Riksdagsval 2026 - Välj med Assistanskoll

Ersättningen måste höjas. Assistansersättningen har urholkats och fortsätter även i år att släpa efter utvecklingen av lönekostnader. Redan 2024 drev vi i riksdagen igenom ett så kallat tillkännagivande om ersättningen för personlig assistans. Enligt beslutet bör regeringen årligen redovisa hur schablonbeloppet har räknats fram samt göra en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen. Vi menar att en sådan översyn måste göras snarast.

Ja. Ersättningen har halkat efter kostnadsutvecklingen och behöver indexeras årligen så att assistansen inte urholkas över tid och blir beroende av individens ekonomi.

Vi vill att det görs en översyn av assistansersättningen snarast. När en sådan översyn är klar får vi ta ställning till hur en justering ska se ut.

Ja, en indexering räcker inte om den utgår från en nivå som redan är för låg. Schablonersättningen har under lång tid halkat efter kostnads- och löneutvecklingen, vilket har skapat ett glapp som behöver täppas till. Miljöpartiet vill därför se en markant höjning av schablonersättningen under kommande år, innan eller i samband med att en långsiktig indexmodell införs. Exakt nivå bör tas fram i dialog med funktionsrättsrörelsen, assistansanvändare och seriösa anordnare.

Ja. Nivån är i dag för låg och bör höjas innan indexeringen, eftersom ersättningen inte följt löne- och kostnadsökningar i samhället på många år.

Ja. Vi vill stoppa minuträkningen genom att ändra lagstiftningen så att bedömningen utgår från människors faktiska behov och hela livssituation.

Ja. Miljöpartiet vill bort från minuträkningen i behovsbedömningarna. Personlig assistans ska utgå från människors faktiska livssituation, inte från att grundläggande behov styckas upp i minuter och sekunder. Vi vill att de grundläggande behoven ska bedömas i sin helhet, så att exempelvis måltider, hygien, kommunikation och tillsyn inte reduceras till enstaka moment. Vi vill ersätta minutstyrningen med tillitsbaserad styrning där personalens kunskap tas till vara och där stödbehov ska ses i en helhet. Bedömningarna ska vara rättssäkra, mänskliga och bygga på helheten i den enskildes behov.

Regeringen har tillsatt en utredning för att göra behovsbedömningarna mer förutsägbara och rättssäkra. Utredaren ska bland annat föreslå en ny modell för att avgöra rätten till assistans och utreda möjligheten att använda schabloner vilket direkt adresserar problematiken med dagens minuträkning. Uppdraget redovisas senast maj 2028.

Ja, vi vill se andra lösningar än minuträkningen. Vi menar att bedömningen ska utgå mer från personens samlade hjälpbehov än från exakt tidsmätning av varje moment.

Ja, i praktiken. Systemet har blivit för snävt och rättsosäkert. Bedömningar måste i större utsträckning utgå från individens samlade behov, inte detaljerad tidsuppdelning. Detta görs bäst genom att ändra begreppet ”Väsentligt förändrade förhållanden” till ”väsentligt ändrade behov”.

Ja. Miljöpartiet vill ändra lagen så att alla grundläggande behov kan vara assistansgrundande i sin helhet. Dagens snäva tillämpning har gjort att människor med stora behov nekas eller förlorar assistans. Det urholkar intentionen med LSS och assistansreformen. Vi vill se en rättssäker och likvärdig behovsbedömning som utgår från individens faktiska behov och självbestämmande. Miljöpartiet har också drivit på i riksdagen för att regeringen ska utreda en sådan förändring.

Regeringen har tillsatt en utredning vars uppdrag är att göra regelverket tydligare och mer rättssäkert, vilket direkt inkluderar frågan om hur grundläggande behov ska bedömas.

Ja, Kristdemokraterna har under lång tid föreslagit att utövande av föräldraskap och att arbetet bör vara grundläggande behov.

Ja. Samtliga hjälpmoment för alla grundläggande behov ska ge rätt till personlig assistans, så att stödet bättre motsvarar verkliga behov.

För att säkra rättssäkra beslut och en likvärdig finansiering i hela landet vill vi se ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Därför tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen under förra mandatperioden en utredning. Vi hade sett fram emot ett beslut under denna mandatperiod. Förhoppningsvis kan den utredning som tillsattes slutet av maj men som borde tillsatts för länge sedan, möjliggöra en övergång till statligt huvudmannaskap, i bästa fall under nästa mandatperiod.

