Hur sköter den nya regeringen assistansfrågan?

Jag ser ingen politisk linje alls hittills. Det är klart att man ska ha respekt för att regeringen just har tillträtt, men frånvaron av politik på området i Tidöavtalet är slående, och det i en fråga som förra mandatperioden var så viktig för både L och KD. Tidöavtalets assistanspunkter handlade ju mest om att personer som inte är svenska medborgare eventuellt inte ska få personlig assistans, vilket skulle vara en kraftig begränsning av rättigheten som skulle göra att människor som t.ex. har skadats allvarligt i krig skulle få det väldigt svårt att klara sig i Sverige. Att man inte höjde schablonbeloppet var också en skam. Sedan är jag väldigt förundrad över hur KD har lyckats slarva bort Pia Steensland. Här har man en person som har varit en oerhörd tillgång för KD förra mandatperioden. En person som har gjort att många allmänborgerliga väljare har röstat på KD, och så lyckas man inte ge henne en plats på Socialdepartementet. Kanske ville hon inte, men annars är detta ett väldigt märkligt agerande från KD:s sida.

De förväntningar som vi hade när den nya regeringen tillsattes har inte infriats. LSS och personlig assistans känns inte som att den nya regeringen håller högt utan det är annat som prioriteras.

Det är en skam naturligtvis, snart kommer det bli svårt att anordna assistans med god kvalité och lönerna är så klart alldeles för låga. Att göra en ordentlig höjning av schablonen hade varit en tydlig signal om att det nu är en annan regering som styr och som rättar till den tidigare regeringens misstag. Men den signalen var tydligen inte prioriterad.

Att höja assistansersättningen med endast 1,5 % när det aviseras om lönekrav om 4,4 % samtidigt som vi har en tvåsiffrig inflation och tidigare kollektivavtal ger ökade kostnader till följd av stärkt semesterersättning för många rimmar illa. Personlig assistans är en rättighetslagstiftad insats som alla regeringar, samtliga partier bör ta ansvar för på alla sätt, inte minst finansieringen av den. Den extremt låga höjningen riskerar bidra till ökade konkurser och minskad valfrihet för assistansanvändare då små och mellanstora assistansanordnare minskar i antal.

Det finns ett riksdagsbeslut från i mars i år som KD var väldigt drivande i, om att utreda att återigen se de grundläggande behoven i sin helhet, på samma sätt som de bedömdes mellan 1997-2010. Vi var många som tog förgivet att KD skulle se till att frågan blev utredd om de fick Socialdepartementet, men än har vi inte sett något.

För att personlig assistans ska vara den insats som den är tänkt att vara så krävs att behoven som en assistansanvändare har beräknas i sin helhet när Försäkringskassan och/eller kommunen ska fatta beslut om antal timmar. Om behovet vid exempelvis ett toalettbesök är 14 minuter så kommer det inte fungera om beslut fattas om 9 minuter per tillfälle. Det innebär ju att varje gång en går på toaletten fattas 5 minuter som kommer att behöva tas från de övriga assistanstimmar en har i sitt beslut och någonstans kommer tiden ta slut och assistansanvändaren får sitta där utan möjlighet att få sina behov tillgodosedda. Här behövs en översyn och ett nytag för att målet och rättigheten enligt LSS ska uppfyllas.

Jag tycker att detta också är en skam. Å ena sidan säger regeringens samarbetsparti SD att det är fel personer som kommer till Sverige, att det inte är de med de allra största behoven. Å andra sidan ska man göra så att de med de allra största behoven inte ska kunna komma hit. Jag tycker också att kravet att kunna svenska för att få bli svensk medborgare också är direkt diskriminerande mot de som av olika anledningar har svårt att lära sig nya språk eller tala ett språk.

För personer som stadigvarande vistas i Sverige bör det finnas en möjlighet att ansöka om personlig assistans på liknande sätt som gäller andra socialförsäkringsrättigheter.

Vi vill ha ett statligt huvudmannaskap. Det har STIL arbetat för länge. Jag sitter som en av experterna i Huvudmannaskapsutredningen och förslagen ser bra ut. Men detta måste göras på ett sätt så att inte fler personer riskerar att förlora sin personliga assistans. Jag tror att man måste lösa andra saker som ligger utanför utredningens mandat för att vara säker på att det inte blir så. Ett första steg är att återigen börja se de grundläggande behoven i sin helhet, ett andra steg är att modernisera lagstiftningen så den går i takt med funktionsrättskonventionen på det sätt som STIL har skissat på.

IfA anser att den personliga assistansen ska ha ett statligt huvudmannaskap. Vi har inte sett ett absolut tydligt svar i frågan från regeringen ännu utan de uttrycker att de vill invänta huvudmannaskapsutredningen.

Ja, vi anser att regeringen bör införa statligt huvudmannaskap för personlig assistans och stora delar av resterande insatser inom LSS. Nej, regeringen har inte varit tillräckligt tydliga med att visa sina ambitioner.

