STIL, Jonas Franksson och Susanne Berg- ”En lagändring är nödvändig”
Det är enbart Försäkringskassans nya tolkningar av lagen som gör att allt fler förlorar sin assistans och det är nödvändigt med en lagändring för att få stopp på det. Det anser Susanne Berg och Jonas Franksson på STIL som nyligen skrev ett brev till Åsa Regner på Socialdepartementet. De är också mycket kritiska till ISF:s rapport om assistansbedömningarna.
– De säger att delaktighet kostar för mycket för vissa människor. Det är ett resonemang som knappast hör hemma i ett demokratiskt samhälle, säger Susanne Berg.
I samband med att ISF och STIL lämnar sina rapporter om utfall och effekter av Försäkringskassans hårdare praxis har STIL även formulerat förändringar av § 9a i LSS och 51 kap. 3§ i socialförsäkringsbalken. Både Susanne Berg och Jonas Franksson har medverkat till rapporten och brevet till Barn, Äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér. De menar att det är uppenbart de som förlorar ersättning inte gör det på grund av minskade behov utan enbart på grund av Försäkringskassans hårdare tolkning av vad som är grundläggande behov. En tolkning som nu blivit rättspraxis genom en dom i högsta instans. De är övertygade om att en lagändring är nödvändig.
– Eftersom det blivit en dom på den högsta nivån av förvaltningsrätten (5321-07 år 2009) måste det till en lagändring för att hitta tillbaka till lagens ursprungliga intentioner, säger Susanne Berg.
Försäkringskassan har drivit förändringen
I bakgrundsdelen till sin alternativa rapport "Innan levde jag, nu existerar jag" redogör STIL för historien bakom Försäkringskassans ändrade praxis, steg för steg. Susanne Berg och Jonas Franksson menar att det är Försäkringskassan som drivit hela processen, även om Försäkringskassan nu pekar på ett domstolsbeslut.
– De har gått långt utanför sitt mandat. En statlig myndighet som Försäkringskassan ska inte tolka lagarna utan det ska domstolarna göra. Det har inget i ett rättsamhälle att göra, säger Susanne Berg.
De som faller ur drabbas hårt
Susanne Berg och Jonas Franksson menar att det inte går att beskriva utfallet och konsekvenserna genom siffror och statistik som de gör i ISF:s rapport Enligt Susanne Berg tycks ISF vara nöjda med sakernas tillstånd då de bland annat hävdar att de som inte kommer upp till tjugo timmar och ramlar ner till kommunal nivå får andra stödinsatser som hemtjänst, gruppbostad och ledsagarservice. Men det är långt ifrån samma sak, menar Susanne Berg.
– I de flesta kommunerna bryr de sig inte ett dugg om god levnadstandard eller att de ska ”leva som andra”. De skär så mycket de kan i antalet timmar. I många kommuner drar de först bort ett antal timmar och efter den som beviljats assistans överklagat och kommunen fått rätt så drar de ytterligare timmar. Det finns flera exempel på det.
– För de här personerna är läget akut, fortsätter Jonas Franksson, de kan inte vänta på någon ny utredning. Första steget är att gå tillbaka till det läge som var 2007. I Socialutskottet finns det en majoritet som vill ändra på den här utvecklingen och vi visar att det skulle gå att med bara med några meningar.
Absurda konsekvenser
Försäkringskassans krav på att de grundläggande behoven ska vara av integritetskänslig art innebär inte bara att det blir svårare för den enskilde att få ihop de tjugo timmarna utan det skapar dessutom en absurd och kränkande situation för de assistansberättigade. Detsamma gäller minuträkningen, att tiden styckas upp i vad de kallar aktiv och passiv tid. Susanne Berg:
– Om någon till exempel tar ett bad räknas bara tiden då personen blir hjälpt i och ur badet men tiden då personen ligger i badet räknas inte. Det blir också rättsosäkert eftersom det ju är den enskilde handläggaren som ska avgöra vilka minuter som ska räknas och bedöma varje enskilt moment.
Vissa råkar extremt illa ut
Bedömningen är enligt författarna till STIL’s rapport helt godtycklig och slumpartad. Men vissa råkar värre ut än andra, enligt Susanne Berg. Det gäller personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i synnerhet om det kombineras med någon fysisk funktionsnedsättning. De råkar extremt illa ut, säger Susanne Berg.