Ja, vi vill införa ett statligt huvudmannaskap för all personlig assistans. Det bör genomföras skyndsamt och rättssäkert, utan försämringar för den enskilde.

Ja. Miljöpartiet är positiva till ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Rätten till assistans ska inte bero på vilken kommun man bor i. Ett statligt ansvar kan ge större likvärdighet och tydligare ansvar. Men reformen måste göras på rätt sätt. Vi vill att förändrade behovsbedömningar kommer på plats först eller samtidigt, så att människor inte förlorar assistans när ansvaret flyttas. Ett huvudmannaskap får inte bli en besparingsreform, utan ska stärka tryggheten och rättssäkerheten.

Moderaterna är för ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Regeringen tog i mars 2023 emot slutbetänkandet i utredningen Statligt huvudmannaskap för personlig assistans, där förslaget om att flytta ansvaret för den personliga assistansen från kommunalt ansvar till statligt ansvar. Utredningen och dess förslag bereds i Regeringskansliet.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning med ett brett uppdrag att se över hur bedömningarna av rätten till personlig assistans ska göras efter diskussion med funktionsrättsorganisationer. För att få på plats ett statligt huvudmannaskap är det viktigt att vi först utreder de grundläggande förutsättningarna för hur rätten till personlig assistans bedöms.

Sverigedemokraterna står fortfarande bakom målet om ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans, eftersom stödet ska vara likvärdigt oavsett var i landet man bor. Men innan ett statligt huvudmannaskap kan införas måste frågan om de grundläggande behoven lösas – något som också de allra flesta brukar- och intresseorganisationer varit tydliga med. SD menar att samtliga hjälpmoment inom alla grundläggande behov ska ge rätt till personlig assistans, så att bedömningarna blir mer rättvisa, förutsägbara och i linje med reformens ursprungliga intentioner. Först när grunden är stabil kan vi skapa ett långsiktigt hållbart, rättssäkert och jämlikt statligt huvudmannaskap.

Det viktiga är att kriterierna är förutsägbara, rättssäkra och faktiskt innebär att den som är i behov av personlig assistans också får det.

Kvalifikationen ska utgå från LSS personkrets och den enskildes varaktiga och individuella behov av stöd. I ett statligt huvudmannaskap ska bedömningen vara likvärdig i hela landet, men inte snävare än i dag.

Miljöpartiet anser att rätten till personlig assistans ska utgå från behov, inte från snäva kvalificeringskrav. Den som har omfattande funktionsnedsättning och behöver personlig assistans för att kunna leva ett självständigt liv ska kunna få det. Vid ett statligt huvudmannaskap ska Försäkringskassan bedöma behovet utifrån en reformerad lagstiftning där grundläggande behov ses i sin helhet. Vi motsätter oss krav som kopplar rätten till assistans till exempelvis lång bosättningstid, medborgarskap eller inkomst. Sådana Tidö-reformer riskerar att öka ojämlikhet, sociala problem, brottslighet, barnfattigdom och försämrad jämställdhet.

Den frågan är direkt kopplad till vad den nyligen tillsatta utredningen ska utreda bland annat hur bedömningen av rätten till personlig assistans ska se ut i ett framtida system. Vi vill se utredarens förslag innan vi tar ställning till de specifika kvalifikationskraven.

Vi är tydliga med att betona att de personer som i dag har ett kommunalt assistansbeslut ska behålla sin rätt till assistans oförändrad om staten blir ensam huvudman. Sedan måste detaljerna kring kvalificeringen utredas.

Bedömningen ska utgå från individens faktiska behov. Snäva tolkningar och åldersgränser bör tas bort för att säkerställa att de som behöver stöd också får det. Det bör också vara obligatoriskt med personliga möten innan ett beslut fattas, oavsett om det är kommunen eller försäkringskassan och om det gäller bifall eller avslag på en ansökan.

Ja, återkrav måste begränsas kraftigt. Vänsterpartiet vill pausa återkrav inom assistans och socialförsäkring, utom när de grundas på avsiktligt fusk. Enskilda ska inte kunna drabbas av orimliga skulder på grund av myndighetsfel, otydlig rättstillämpning eller retroaktiva bedömningar.