Det måste göras på ett sätt så att inte fler personer riskerar att förlora sin personliga assistans. Jag tror att man måste lösa andra saker som ligger utanför utredningens mandat för att vara säker på att det inte blir så. Ett första steg är att återigen börja se de grundläggande behoven i sin helhet, ett andra steg är att modernisera lagstiftningen så den går i takt med funktionsrättskonventionen på det sätt som STIL har skissat på.

Med ett statligt huvudmannaskap hoppas IfA att rättssäkerheten blir större, att assistansanvändare inte hamnar i det som har upplevts som kommunarrest samt att det kommer finnas en samlad kompentens inom en myndighet kring personlig assistans. Vi ser även att det kan underlätta i samverkan kring frågor rörande den personliga assistansen då det finns en myndighet att tala med och ett regelverk att förhålla sig till.

Det är framför allt mycket viktigt att inte någon som idag är berättigad till personlig assistans från sin hemkommun riskerar att tappa den insatsen på grund av att staten blir den enda huvudmannen.

Den undre gränsen eller ”kvalifikationen”, som utredaren uttrycker det, för grundläggande behov ska vara behovsbaserad, vilket utredaren själv, gav uttryck för vid hearingen den 31 mars. Det går inte att mäta exakt tider för vår målgrupp, då en person med kognitiva hjärnskador behöver hjälp som är motiverande, påminnande och kompenserade beroende på vilken vakenhetsnivå den skadade har. Denna vakenhetsnivå kan variera över dagen eller vara olika i olika perioder, beroende på hur personen mår och hur hjärntrött personen är.

Kommer riksdagens tillkännagivande vad gäller att samtliga hjälpmoment för alla grundläggande behov ska ge rätt till personlig assistans att beaktas i utredningen? Precis som flera andra organisationer anser vi att utredningen ändå måste förhålla sig till tillkännagivandet, även om det inte leder till ett tilläggsdirektiv.

En kraftig höjning av schablonen, en utredning om att se de grundläggande behov i sin helhet, en utredning om en moderniserad lagstiftning som går i takt med funktionsrättskonventionen, en utredning om att göra funktionsrättskonventionen till svensk lag, en utredning om hur man på bästa sätt tar bort åldersdiskrimineringen i den personliga assistansen, en ändring så att Försäkringskassan istället för att titta på väsentligt ändrade förhållanden som grund för omprövning tittar på väsentligt ändrade behov.

Assistansersättningen måste höjas. Assistansersättningens konstruktion bör ses över så att vi inte hamnar i situationer där den halkar efter i förhållande till andra ersättningar. Det måste göras en översyn kring de grundläggande behoven och behovsbedömningen. Regelverk kring återkrav måste förtydligas. Slutligen när ovan är åtgärdat behöver frågan om omprövning/uppföljning diskuteras så att ett fungerande system för uppföljning kan implementeras. Vi vill även se att ålder ska inte var avgörande för om man kan beviljas personlig assistans, den övre åldersgränsen behöver tas bort. En gammal pågående fråga är också att assistansersättningen ska få behållas vid sjukhusvistelse.

Tillsätta en utredning över hur staten bäst kan reglera rätten till personlig assistans i linje med Funktionsrättskonventionens krav.

Vi står bakom kampanjen Rimliga villkor som beskriver bättre hur utvecklingen skulle behöva se ut för att säkerställa utrymme för en löneutveckling i takt med lönerna i allmänhet och övriga omkostnader som är nödvändiga för en hållbar personlig assistans.

Den viktigaste frågan är att tillse att de grundläggande behoven bedöms i sin helhet. Det finns många tidigare assistansberättigade som har förlorat sin rätt till assistans på grund av uppstyckningen av de grundläggande behoven. Många av dessa personer har blivit enormt isolerade och fått mycket små möjligheter att påverka sin vardag och sitt liv. Detta då andra insatser såsom ledsagning, kontaktperson, särskilt boende inte medger samma inflytande och självbestämmande som den personliga assistansen gör.

Ta tag i huvudmannaskapsutredningen så snart den lämnat sitt betänkande.

Jag hoppas hon kommer att vara en kommunikativ och tillgänglig minister med förståelse för att det var en moderatledd regering som för trettio år sedan genomförde assistanslagstiftningen och att hon därmed har ett väldigt viktigt arv att förvalta, så att hon vårdar, moderniserar och stärker den.

IfA förväntar sig att hon tar sig an frågorna inom personlig assistans på ett respektfullt sätt, att hon slåss för våra rättigheter och att hon så snart som möjligt åtgärdar det som åtgärdas bör.

Om det krävs en utredning för att få ordning på de grundläggande behoven och behovsbedömningarna bör den starta så snart som möjligt. Det krävs dock ingen utredning för att höja assistansersättningen utan här kan regeringen fatta ett eget beslut och verkställa via förordningen. Det bör de göra så snart som möjligt, helst redan våren 2023.

ja, en översyn av hur praxis förhåller sig till lagens ursprungliga intentioner och de konventioner om mänskliga rättigheter Sverige antagit.

