Krönika
Nora Eklöv
Nora Eklöv är generalsekreterare för
Förbundet Unga Rörelsehindrade och
assistanslös sedan hösten 2016
Hur stor respekt ska man visa LSS - utredningen?
I en intervju med Sveriges Radio P4 Kalmar svarar socialminister Lena Hallengren på frågor kring LSS-utredningen som nyligen släppts. Utredningen har redan förkastats av nästan samtliga organisationer och förbund från Sveriges funktionshinderrörelse. Trots det vill Hallengren inte svara på huruvida regeringen tänker förkasta utredningen eller ej. Hon säger att utredningen är ett gediget arbete som man ska ha stor respekt för.
Respekt. LSS-utredningen har tagit en massa tid och kostat en massa pengar. Det är självklart att regeringen inte bara kan förkasta hela arbetet på en gång. Det skulle se riktigt märkligt ut. Men man kan inte heller blunda för att förslagen från utredningen kommer att rasera hela LSS och våra liv, vi som är i behov av stöd enligt lagen. Man ska också komma ihåg att vi som blir direkt berörda av utredningen aldrig har bett om direktiven som utredningen fick från början och som i sin tur har fått prägla hela utredningen, trots försök att ändra dem. Jag pratar om besparingsdirektiven.
Vi i funktionshinderrörelsen efterfrågade helt andra direktiv. Direktiv som skulle ha lett till en utredning med bättre och mer ingående förslag på hur lagen skulle kunna förbättras och bli mer träffsäker när det kommer till att garantera rättigheterna enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Istället för att visa respekt för oss i funktionshinderrörelsen, genom att se oss som en rådgivande kunskapsresurs med stor kompetens inom området och be om vår input redan från början, valde man återigen att strunta i att fråga oss och att ignorera våra farhågor.
I arbetsgruppen till utredningen har två experter från funktionshinderrörelsen suttit med. Dessa har dock under processens gång undanhållits handlingar kring utredningen och när de lyft kritik från funktionshinderrörelsen har den inte tagits på allvar. Inte heller deras expertis eller åsikter har lyssnats på - i så fall hade resultatet blivit något annat.
När du är ung och går i skolan får du sagt till dig att du har samma rättigheter och framtidsmöjligheter som alla andra, men inte sällan möter du som ung vuxen ett samhälle med motsträviga myndigheter och beslutsfattare som försvårar för dig att leva som du vill. Du bemöts som en belastning istället för en tillgång. Kanske blir du stämplad som icke arbetsför av handläggaren på Arbetsförmedlingen, trots att du inget hellre vill än att arbeta. Kanske får du inte tillräckligt med assistanstid för att kunna flytta hemifrån. Kanske hittar du ingen lägenhet eller boende som möter dina behov av tillgänglighet. Tänk dig då samtidigt in i att din kropp inte fungerar som du vill och att du, med åldern, blir sämre. Utredningens förslag om en 15-timmarsschablon på fritidsaktiviteter riskerar att markant öka skillnaderna för levnadsvillkor bland unga i Sverige, skillnader som idag redan är stora. Medan unga som inte är i behov av personlig assistans kan ägna sig åt vilka fritidsaktiviteter de vill, måste du tänka efter så att tiden räcker till, vilket tenderar att leda till ett socialt utanförskap. Din fritid ses alltså som mindre värd om du lever med en funktionsnedsättning och är i behov av personlig assistans.
Jag hör allt oftare talas bekanta inom funkisrörelsen som inte längre orkar kämpa, som inte ser någon annan utväg än att avsluta livet, för att kampen känns oändlig. Om du aldrig tillåts leva det liv som du vill leva och om du hela tiden känner att dina möjligheter och rättigheter är mindre värda och inskränks, enbart på grund av hur din kropp fungerar, så börjar du så småningom att tvivla på om livet är värt alla kamper.
Trots att utredningen har tagit tid och kostat pengar, måste våra politiker i första hand se till de individer som i slutänden påverkas av förslagen. Respekt ska visas för oss som drabbas, inte för en utredning vars förslag kommer att rasera vår framtid, våra levnadsvillkor och våra möjligheter att leva ett liv likt andra. Det är oss det handlar om. Glöm inte det.
Nora Eklöv 2019-02-06