Ja. Miljöpartiet vill stoppa rättsosäkra återkrav. Personer som fått assistans beviljad och använt stödet enligt myndighetens beslut ska inte flera år senare riskera krav på stora belopp på grund av myndighetsfel eller otydliga regler. Återkrav bör bara kunna riktas mot assistansberättigade eller anordnare när det finns medvetet felaktiga uppgifter, fusk eller brottsliga handlingar. Samtidigt ska staten ha kraftfulla verktyg mot välfärdskriminalitet och oseriösa aktörer.

Moderaterna delar uppfattningen att dagens system kan slå orimligt hårt mot den som försöker göra rätt. Redan Lagrådet har konstaterat att nuvarande ordning är principiellt oacceptabel där en anordnare kan drabbas av återkrav för felaktigheter som varken den eller den assistansberättigade haft kännedom om. Det är inte rimligt, och det urholkar tilliten till ett system som ska finnas där för de mest utsatta. Därför har den nya utredningen fått ett tydligt uppdrag att föreslå en ordning som är motsägelsefri och rättvis för alla parter utan att för den skull öppna dörren för dem som medvetet fuskar. Uppdraget redovisas senast maj 2028.

Sverigedemokraterna vill stärka rättssäkerheten för personer som söker och har personlig assistans genom tydligare och mer förutsägbara bedömningar. Människor riskerar återbetalningskrav många år efter beslut som tidigare godkänts av myndigheter, vilket skapar stor otrygghet och återkrav borde bara ske när det varit uppenbart att där fanns ett uppsåt. Vi menar också att kommunernas nämnder måste ge tydliga uppdrag till sina tjänstemän att följa LSS-reformens intentioner – människor ska kunna lita på att stödet finns kvar så länge behoven kvarstår. En person som haft personlig assistans i 20 år och fortfarande har samma behov ska inte behöva få sitt liv omkullkastat enbart på grund av förändrad rättspraxis eller hårdare bedömningar.

Ja. Den som får ett pågående beslut indraget bör som huvudregel få behålla assistansen under rättsprocessen, om det inte finns tydliga skäl som avsiktligt fusk eller risk för missbruk av ersättningen.

Ja. Miljöpartiet vill stärka rättssäkerheten för personer med personlig assistans. Den som får sin assistans indragen ska som huvudregel få behålla stödet under tiden beslutet prövas i domstol. Att plötsligt stå utan assistans kan få mycket allvarliga konsekvenser för hälsa, trygghet, arbete, familjeliv och självbestämmande. Därför bör inhibition vara en lagstadgad huvudregel vid indragna pågående beslut, särskilt när stödet är avgörande för den enskildes vardag.

Regeringen har inte föreslagit lagstadgad rätt till inhibition i assistansärenden. Däremot har frågan om rättssäkerhet vid indragning av assistans och behovet av stabilitet i systemet återkommande behandlats i riksdagen, särskilt i debatter om återkrav, omprövningar och Försäkringskassans tillämpning.

Vi har inte tagit ställning till frågan

Ja. Fokus bör ligga på att ingen ska förlora assistans utan ändrade behov.

Även personer över 67 år ska ha rätt att leva ett självständigt liv. Den som redan är beviljad assistans har möjlighet att behålla den. För den som inte sedan tidigare ha assistans finns möjlighet att vid behov får hjälp av hemtjänsten. Hemtjänsten måste få mer resurser och kvaliteten måste bli bättre. Vi har inga förslag om att förändra dagens modell för personlig assistans för personer över 67 år.

Ja, vi vill ta bort åldersgränsen för att beviljas personlig assistans. Behovet av stöd ska avgöra, inte ålder.

Ja. Miljöpartiet vill att rätten till personlig assistans ska utgå från behov, inte från en stel åldersgräns. Behovet av stöd, självbestämmande och delaktighet upphör inte vid 67 års ålder. Dagens gräns riskerar att skapa orimliga skillnader mellan personer med liknande behov. Vi vill därför ta bort, eller åtminstone skyndsamt utreda, den övre åldersgränsen för att kunna söka och beviljas personlig assistans. Äldre personer med omfattande behov ska också kunna leva värdiga och självständiga liv.