– Deras stöd kapas med fotknölarna. Ju mer Försäkringskassans handläggare tittar på pettimeterdetaljer och försöker mäta integritetkänslighet desto svårare är det för de som inte har sådana mätbara behov. De kanske kan dra upp och ner brallorna rent fysiskt men är i behov av personlig assistans av helt andra skäl.
Delaktighet kostar för mycket
Susanne Berg är även av andra skäl mycket kritisk till ISF.s rapport. Det hon först och främst reagerar på är en skrivning i ISF:s rapport (sid 95): ”ISF menar att lagstiftaren bör överväga hur ambitionen om delaktighet och ökad kostnadsutveckling ska balanseras i förhållande till varandra”. Ett resonemang som också lyfts i ISF:s pressmeddelande.
– Det de egentligen säger är att delaktighet kostar för mycket för vissa människor. Det är ett resonemang som knappast hör hemma i ett demokratiskt samhälle.
Generella demokratiska brister
När Susanne Berg analyserar det som händer ser hon på det hela taget en rad demokratiska brister och menar att vi i Sverige inte förstår våra roller och det stannar inte vid ISF eller Försäkringskassan utan även Förvaltningsdomstolen. Hon anser att de baserar sin lagtolkning på vägledningar och bedömningsinstrument från Försäkringskassan istället för rättskällor i form av lagar och förarbeten, och alltför ofta blandar in budgetresonemang i mål om individuella rättigheter.
– Det är ett administrativt domstolssystem som faktiskt ägnar sig åt politiserade diskussioner som inte har med rättstolkning eller juridik att göra. En domstol ska utgå ifrån olika rättskällor och det ingår aldrig att föra en annan förvaltningsmyndighets talan.
Försäkringsfråga som berör alla
Jonas Franksson framhåller att det här är inte är någon liten fråga som bara berör de assistansberättigade själva. Han betraktar frågan som en trygghetsförsäkran som berör alla och ”som borde väga tungt i välfärdstaten”, ett synsätt som han för övrigt tycker att funktionshinderrörelsen missar.
– Om man ser det som en trygghetsförsäkran inser man att det är en fråga som gäller alla. Vem som helst kan få en stroke eller bli överkörd men ska ändå ha rätt till ett bra liv genom personlig assistans. Om man ser historiskt på de förändringar som genomförts så är det sådana som fått stort allmänt stöd, som skapat en känsla av att ”det berör även mig”. Men då krävs en allmän legitimitet.
Inget skydd för individuella rättigheter
Jonas Franksson menar att det som händer nu med LSS och följderna av Försäkringskassan nya praxis i någon mening är logiska och att det bottnar i att det inte finns skydd för individuella rättigheter i Sverige. Har man haft en rättighet borde den inte gå att ta ifrån en, menar han. På sikt efterlyser han en demokratiutredning samtidigt som han inser att just de här problemen är akuta och behöver åtgärdas omgående.
– Plötsligt, efter en nytolkning, är ens rättighet inte värd något. Som individ saknar man skydd. När man kommer till kommunen får man inte ett stöd uträknat utifrån vad man behöver utan kommunen gör själv en egen bedömning.
– Och den är ofta utifrån vad kommunen anser sig ha råd med och komma undan med i domstol, fortsätter Susanne Berg.
En svaghet hos funktionshinderrörelsen
Att inte driva de individuella frågorna menar Jonas Franksson är en brist hos Funktionshinderrörelsen generellt.
– Vi har varit väldigt bra på att föra en politisk kamp, men vi har aldrig fört en facklig kamp. Socialdemokratierna har infört nya reformer men samtidigt måste man ju försvara de rättigheter man fått men det har vi inte. När något sådant här händer har vi inga verktyg. Det blir en total maktlöshet för den enskilde i de här situationerna. Det enda man har är sin kunskap, verbalitet, och på det viset blir klassaspekten logisk: de som är resursstarka har ju lättare att försvara sig.
När staten inte är god
Jonas Franksson är positiv till det svenska systemet där staten har ansvaret för medborgarna och inte anhöriga, kyrkan eller andra organisationer, som i många andra länder. Det ger i grund och botten större individuella friheter. Men som det ser ut idag är det skört och behöver förstärkas, menar han.
– Vi har ett kontrakt mellan individ och stat och vi är vana vid att staten är god. Men vad händer när staten inte är det? Kontraktet mellan stat och individ behöver förtydligas. Det krävs ett formellt kontrakt där varje individs rättigheter är skyddade, säger Jonas Franksson.