"Låt livshjälp gå före dödshjälp"

Adolf Ratzka
Adolf Ratzka

I en debattartikel i Sydsvenskan säger Adolf Ratzka att han skrivit ett intyg om att han så långt det är möjligt vill ha livsuppehållande behandling. Han uppmanar andra med omfattande funktionsnedsättningar att skriva liknande intyg.

Assistansanvändaren Adolf Ratzka har levt över 60 år med respirator och näsmask. Han anser att Björn Natthiko Lindeblad fått för stor uppmärksamhet när han i slutfasen av sin ALS-sjukdom valde att avsluta sitt liv, tonvikten måste istället ligga på rätten till livsuppehållande behandling.
– I början av pandemin fick hundra, om inte tusentals äldre, summariskt palliativ vård utan syrgas och dropp, utan att de blev tillfrågade, utan att de ens fick se en läkare! Människor jag känner med omfattande funktionshinder fruktar för sina liv om de skulle hamna på sjukhus med covid-19, skriver Adolf Ratzka i Sydsvenskan.

Livshjälp inte tillräckligt garanterad

Rätten till livsuppehållande behandling till den som vill fortsätta leva inte är reglerad på ett tryggt sätt, skriver Adolf Ratzka och nämner en kvinna med covid-19 in som lades in på SöS i Stockholm.
– Hon hade stora andningssvårigheter och omfattande funktionshinder. Den ansvarige läkaren var osäker på om kvinnan skulle överleva livsuppehållande behandling och nekade henne syrgas eller intubation trots familjens vädjan. Hon dog två dagar senare.

Viljeyttring inför sjukhusvård

Adolf Ratzka har skrivit följande viljeyttring som ska bifogas hans journal om han hamnar på sjukhus. Han uppmanar alla med omfattande funktionsnedsättningar att skriva liknande Intyg.

”Om man inte känner mig närmare och enbart ser min kropp, mitt behov av ventilator dygnet runt samt mitt omfattande behov av personlig assistans är det lätt att dra slutsatsen att mitt liv redan före mitt insjuknande inte erbjöd någon livskvalitet och inte heller kommer att erbjuda den efter eventuell livsuppehållande behandling. Själv känner jag att jag haft och fortfarande har ett i mina ögon fullt, rikt och spännande liv med min fru och dotter, med studier och arbete utomlands som forskare, projektledare, grundare av flera organisationer, ledare inom funktionshinderrörelsen även internationellt, föredragshållare i många länder, många resor och långa utlandsvistelser. Och det fortsätter än. Just nu skriver jag ett kapitel till en internationell bok med titeln Aging of the Oppressed.

De 60 åren med funktionsnedsättning har hjälpt mig förstå vad som utgör livskvalitet för mig: relationer, främst med min familj och mina vänner, möten med nya människor, lyckokänslor inför naturen, konst och kammarmusik, mitt arbete inom funktionshinderpolitiken, intresset för litteratur och flera vetenskapliga områden, min dagliga meditationspraktik och mycket mer – små saker som ger mig glädje många gånger om dagen och gör livet värt att leva. Att nå den här insikten har tagit mig många år, mycket tankearbete, många psykoterapitimmar.

Jag älskar mitt liv och vill fortsätta leva så länge det går. Därför ber jag de ansvariga vårdgivarna att diskutera mitt ställningstagande även med min familj och mina vänner. Om det finns en chans att uppehålla mitt liv med exempelvis medikament, kirurgiska ingrepp, syrgas, intubation, trakeostomi vill jag ta chansen.”

Sydsvenskan Debatt - Adolf Ratzka - "Låt livshjälp gå före dödshjälp"

Skicka sidan till: