Stefan Käll, Folkpartiet - "Dags att fullfölja Bengt Westerbergs idéer"
Stefan Käll är besviken på att regeringen inte stoppar Försäkringskassans behovsprövningar som gör att många förlorar sin assistans idag. Men han tror ändå på det borgerliga samarbetet och han ser som sitt främsta uppdrag att reformera LSS. Han vill på allvar göra det möjligt för alla assistansberättigade att arbeta.
Stefan Käll är i botten jurist och har företrätt över 5500 klienter genom åren, varav många i assistansärenden. Han har jobbat i försäkringsbranschen i tolv år, varit generalsekreterare i NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, i tolv år, och även suttit som STIL:s ordförande i fem år i slutet av 90-talet då han ersatte Adolf Ratzka. Nu är han riksdagsledamot för Folkpartiet, och därmed Sveriges förste och enda assistansberättigade riksdagsman. Men det är något han helst avdramatiserar. Det behövs många som hjälper till i det politiska arbetet, menar han.
- I riksdagen arbetar också administrationsassistenter, politiskt sakkunniga, pressekreterare eller livvakter. Jag har dessutom en personlig assistent. Det är ingen skillnad.
Ingen assistans för att fungera som riksdagsledamot
Han är född neurosedynskadad och hade två strokes för tre år sedan vilket i sin tur gav en högersidig förlamning, dövhet på höger öra och talsvårigheter. Fast det är inget man tänker på när man pratar med honom. Han har en personlig assistent fram till lunch varje vardag och en annan i Katrineholm där han bor på helgerna.
- Jag använder min korta vänsterarm till allting, tre fingrar har jag i funktion. Jag vill klara mig själv och för att fungera som riksdagsledamot behöver jag ingen assistans.
Sitter med i fyra utskott
Stefan Käll har arbetat åtta år som landstings- och kommunpolitiker i Katrineholm innan han kom in i riksdagen som ersättare i oktober förra året. Han säger att det är hans funktionsnedsättning som är grunden till det politiska engagemanget och att den viktigaste enskilda frågan är LSS. Men han har fler hjärtefrågor: sjukvård, diskriminering, socialförsäkringar, sjuk- och aktivitetersättning och näringslivsfrågor. Livet som riksdagsman är hårt:
- Jag sitter med i fyra utskott och det är två möten per utskott i veckan. Det brukar bli runt 1000 sidor att läsa i veckan. "Fy fan", suckar han men skrattar sedan och han låter mycket uppriktig när han säger att han trivs med livet som riksdagsledamot.
Vill underlätta för assistansberättigade att arbeta
Hans viktigaste mål som riksdagsledamot är att utveckla assistansreformen. Han arbetar just nu med att reformera LSS, att skapa bättre möjligheter för assistansberättigade att arbeta. Han vill fullfölja det Bengt Westerberg verkligen ville och arbetade för.
- Bengt Westerberg fick ge upp vissa saker för att få igenom LSS-reformen i början av 90-talet. En del av det avsåg sysselsättning och arbete och nu har vi både en regering och en opposition som pratar om just dessa frågor. Så det är det dags nu.
Vilka förändringar vill du göra?
- Den assistansberättigade ska sköta arbetet och assistenten ska hjälpa honom eller henne att göra det. Idag är det ett fåtal som har det så. Men jag pratar om den stora massan som inte har jobb. Vi är mitt uppe i processen så jag kan inte gå in i detalj för att förklara hur förändringen ska se ut.
Hur går det?
- Jag är optimistisk, säger han.
Personlig assistans är alltid aktiv
Men den politiska fråga som överskuggar det mesta just nu är att allt färre får personlig assistans och att ett stort antal tidigare assistansberättigade just nu förlorar den. Enligt ISF, Inspektionen för Socialförsäkringen, har det skett en historisk förändring av assistansbedömningarna sedan 2008. 2011 var det fler avslag än beviljanden på nyansökningar och antalet som förlorar sin assistans vid tvåårsomprövning var elva procent 2011. Den troliga orsaken är enligt Helena Höög, på ISF den förändrade bedömningen av grundläggande behov där enbart så kallade integritetskänsliga delar räknas.
