Adolf Ratzka, - Är assistansanvändare lika som bär? - Olika sätt att jämföra anordnare
Assistanskoll var den första sajten med syfte att underlätta valet av assistansanordnare. Sedan dess har det tillkommit liknande tjänster från andra aktörer: Branschguiden från personligassistent.com, AssistansTjänst från funktionshinder.se och för ett halvt år sedan IfA:s Assistansval. All information som underlättar jämförelsen av anordnare och som ökar transparens är bra för assistansanvändarna och bra för branschen.
Branschguiden, (38 deltagande anordnare 2009-06-24) och Assistanstjänst (16 deltagande anordnare 2009-06-24) använder sig av samma metod som Assistanskoll (140 deltagande anordnare 2009-06-24), där man ber assistansanordnare att svara på ett antal frågor som ska ge presumtiva assistansanvändare och assistenter ett intryck av företaget, dess ekonomiska villkor och sätt att driva tjänsterna. Beroendet av anordnarna för att få svar på enkätfrågorna utgör ett problem som är svårt att komma ifrån även om man låter anordnare skriva på sanningsförklaringar. Jämförelsetjänsterna saknar resurser för att kontrollera uppgifterna.
Assistansval (16 deltagande anordnare 2009-06-24) driven av IfA, Intressegruppen för Assistansberättigade, försöker komma undan beroendet av information från anordnarna själva. Man skickar enkätfrågorna via anordnarna till deras kunder som svarar direkt till Assistansval. Frågorna avser kvalitetskriterier som bl a information, arbetsledning, integritet, kritik, självbestämmande m m. Den svarande uttrycker sin grad av tillfredsställelse med sin anordnare vad avser dessa kriterier på en 0-100% skala. Det framgår dock inte av jämförelsetjänsten vad som avses med "arbetsledning", "integritet", "självbestämmande", "kritik" o s v. Man frågar till exempel inte om hur ansvaret för arbetsledningen mellan anordnaren och användaren fördelas vilket påverkar kundens möjligheter till självbestämmande. Utan sådana klarläggande frågor kan kunderna lägga en mängd olika saker i begreppen "arbetsledning" eller "självbestämmande". Någon som tidigare enbart haft kommunen som anordnare och som inte kunde påverka något, kanske tolkar "självbestämmande" som att vara med när arbetssökande asistenter intervjuas. Medan för en kund, som tidigare varit arbetsgivare för sina assistenter, kanske "självbestämmande" innebär att kunden sätter assistenternas löner. Bådas svar blandas ihop till en enda siffra. Hur meningsfullt är då ett genomsnitt på "86 % " för "självbestämmande"? Är det bättre eller sämre än "76 % "?
Men det finns ett mera grundläggande problem som har med synen på personlig assistans och dess användare att göra. Assistansbrukare utgör ingen homogen grupp, vi är som folk är mest och skiljer oss åt med avseende på kön, ålder, familjeförhållanden, sysselsättning och intressen, funktionshinder, ambitioner och förväntningar på livet m m. "Personlig" assistans är vår lösning för att var och en kan själv anpassa assistansen till sina individuella behov efter sina egna bedömningskriterier. Det går inte att rösta fram den assistanansordnare som är bäst för alla. Vad som är bra assistans för den ena kan vara en dålig lösning för en annan. "Personlig" assistans är en högst individuell och ingen kollektiv företeelse.
På 80-talet befriade vi oss från kommunens hemtjänst och boendeservice som behandlade oss utan hänsyn till våra individuella föutsättningar. Alla skulle behandlas lika. One size fits all. Vi förnekades vår individualitet som unika människor. Den synen har vi förhoppningsvis lämnat bakom oss. Om assistansberättigade vore lika som bär, skulle vi ha samma värderingar och bedöma assistansanordnare på samma sätt. Bara då skulle Assistansvals metod vara meningsfull.
Adolf Ratzka, Assistanskoll