Åldersgränsen följer sedan 2026 riktåldern för pension, vilket ger en tydligare och mer förutsägbar ordning. Frågan om gränsens utformning på längre sikt är inte något vi tagit ställning till i nuläget.

Kristdemokraterna har lagt förslag på att utreda förutsättningarna för möjligheten att beviljas assistans efter 67 år om det är funktionsnedsättningar som inte är kopplade till normalt åldrande.

Ja. Det är fullständigt orimligt att sätta en åldersgräns för mänskliga rättigheter och inte kunna erbjuda sjuka personer ett värdigt liv, i vad som i många fall är de sista åren av deras liv. LSS har alltså en diskriminerande åldersgräns medan Funktionsrättskonventionen, som är bindande för Sverige, inte innehåller någon övre åldersgräns.

Sverigedemokraternas uppfattning är att åldersgränsen helt bör tas bort så att funktionsnedsatta, om funktionsnedsättningen inte uppenbart beror på normalt åldrande, ges rätt till personlig assistans. Institutet för mänskliga rättigheter rekommenderar också i sin senaste rapport ”Hemma är någon annanstans” att den diskriminerande åldersgränsen för personlig assistans tas bort.

Det schabloniserade föräldraavdraget bör nollas och tas bort. Barns rätt till personlig assistans ska bedömas utifrån barnets faktiska behov och familjens situation, inte genom schabloner som riskerar att slå fel.

Miljöpartiet vill att barn med funktionsnedsättning ska få assistans utifrån sina faktiska behov. Det mest akuta är att stoppa de dubbla föräldraavdrag som vuxit fram i Försäkringskassans tillämpning, där både schablonavdrag och ytterligare avdrag görs. Det har lett till att barn får färre timmar eller ingen assistans alls. Vi vill därför skyndsamt justera föräldraavdraget, genom förordning eller lagändring, så att barn inte drabbas av rättsosäker praxis. Barnets behov och bästa ska vara styrande, inte schabloner som slår fel.

Vi har inte tagit ställning i frågan.

Sverigedemokraterna menar att det behöver förtydligas i lagen när schabloniserat föräldraavdrag ska göras. Nuvarande system riskerar att slå fel och bör ändras så att barn med behov inte hamnar utanför assistansen.

Under den förra S-ledda regeringen stoppades de så kallade tvåårsomprövningarna – vi har inga förslag om att återinföra dessa.

Vänsterpartiet säger nej till det. Omprövningar ska inte användas som ett verktyg för att minska kostnader eller skapa oro, utan bör bara ske vid väsentligt ändrade förhållanden, på den enskildes initiativ eller när det finns starka rättssäkerhetsskäl.

Miljöpartiet vill inte återinföra automatiska omprövningar på ett sätt som skapar otrygghet eller leder till att människor ständigt riskerar att förlora sin assistans. Om omprövningar ska ske måste de vara rättssäkra, förutsägbara och utgå från faktiska förändringar i behov, inte från besparingskrav. Fokus bör ligga på trygghet för den enskilde, möjlighet att anmäla förändrade behov och uppföljning av kvalitet. Ingen ska behöva leva med ständig oro för att livsnödvändigt stöd dras in.

Vi ser inte någon anledning till att det ska finnas rutinmässiga och obligatoriska nya bedömningar för alla personer vartannat år. Det finns personer som det dessvärre inte kommer att vara någon skillnad eller förbättring avseende deras behov av assistans. Dessa personer och deras anhöriga ska inte behöva känna oro inför en omprövning av rädsla att de ska förlora eller få neddragning av sin assistans. Vi anser därför att omprövningar ska fokusera på att säkerställa att assistansen håller en god kvalitet och tillgodoser behoven i enlighet med intentionen i LSS. Omprövningarna bör vidare ske med individuella intervall bedömda utifrån behov kopplat till var och ens unika situation. Vi anser därtill att behoven inte behöver omprövas från grunden, utan bara om de har förändrats.

Nej. I stället behövs ett omprövningsstopp för att skapa stabilitet och trygghet, så att personer inte förlorar sin assistans utan att deras behov förändrats.

