Jonas Franksson, STIL - ”Järnaxeln mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är bruten”
Jonas Franksson är positiv till valresultatet och hur den politiska debatten om personlig assistans utvecklades i valrörelsen. Mest nöjd är han med att ”järnaxeln mellan (S) och (M) är bruten”.
– Förut har de alltid legat över 50 procent tillsammans men nu plötsligt gör man inte det längre. De behöver ha åtminstone ett parti till med sig.
Jonas Franksson känner sig nöjd med både hur debatten vändes ett halvår innan valet och med valresultatet. Han menar att det varit en stark uppslutning mot nedskärningarna och att de flesta debattörer och politiker varit överens om att assistans ska få kosta.
– Alla partier som stått bakom nedskärningarna backade i valet medan de partier som tillhört motståndet gick framåt. Det kan ju bero på en massa olika saker men eftersom assistansfrågan kom upp så sent i valrörelsen och blev en så stor fråga där så tror jag att det kan finnas ett samband.
Jonas Franksson säger samtidigt att man inte får vara naiv och menar att det ändå ser ljusare ut jämfört med hur det såg ut för ett halvår sedan.
– Oavsett vilken regering det blir kan den inte föra samma retorik och politik som den förra regeringen. De ser att man blir straffad för det.
Järnaxeln (S) - (M) bruten
Det Jonas Franksson framför allt är nöjd med är att, som han säger, ”järnaxeln mellan socialdemokraterna och moderaterna är bruten”.
– Det har alltid varit vår största rädsla att (S) och (M) ska genomföra hårda besparingar mot riksdagens vilja. Förut har man ju alltid legat över 50 procent tillsammans men nu plötsligt så gör man inte det längre. De behöver ha åtminstone ett parti till med sig.
(S) tvingas byta kurs
Jonas Franksson skulle alltså föredra en regering där några av de små partierna ingår.
En sådan skulle kunna vara en (S)-ledd regering med stöd av (C) och (L). Men då kommer det att krävas ett annat (S) än vad vi sett under senaste mandatperioden.
– Då kommer finansdepartementet helt enkelt få tänka om i den här frågan. De ensidiga nedskärningarna på vissa områden som assistansen fungerar inte i ett modernt samhälle. Om man ska skära ned så måste det göras solidariskt enligt en osthyvelprincip till skillnad mot att man skär ut vissa tårtbitar där personlig assistans var en. Alla måste vara delaktiga i det.
Tror du på Lena Hallengren?
– Ja, jag tror på henne som person. Jag tror hon har ett genuint engagemang i den här frågan. Men sedan är ju frågan om vad hon har för spelutrymme som minister i en regering - det är Stefan Löfven som bestämmer i en sådan regering.
Ebba Busch Thor tydlig
Jonas Franksson säger att om det blir en (M)-regering är det viktigt att (Kd) är med och driver på.
Går att lita på (Kd) nu när de tappat Emma Henriksson?
– Ja, för Ebba Busch Thor har varit otroligt tydlig i den här frågan. Hon kommer att få otroligt svårt att bedriva någon form av nedskärningspolitik. (Kd) och de andra små partierna borde ha lärt sig av (Mp) hur det går när man sviker sina löften.
Tror på en ny utredning
Jonas Franksson håller med Bengt Eliasson (L) om att det kommer att vara svårt för den nuvarande LSS-utredningen att leverera det som behövs på grund av det fokus de anser att den har och haft på nedskärningar. Den folkliga uppslutningen bakom personlig assistans menar Jonas Franksson skapar helt nya förutsättningar.
– Nu när man är överens om att assistansen måste få kosta behövs en ordentlig genomlysning för hur den ska finansieras där både kommuner och landsting är med och betalar. Hela stadsbudgeten ligger på 939 miljarder, sist jag såg. Lägger man till kommuner och landsting så blir det ännu mycket mer så det finns pengar i systemet för att säkra alla medborgares mänskliga rättigheter. Men pengarna måste omfördelas. Vi hade hoppats på att den nuvarande LSS-utredningen skulle titta på det men de verkar inte göra det.
Återgå till en helhetssyn
Under den stora debatten i Almedalen, då partirepresentanterna fick svara på ja- och nej-frågor fanns en stor uppslutning bakom ett statligt huvudmannaskap. Endast (S)-representanten avvek genom att lägga ner sin röst. Jonas Franksson är glad över uppslutningen i den frågan men varnar samtidigt för en annan kamp som rörelsen har framför sig.
– Vilka det är som ska få personlig assistans? Vi vinner inget på statligt huvudmannaskap om man samtidigt begränsar gruppen. Där måste rörelsen vara stenhård på att inte gå med på några begränsningar utan behoven måste få styra.
Jonas Franksson menar att man måste göra ett omtag när det gäller hela tankesättet i den frågan och återgå till lagstiftningens tal om en helhetssyn.
– Vi måste bort från bedömningen i termer av grundläggande eller icke grundläggande behov och om behovet är integritetsnära eller inte. När någon söker personlig assistans måste man vara mer inriktad på konsekvenserna av ett ja eller ett nej. Man måste fråga sig vad som händer om personen inte får personlig assistans.