- Det är skit men så är det. Det är en del i rättsutvecklingen. Riksdagen har inte bestämt sig ännu.
Hur ser du på Försäkringskassans uppdelning i passiv och aktiv tid när man beräknar behovet av assistans? Hur ser du på minuträknandet och bedömningsinstrumentet?
- Passiv assistans hör hemma i drömmarnas värld. Personlig assistans är alltid aktiv. Ingen assistent ska behöva uppleva den skillnad som uppstår mellan aktiv och passiv tid.
Har du kommit i kontakt med personer som förlorat sin assistansersättning?
- Ja, det har jag. Det är osmakligt. Jag hoppas att de får rätt i domstolsprövning. Och det är inga fuskare jag har stött på. En kvinna jag känner till behöver tillsyn hela natten. Hon behöver hjälp med att andas och ska vändas ungefär var tredje timme men enligt Försäkringskassans beslut får assistenten bara timlön en timme och jour i tre. Det skulle aldrig gå att rekrytera personal på de villkoren. Vem skulle vilja jobba för en fjärdedel av lönen?
Tror ändå på det borgerliga samarbetet
Trots att Folkpartiet, liksom Vänsterpartiet, Miljöpartiet och enskilda ledamoter från Socialdemokraterna motionerat för att omdefiniera grundläggande behov redan nu vill regeringen vänta med eventuell ny lagstiftning tills ISF lämnat en slutrapport i oktober 2014 om effekterna för de enskilda personerna av de förändrade bedömningarna. Assistanskoll frågar Stefan Käll vad han anser om detta.
- I valet 2010 fick moderaterna mer än femtio procent av platserna i regeringen, that´s it. Moderaterna spelar sin roll i spelet och vi spelar vår. Annars har vi ingen borgerlig regering. Och i realiteten är Sverigedemokraterna vågmästare. Ingen rolig sits man sitter i.
Hur långt ifrån är ni att få med moderaterna?
- Vet inte. Men den borgerliga regeringen är vän med LSS, man brukar inte ge efter på sina egna reformer. Det var Socialdemokraterna och vänstern som var först med klagomålen och som redan 93-94 gav sig på den nya reformen. De ville att kommunen skulle vara den enda utföraren av assistansen. Nu blev det inte så.
Men det är många som förlorar assistansen nu. Går det att vrida klockan tillbaka och få in de i systemet igen?
- Ja, jag tror det. Jag tror att Försäkringskassan får ge sig. Det har visat sig förr. Bilanpassningen på 90-talet är typexemplet. Då sa Försäkringskassan nej till automatisk växellåda men regeringsrätten gick in och visade på förarbetena till Bilstödsförordningen och sa "fy på sig" och lade tillbaka kursen i rätt riktning efter flera år av tolkningsfel av Försäkringskassan. Hundratals fall fick ändras.
Varför gör de så, tror du?
- Försäkringskassan vill kolla rättsläget. De försöker bara hindra flödet av pengar. Bara därför. Visst, vi behöver komma till rätta med de höga assistanskostnader vi har, det inser jag också. Men att räkna minuter är att börja i fel ände.
Kan acceptera oanmälda hembesök
Hur ser du på den omtalade kriminaliteten inom assistansersättningen?
- Jag tror att det är mindre än en procent. Men fuskarna, de som säger sig ha handikapp men som inte har det, ska bara ut ur systemet. Vi ska kunna lita på den assistansberättigade och därför finns det ingen plats för fuskare. Men det är flera inblandade, läkare, försäkringskassan, kommunen. Någonstans borde fuskaren upptäckas. Men inte efter tio år.
Vad anser du om oanmälda hembesök?
- Jag kan acceptera det. Jag tycker att Försäkringskassan har rätt att kolla upp sina fall. De skulle ju inte intressera sig för vad jag och assistenten gör. De har ju rätt att kolla de som är sjukskrivna, så jag tycker inte det är så farligt, säger Stefan Käll.