Nej, det ska inte finnas ett kostnadstak som begränsar rätten till personlig assistans när behoven ökar. LSS är en rättighetslagstiftning och människors faktiska behov måste vara styrande.

Miljöpartiet vill inte sätta ett kostnadstak för personlig assistans när behoven ökar. Rättighetslagstiftning ska utgå från människors behov, inte från en på förhand bestämd budgetgräns. Självklart ska skattemedel användas ansvarsfullt och fusk bekämpas, men det får inte ske genom att personer med stora stödbehov nekas den assistans de behöver. Kostnaderna ska följas upp, men lösningen är rättssäkra bedömningar, god kvalitet och kontroll av oseriösa aktörer – inte tak för människors behov.

Nej. Personlig assistans kan inte mätas i kronor och ören. Det handlar om människors rätt att leva självständiga liv, kunna arbeta, studera, delta i samhället och själva bestämma över sin vardag. Assistansen är en rättighetsreform som skapar frihet, trygghet och livskvalitet för människor med stora funktionsnedsättningar. Frågan är därför inte bara vad assistansen kostar samhället – utan också vad det kostar människor att inte få det stöd de behöver.

Ja, vi vet att det förekommer fusk och kriminalitet inom assistansen och vi ser ett behov av fler kontroller. Det är oacceptabelt att utsatta människor inte får den assistans man har rätt till och att kriminella kan tjäna stora pengar på fusket. IVO måste få bättre verktyg för att kunna komma åt kriminalitet, fusk och utnyttjande i privatiseringens spår.

Kriminalitet och oseriösa aktörer ska bekämpas, men kontrollpolitiken får inte drabba assistansberättigade eller seriösa anordnare. Exempel är stärkt ägar- och tillståndskontroll, bättre myndighetssamverkan, effektivare tillsyn av oseriösa bolag och stopp för vinstdrivande upplägg som urholkar assistansen.

Ja, Miljöpartiet vill bekämpa kriminalitet inom assistansen, men kontrollerna ska riktas mot fusk och oseriösa aktörer – inte misstänkliggöra assistansanvändare. Vi vill se bättre myndighetssamverkan, skärpt tillsyn av anordnare, effektivare tillståndsprövning, förbjuda handel av tillstånd och bättre uppföljning av vart ersättningen går. Samtidigt måste rättssäkerheten värnas. Kampen mot kriminalitet får inte användas som ursäkt för att begränsa rätten till assistans för personer som behöver stöd.

Ja, det är en prioriterad fråga. Regeringen har tillsatt en utredning för att göra assistansen mer motståndskraftig mot välfärdsbrottslighet. Kriminella aktörer ska portförbjudas från välfärdens verksamheter, myndigheter ska kunna samköra register, och Utbetalningsmyndigheten har sedan 2024 i uppdrag att förebygga och upptäcka felaktiga utbetalningar. Ett fungerande system fritt från brottslighet är också en förutsättning för att ett statligt huvudmannaskap ska kunna genomföras.

Ja, vi kan inte tillåta att kriminella utnyttjar välfärdssystemen som en bankomat, det undergräver allmänhetens förtroende för en livsavgörande reform. Vi föreslår bland annat att det ska vara en utbetalande myndighet istället för dagens system med flera myndigheter, en upprensning av sekretessregler mellan myndigheter, samt skärpta straff för bidragsbrott. En person som har varit inblandad i organiserad brottslighet inom exempelvis assistansen, ska heller inte heller kunna starta ett nytt företag inom välfärdsbranschen.

Ja, Sverigedemokraterna anser att det behövs fler kontrollåtgärder för att motverka kriminalitet och välfärdsbrott inom den personliga assistansen. Samhället har förändrats mycket de senaste 15 åren och vi vet att organiserad brottslighet försöker utnyttja välfärdssystem där kontrollerna är otillräckliga. Kontrollerna ska riktas mot oseriösa och kriminella aktörer, inte mot personer som har rätt till assistans. Vi kan därför se behov av bland annat skärpta kontroller, bättre myndighetssamverkan och kontrollmetoder liknande dem som används för att identifiera kriminella aktörer inom HVB-sektorn.

Det finns idag möjlighet att vid särskilda skäl få assistans även vid sjukhusvistelse. Vi har inga andra förslag.

