Nora Eklöv intervjuas i projektet ”Artikel 19 som verktyg”

Assistanskollskrönikören Nora Eklöv är nu på väg mot sitt fjärde överklagande till förvaltningsrätten gentemot stadsdelsnämnderna i Södermalm och Farsta. I reportaget "Nora på väg mot sin fjärde överklagan" i ”Artikel 19 som verktyg” beskrivs hela processen från att Nora Eklöv blev generalsekreterare på Förbundet Unga Rörelsehindrade och flyttade till Stockholm 2016.

En av avsikterna med ILI-projektet Artikel 19 som verktyg är att i reportage ge exempel på hur artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kränks. Här ett sådant exempel.

Nora Eklövs tid i Stockholm kan sammanfattas med att stadsdelen inte ger henne den assistans hon behöver för att kunna bo, jobba och leva ett normalt liv, trots att hon upprepade gånger fått rätt i domstol. Idag beviljar stadsdelen Nora 15 timmars assistans per vecka, jämfört med de 111 timmar hon själv anser att hon behöver. 15 timmar är för lite för att det ska gå att schemalägga och använda sig av, säger hon.

Reportaget innehåller en rad uppseendeväckande detaljer ur hennes kommunikation med stadsdelen. Bland annat ger de henne nästan ingen assistanstid för att kunna sköta sitt jobb. Hon får inte assistanstid för att simma i simhallen i Farsta utan blir istället hänvisad till ett handikappbad, en 11-metersbasäng med 35 – 40 graders vatten, i Svedmyra. I stadsdelens senaste utredning har hon fått en timme för ”inköp” i veckan, som också ska räcka till att tex handla kläder, gå på apoteket, frisören, eller annat som man gör i livet. ”Skulle jag åka till Ikea en eftermiddag så går ju tre veckors inköpstid”, säger hon.

Nora Eklöv har fått lita på anhörigas stöd och hon har tillbringat större delen av tiden hos föräldrarna på Öland. Nu har handläggaren sagt att Nora ska tillbringa ”majoriteten av hennes dygnsvila” i Farsta stadsdel om hon ska få nyttja insatsen. Det blir som ett moment 22, säger hon: stadsdelen kräver att hon ska bo i Farsta men samtidigt ger de henne inte möjligheten att göra det.

Den stora frågan är dock: hur går det för alla andra i samma situation som Nora? Alla de som inte har tillgång till anhöriga som ställer upp, inte har tillgång till juridisk kompetens och inte besitter samma energi och envishet som Nora?

Läs reportaget Nora på väg mot sin fjärde överklagan