Krönika
Nora Eklöv
Nora Eklöv är generalsekreterare för
Förbundet Unga Rörelsehindrade
Kravet om integritetsnära hjälp raserar assistansen
Regeringens nya förslag om att skriva in i lagtexten till LSS att de grundläggande behoven för personlig assistans ska kräva att hjälpen är integritetsnära, sätter skräck i rörelsen och det med rätta. Förslaget kommer att innebära en tydlig försämring av den personliga assistansen. När ska vi som är i behov av personlig assistans slippa ständiga hot om att fråntas vår frihet?
Jag har kommit ut ur husarresten. Delvis. Under tre dagar per vecka kan jag nu bestämma hur jag vill leva. Delvis. Jag har håltimmar för att få tiden att gå ihop, men de få timmar som jag är beviljad och som jag kan använda betyder så oerhört mycket. De betyder frihet, trygghet, kontinuitet, en nyckel till självbestämmande och valmöjligheter. Goda levnadsvillkor. När jag skriver detta har jag kunnat använda assistansen i två dagar. Det är svårt att, på nytt, börja lära sig leva. Att återigen våga drömma om en framtid. Då och då kommer jag på mig själv med att slappna av men sanningen är att antingen så är du delaktig i samhällslivet eller så är du det inte. Det finns inget mellanting.
Jag och många andra assistansberättigade lever under ständiga hot att bli fråntagna våra rättigheter. Det blir extra tydligt i regeringens nya förslag där man vill skriva in i lagtexten till LSS att grundläggande behov ”kan ge rätt till personlig assistans till den del hjälpbehovet är av mycket privat och integritetskänslig karaktär”. Med detta menas i princip tiden då hjälpen innebär att assistentens hud är mot din hud eller då din hud exponeras. Andning och sondätning ska undantas från detta krav men det kommer att gälla alla andra grundläggande behov. Socialminister Lena Hallengren (S) meddelar genom Assistanskoll att regeringen inte har några planer på att inom den närmsta tiden ändra på det.
Även om Försäkringskassan har ett stopp på omprövningar så kommer de som idag har personlig assistans genom kommunen och de som ansöker om insatsen för första gången att drabbas hårt av förslaget. Kommunerna och Försäkringskassan kommer inte att tolka förslaget på annat sätt än att grundläggande behov (förutom sondätning och andning) ska bedömas mycket restriktivt. Regeringen menar att den rättspraxis som idag säger att grundläggande behov måste vara integritetskänsliga för att berättiga personlig assistans fortfarande kommer att gälla, även om det inte skrivs in i lagen. De menar också att man måste skriva in det i lagen för att kunna göra undantag gällande sondätning och andning. Att avsikterna är goda. Men jag kan omöjligt tro att avsikterna är helt goda, om inte regeringen har några planer på att undantaget även ska gälla de övriga grundläggande behoven. För det är fullkomligt orimligt och verklighetsfrånvänt att enbart tiden för att dra ned och upp byxor och bli torkad i rumpan ska räknas som assistans men inte tiden som du sitter på toaletten. Hjälpbehovet bör beaktas i sin helhet. Meningen om att enbart integritetsnära delar ska räknas som assistans, förutom vid andning och sondätning, bör plockas bort, eftersom den inte uppfyller intentionerna i LSS. Istället ställer den de som behöver hjälp med andning och sondätning mot de som inte behöver det.
Om förslaget blir verklighet kommer många av oss att rasa ur insatsen personlig assistans eller få mycket begränsad assistans genom kommunerna, eftersom enbart en liten del av de faktiska grundläggande behoven kommer att räknas som assistans. År 2021 påbörjas utredningen om statligt huvudmannaskap för assistansen. Troligtvis kommer det då även att diskuteras om en nedre tidsgräns för att bli beviljad personlig assistans när den helt blir statlig. Förmodligen kommer många i det här läget, om regeringens nya förslag nu blir verklighet, inte att bli beviljade assistans, då tidsgränsen som beslutas kommer att vara tuff att nå upp till. Bara en liten grupp kommer att anses vara berättigad en mycket begränsad personlig assistans.
Vi hamnar återigen i husarrest och kommunarrest, i beroendeställning till anhöriga eller tvingas acceptera en boendeform vi inte vill leva i. Funktionshinderrörelsens kritik och visade oro har länge varit tydlig men den tas inte på allvar. Vi kan inte drömma om en framtid med lika möjligheter eftersom det är tydligare än någonsin att makthavarnas avsikt är att dra in på vår frihet. Vi lever med ett ständigt hot om indragna rättigheter flåsandes i nacken. Att alla grundläggande hjälpbehov ska beaktas i sin helhet vore en bra början för att stärka rättigheterna.
Nora Eklöv 2019-10-16