Ja, rätten till personlig assistans vid sjukhusvistelse bör utökas. Den personliga assistenten ersätter inte sjukvården, men kan vara avgörande för kommunikation och trygghet.

Ja, Miljöpartiet vill utöka rätten till personlig assistans vid sjukhusvistelse. För många assistansanvändare är de personliga assistenterna avgörande för kommunikation, trygghet, medicinsk förståelse och personlig integritet. Sjukhuspersonal kan ge vård, men kan inte alltid ersätta den kunskap som assistenter har om den enskildes behov. Det bör därför vara lättare att behålla assistans vid sjukhusvistelse när det behövs för att vården ska fungera och den enskilde ska känna trygghet.

Det är en fråga vi anser behöver ses över. Den som har rätt till personlig assistans ska inte riskera att förlora sitt stöd just när man är som mest utsatt – vid en sjukhusvistelse kan behovet av trygghet och kontinuitet vara som allra störst. Något regeringsbeslut finns dock inte i nuläget.

Ja, för den enskilde är det viktigt att behoven som inte är vårdrelaterade kan tillgodoses även under sjukhusvistelse men det är också viktigt att resurserna inom vården nyttjas på bästa sätt, dvs till vård och behandling relaterat till sjukdomen som kräver sjukhusvård.

Att inte beviljas assistans vid sjukhusvistelse kan få stora konsekvenser för den enskilde. Sjukhuspersonal har inte alltid möjlighet att ge det individuella stöd som en personlig assistent med ingående kunskap om personen kan ge, exempelvis vid måltider, kommunikation, hygien eller aktiv tillsyn. Samtidigt riskerar assistenter att sägas upp när ersättningen upphör, vilket kan leda till att viktiga rutiner, relationer och trygghet går förlorade. För vissa skapar detta en sådan oro att de avstår från nödvändig sjukhusvård, Bara det är ett starkt skäl att se över regelverket.

Nej, vi har inga sådana förslag. Assistansberättigade ska ha stort inflytande över vem som arbetar som personlig assistent. Däremot ska samma krav på arbetsvillkor, kvalitet, dokumentation och tillsyn gälla oavsett om assistenten är anhörig eller inte.

Nej, Miljöpartiet vill inte införa generella begränsningar för hur mycket anhöriga kan arbeta som personliga assistenter. För många assistansanvändare är anhöriga en viktig del av tryggheten, kontinuiteten och självbestämmandet. Det gäller särskilt barn, personer med stora kommunikationsbehov eller personer som behöver stöd av någon som känner dem väl. Samtidigt ska det finnas tydliga krav på kvalitet, arbetsvillkor och uppföljning, oavsett om assistenten är anhörig eller inte.

Vi har inte några sådana förslag i nuläget, men det är viktigt att den assistansberättigade tillsammans med anhöriga hittar en lösning som passar bäst för just deras livssituation. För många blir den anhörige en flexibel lösning som skapar en privat sfär med trygghet vid intima och känsliga situationer. Anhöriga utför också ofta betydligt mer assistans än de får betalt för då det måste ha jour och hoppa in om andra assistenter exempelvis blir sjuka. Det är därför viktigt att balansera så att den anhörige inte behöver ta mer ansvar än de vill samt har kraft och ork för. Lika viktigt är det att unga ges möjlighet till personliga utveckling och frigörelse ifrån sina föräldrar i takt med stigande ålder och mognad genom att utomstående assistenter är involverade.

Ja, Rätten att välja anhöriga som assistenter är viktig för trygghet och självbestämmande, men innebär också risker kopplade till beroende, insyn och rollkonflikter. Särskilt viktigt är att uppmärksamma situationer där brukaren i praktiken bara har anhöriga att välja mellan, eftersom det kan begränsa både självständighet och livsutrymme. Det kan innebära att man i högre grad anpassar sig efter familjen istället för tvärtom och det blir svårare att skapa egna relationer och ett självständigt liv samt att man i praktiken inte har ett reellt val, även om rätten finns formellt. Det kan också innebära att en brukare kan få svårt att framföra kritik eller byta assistent.

Personlig assistans ska utgå från bosättning och faktisk anknytning till Sverige, inte från svenskt medborgarskap. Den som bor i Sverige och omfattas av svensk välfärdslagstiftning ska kunna få sina behov prövade enligt LSS.

