
Se seminariet: Personlig assistans efter valet 2018 - en spaning
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.