En översyn av bedömningarna av de grundläggande behoven i syfte att dessa ses som en helhet. Regeringen bör dessutom tillsätta en utredning som har som syfte att klargöra förutsättningarna för att återkalla tillstånd för att bedriva personlig assistans. Det bör tydliggöras vad som utgör sådan bristande kvalitetatt någon är olämplig att inneha sådant tillstånd. Ett återkallat tillstånd är en sådan ingripande åtgärd för såväl assistansanordnaren som för dennes samtliga kunder att återkallelsebeslut bör grundas på tydligt fastställda kriterier och vara förutsebart. Så är inte fallet i dagsläget. I branschen finns en stor osäkerhet kring huruvida ett eller två återkrav skulle vara tillräckligt för att förlora sitt tillstånd. Det bör dessutom inte vara möjligt för Inspektionen för vård och omsorg att återkalla tillstånd bl.a. med hänvisning till beslut om återkrav som ännu inte har vunnit laga kraft. Detta särskilt som domstolarna i tämligen hög utsträckning faktiskt upphäver beslut om återkrav.

Regeringen bör vara noggrann med att inte lägga några besparingskrav till Försäkringskassan, de bör få direktiv som går i linje med LSS intentioner och förhoppningsvis ett direktiv kring att Försäkringskassans beslut ska vara genomförbara i praktiken och inte bara i teorin. Målen med den personliga assistansen ska vara rådande och detaljstyret ska bort.

Assistansen ska utgå från behov inte diagnos, fel att vissa behov bara tillkommer vissa diagnosgrupper.

I samband med att Socialförsäkringsbalken infördes hade lagstiftaren som utgångspunkt att skulle tas fram tydliggöranden över vad som faller under anmälningsskyldigheten, dvs vilka förändringar som ska anmälas till Försäkringskassan. Se prop. 2007/08:200 s. 570 där följande framgår.

”Närmare uppgifter som preciserar uppgiftsskyldigheten ytterligare bör meddelas genom föreskrifter på lägre normnivå. Som stöd för tillämpningen kan sedan särskilda informationsblad tas fram av Försäkringskassan.”

​Regeringen bör tillse att det faktiskt klargörs exakt vad som faller inom anmälningsskyldigheten för att säkerställa en trygghet för de assistansberättigade.

STIL har länge velat se en modernisering av hemtjänst och ledsagning så att beslut ges i tid och inte i olika på förhand fastslagna aktiviteter, samt att möjligheten för att själv få välja vem som ska arbeta förstärks.

IfA har den personliga assistansen som huvudfråga men många av våra medlemmar har även andra insatser enligt LSS och regeringen bör naturligtvis arbeta för att dessa rättigheter uppfylls tillfullo och av den kvalitet som användarna kan bekräfta.

​I samband med att Socialförsäkringsbalken infördes hade lagstiftaren som utgångspunkt att skulle tas fram tydliggöranden över vad som faller under anmälningsskyldigheten, dvs vilka förändringar som ska anmälas till Försäkringskassan. Se prop. 2007/08:200 s. 570 där följande framgår.

”Närmare uppgifter som preciserar uppgiftsskyldigheten ytterligare bör meddelas genom föreskrifter på lägre normnivå. Som stöd för tillämpningen kan sedan särskilda informationsblad tas fram av Försäkringskassan.”

​Regeringen bör tillse att det faktiskt klargörs exakt vad som faller inom anmälningsskyldigheten för att säkerställa en trygghet för de assistansberättigade.

Regeringen har redan nu fått en uppförsbacke i denna fråga. Det är helt självförvållat. Man hade kunnat visa tydligt att det viktiga arbete man gjort i opposition skulle fortsätta. Det känns som att L och KD har lagt sig på ett olyckligt sätt för M, som till varje pris vill hålla nere kostnaderna, och SD, som vill begränsa rättigheterna, utan att de har fått något tillbaka. M ledde den regering som stod bakom LSS-lagstiftningen. Vill de visa att de har någon Socialpolitik att komma med så måste de börja stå upp för denna lagstiftning som blivit så misshandlad de senaste tio åren.

Sverige har en rättighetslagstiftning som ska ge personer med svåra funktionsnedsättningar en möjlighet att leva som andra. Det ska inte ge mer förutsättningar än andra personer men heller inte mindre. Lagen måste ses utifrån ett helhetsperspektiv där den enskilde ska kunna leva med full delaktighet i samhället utifrån sina egna önskningar och val. Utöver detta har Sverige, sedan lång tid tillbaka, skrivit under FNs konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Här har regeringen ytterligare arbete att utföra när det gäller rätt att känna trygghet avseende gynnande beslut, full delaktighet och jämlikhet i samhället. IfA träffade nyligen socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall som öppnade upp för en önskan om samarbete kring vissa av dessa frågor och IfA vill upprepa vad vi då meddelade – Vi är alltid redo att samverka i frågor som leder till förbättrade villkor för personer med funktionsnedsättning.