Miljöpartiet anser att personlig assistans ska ges utifrån behov och bosättning i Sverige, inte kopplas till snäva krav på svenskt medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd. Den som lever här och har omfattande behov ska kunna få stöd för att leva ett värdigt och självständigt liv. Vi motsätter oss förslag som gör rätten till assistans beroende av lång kvalificeringstid, inkomst eller medborgarskap. Sådana krav riskerar att slå hårt mot barn, kvinnor, nyanlända och personer med omfattande funktionsnedsättningar.

Moderaterna driver linjen att välfärden ska kvalificeras. Regeringen har lagt en proposition om att det ska krävas antingen fem års bosättning inom en ramtid om femton år, eller bosättning i kombination med förvärvsinkomster på en viss nivå, för att kvalificera sig för bosättningsbaserade förmåner – dit assistansersättningen hör. Enbart laglig bosättning räcker alltså inte längre, men det finns undantag vid synnerliga skäl.

Vi är angelägna om att sätta stopp för den s.k. brukarimporten där assistansbolag hittar familjer med barn som har en funktionsnedsättning i syfte att tillskansa sig pengar från den gemensamma välfärden. Ett konstruerat behov av arbetskraft, där arbetstillståndet är beroende av en anhörigs vårdbehov. Vad beträffar kvalificering och förmånen assistansersättning står Kristdemokrater bakom att frågan behöver utredas ytterligare.

Vi vill begränsa full tillgång till bosättningsbaserade förmåner för personer som inte varit etablerade/varaktigt bosatta i Sverige.

Den personliga assistansen måste klassas och planeras som samhällsviktig verksamhet vid kris, pandemi och krig. Det kräver beredskapsplaner, skyddsutrustning, tydliga ansvarskedjor mellan stat, kommun, region och anordnare samt ekonomiska garantier så att assistansen inte faller bort i kris.

Personlig assistans måste klassas och planeras som samhällsviktig verksamhet. Miljöpartiet vill att assistansanvändare inte glöms bort i krisberedskapen. Det behövs tydliga beredskapsplaner, tillgång till skyddsutrustning, prioritering av assistenter vid vaccination och krisinsatser, samt fungerande rutiner för bemanning när personal blir sjuk eller transporter slås ut. Assistansanvändare ska involveras i planeringen. I kris, pandemi eller krig måste rätten till stöd, trygghet och självbestämmande säkras.

Personlig assistans är en samhällskritisk funktion som måste fungera även i kris och krig. Likt andra utsatta grupper måste personer med behov av assistans värnas när samhället sätts under press. Moderaterna driver därför på att fristående vårdgivare och assistansanordnare ska ses som en naturlig del av totalförsvaret, och att avtal och upphandlingsmodeller ska anpassas för att inkludera särskilda villkor vid krislägen. Det ligger också ett ansvar på kommunerna att bl.a. ha krisplaner för att säkerställa en trygg drift i sina LSS-boenden och bistå sina invånare i tider av kris och krig.

Vi har inte tagit ställning till frågan, men det är en viktig fråga som behöver utredas.

Genom ett mer robust och samordnat system, gärna med starkare statligt ansvar och långsiktiga finansieringslösningar som säkrar kontinuitet i hela landet.

Ja, den assistansberättigade bör ha rätt till insyn i hur anordnaren använder assistansersättningen.

Ja, Miljöpartiet anser att den assistansberättigade ska ha rätt till insyn i hur anordnaren använder assistansersättningen. Ersättningen är avsedd för att ge den enskilde god personlig assistans, och då är transparens viktigt. Det stärker självbestämmandet och gör det lättare att upptäcka brister, oskäliga vinster eller felaktig användning av medel. Vi vill se tydligare krav på redovisning från anordnare, samtidigt som reglerna ska vara begripliga och inte skapa onödig administration för seriösa aktörer.

Regeringen har tillsatt en utredning om ett tydligare och mer regelverk för personlig assistans. Där ser man bland annat över hur assistansen kan bli mer rättssäker, minska felaktiga utbetalningar och ge bättre kontroll av assistansanordnare samtidigt som personer med stora behov ska känna trygghet i systemet.

Vi har inte tagit ställning till frågan

Ja, transparens är viktigt. Tydlig uppföljning och insyn stärker kvaliteten och förtroendet för systemet, oavsett utförare.

Vänsterpartiet vill stärka tillgången till rättshjälp i LSS-ärenden och motverka att människor står utan stöd under långa rättsprocesser.

Ja, Miljöpartiet vill att personer som får sin personliga assistans indragen ska kunna få offentligt finansierad rättshjälp vid överklagande. Att förlora assistans kan innebära att hela livet förändras – möjlighet att arbeta, studera, kommunicera, vara förälder eller ens klara vardagen. Då måste den enskilde ha en verklig chans att få beslutet prövat. Rättssäkerhet får inte bero på privatekonomi. Därför bör rättshjälpen stärkas i ärenden som gäller indragen personlig assistans.

Moderaterna arbetar aktivt med att stärka enskildas ställning gentemot det allmänna. Den moderatledda regeringen har låtit utreda frågan om utökad rättshjälp och ersättning för ombudskostnader i förvaltningsmål. Utredningen föreslår bland annat att inkomstgränsen för rättshjälp höjs kraftigt från 260 000 kr till över 414 000 kr. Dessutom föreslås en ny ordning där domstolar ska kunna tilldela enskilda ersättning för rättegångskostnader. Detta skulle gynna alla personer med svag privatekonomi som tvistar med myndigheter. Utredningen bereds i Regeringskansliet.

Rättssäkerheten behöver stärkas generellt. Tydligare regler, bättre beslutsunderlag och minskade felbedömningar är avgörande för individens möjlighet att få rätt.

Vi arbetar för att återställa rätten till assistans och göra LSS till den frihetsreform den var tänkt att vara. Genom ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans ska tryggheten och likvärdigheten öka så att din bostadsort inte avgör vilket stöd du får. Det krävs ordning och reda för att stoppa kriminella aktörer och säkerställa att varje skattekrona används till rätt stöd och service. Målet är ett jämlikt samhälle där alla människor kan förverkliga sina drömmar på lika villkor.

Personlig assistans är en av Sveriges viktigaste frihets- och jämlikhetsreformer. Vänsterpartiet vill återupprätta LSS intentioner: rätt till självbestämmande, delaktighet och möjlighet att leva som andra. Politiken måste flytta fokus från kostnadsjakt och misstänkliggörande till rättssäkerhet, kvalitet, goda arbetsvillkor och människors faktiska behov.

Miljöpartiet ser personlig assistans som en av de viktigaste frihetsreformerna i svensk välfärd. Reformen handlar om rätten att leva sitt liv, bestämma över sin vardag och vara delaktig i samhället. Under lång tid har assistansen urholkats genom snäva bedömningar, otillräcklig ersättning och bristande rättssäkerhet. Vi vill vända utvecklingen. Miljöpartiet vill stärka assistansen genom helhetsbedömningar av behov, höjd och indexerad ersättning, bättre rättssäkerhet, statligt huvudmannaskap och krafttag mot oseriösa aktörer.

Att kunna leva ett liv som andra, det är intentionen med LSS. Men stora skillnader i levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning jämfört med den övriga befolkningen kvarstår, exempelvis inom de prioriterade samhällsområdena arbete och försörjning, utbildning, hälsa, transport samt digitalisering. Vi behöver göra mer för att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva med självbestämmande i sitt eget liv! Dessutom, det nödvändiga bekämpandet av den organiserade brottsligheten som finns inom assistansen måste ske utan att inskränka rätten till assistans för de med verkliga behov.

• 27,91 miljarder

27,83 miljarder
Vänsterpartiets budget för 2026

Timbelopp höjs med "märket" cirka 3 %

27,57 miljarder
Centerpartiets budget för 2026

Timbeloppet höjs med 2 %

27,43 miljarder

Regeringens budget för 2026

Timbeloppet höjs med 1,5 %

27,43 miljarder

Socialdemokraternas budget för 2026

Timbeloppet höjs med 1,5 %

27,43 miljarder

Regeringens budget för 2026

Timbeloppet höjs med 1,5 %

27,43 miljarder

Regeringens budget för 2026

Timbeloppet höjs med 1,5 %

27,43 miljarder

Regeringens budget för 2026

Timbeloppet höjs med 1,5 %