läs skrivbordsversionen istället
Cecilia Blanck uttrycker en stor lättnad över politikernas unisona ”ja” på frågan om en personlig assistent samtidigt ska kunna vara god man för den assistansberättigade. Samtidigt oroas hon av politikernas tveksamma svar på frågan om schablonbeloppet ska värdesäkras och följa löneutvecklingen.
– Det är förvånansvärt många som slirar på svaret.
På söndag är det riksdagsval i Sverige och av de som röstar är det runt 20 000 som har personlig assistans. Cirka 100 000 arbetar som assistenter och räknar man antalet anhöriga och andra berörda blir det ytterligare några hundra tusen. Assistanskoll har under sommaren genomfört intervjuer med samtliga riksdagspartier samt Feministiskt initiativ och låtit de svara på en valenkät med 20 frågor om personlig assistans. Nu kommenterar Föreningen JAGs verksamhetschef Cecilia Blanck svaren.
– För våra medlemmar är de här frågorna helt livsavgörande. Fungerar inte den personliga assistansen spelar inget annat någon roll för de kommer inte utanför dörren. Har de inte en fungerande assistans kan de inte tillgodogöra sig någonting i samhället.
Cecilia Blank uttrycker glädje och stor lättnad när hon talar om frågan om en personlig assistent samtidigt ska kunna vara god man för den assistansberättigade. Där har politikerna svarat ett unisont ja. Frågan är viktig för föreningen JAG eftersom medlemmarna har omfattande, ofta intellektuella, funktionsnedsättningar.
– Det är otroligt glädjande att politikerna förstått hur viktigt det är för våra medlemmar. De måste ha en god man som de kan kommunisera med, utan det finns inget utrymme att utöva något självbestämmande. Vi har medlemmar som kommuniserar med en liten huvudrörelse, med en rodnad eller genom att spänna en muskel i armen vilket kräver år av träning att förstå. Nu gäller det att politikerna får alla tjänstemän att också göra den insikten, för där har vi fortfarande motvind.
Svaren som väckte mest oro var på frågan om det behövs ett förtydligande i LSS om att schablonersättningen ska följa löneutvecklingen. Cecilia Blanck tror att det finns okunskap bakom svaren och att politikerna verkar dra slutsatsen att det skulle gå att ska kunna få samma kvalité för mindre pengar.
– Det känns som man slirar lite på svaren. Det borde vara fler som svarar att schablonen med självklarhet ska följa löneutvecklingen och att den absolut måste värdesäkras. Nu finns det istället en beredskap på att sänka värdet på ersättningen, att det finns luft i schablonen och att lönerna kan sänkas. 280 kronor är en låg timpeng för en så pass kvalificerad tjänst. Det finns en massa kostnader förutom själva arbetstiden; utbildningstid, handledningstid och tid för olika möten. Det är otroligt tajt för de som har stora behov och man blir inte tröstad när man läser de här svaren.
En annan av JAGs hjärtefrågor är tvåårsomprövningarna. Cecilia Blanck är relativt nöjd med att nästan alla har svarat att det inte ska behövas för personer som har en oförändrad funktionsnedsättning. Undantaget är Moderaterna och Kristdemokraterna, som förklarar det med att omprövningarna även ger den assistansberättigade chansen att få fler timmar. Men Cecilia Blanck säger att hon inte känner till något fall där Försäkringskassan initierat omprövning och gett fler timmar utan att den enskilde lyft fram behovet. Dessutom ser hon en ideologisk aspekt.
– Den enskilde själv ska få definiera sitt behov. Man ansöker om det man anser att man behöver och om behovet ändras så talar man om det. Kassan ska inte göra djupintervjuer och ta reda på om du har behov som du själv inte har lyft fram. Det blir något slags storebrorstänk, skulle Försäkringskassan veta bättre än den enskilde själv? Att man ska slippa vända ut och in på sig vartannat år är en jätteviktig fråga för JAGs medlemmar. Förr var det så att kassan ringde vartannat år och frågade: ”Har något hänt?” ”Nej, det är oförändrat.” ”Ja då så.” Det är så det ska vara.
Cecilia Blanck förstår politikernas tveksamhet inför frågan om statligt huvudmannaskap. Även hon själv tycker att det är en komplicerad fråga och att man kanske måste leta efter ”den minst dåliga lösningen”. Själv anser hon att Försäkringskassan generellt är bättre på att sköta assistansen än vad kommunerna är, men att ett förstatligande skulle riskera att kommunerna skulle kalla allt för assistans ”så de slipper betala”.
– Det skulle innebära en enorm kostnadsövervältring på staten vilket i sin tur skulle ifrågasätta hela reformen, säger Cecilia Blanck.
Och etter värre skulle det vara om tvärtom kommunen fick hela ansvaret, vilket hon beskriver som en ”dödsstöt” för personlig assistans.
– Det finns många starka krafter som verkar för en kommunalisering, dock inte så högljutt just nu, det är en önskedröm för de som tycker att det här är en gökunge i boet för staten.
Frågan om statligt ägande och frågan om tjugotimmarsgränsen handlar egentligen om den enorma kvalitéskillnaden mellan statlig och kommunal regi menar Cecilia Blanck.
– Var man än sätter gränsen så kommer det att finnas personer som hamnar precis under, men då måste man se till att de personerna för skull inte kommer i kläm.
När det gäller frågan om det behövs en lagändring i LSS 9a, om att hela det grundläggande behovet ska räknas och inte delas upp i integritetskänsliga och icke-integritetskänsliga delar, konstaterar Cecilia Blanck att alla hänvisar till ISFs rapport. Men hon, precis som några av politikerna, tvivlar på vad för svar den kommer att ge.
– Det verkar som att partierna är överens om att det inte är bra som det är nu, men hur ska man lösa det? De väntar på kanske på svar som inte finns. Som jag förstår det så har ISF svårt att få fram information om de som faller ut systemen, den finns ju inte samlad någonstans. Ville de som flyttat till gruppbostad verkligen det, eller ville de egentligen ha kvar sin assistans? För att få svar på sådana frågor skulle de behöva göra djupintervjuer och det uppdraget tror jag inte att de har. Kommer det att vara möjligt att utföra det här uppdraget, frågar Cecilia Blanck.
På frågan om minuträkning och den om aktiv tid tycker Cecilia Blanck att det är generellt positiva svar. De som avviker, Socialdemokraterna och Moderaterna, menar hon har ett för stort fokus på rättssäkerhetsaspekten. Hon anser att det alltid är viktigare att den enskilde får sitt behov tillgodosatt och att likriktningen aldrig kan vara överordnad det.
– Jag tror inte att det går att göra det exakt rättvist och det är inte önskvärt heller. Den assistansberättigades behov av assistans måste tas fram genom en dialog med handläggaren.
JAG har ingen officiell ståndpunkt på frågan om personer som fyllt 65 år ska kunna bli nybeviljade personlig assistans men Cecilia Blanck tycker att det roligt och spännande med att flera partier, Folkpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ, försiktigt gläntar dörren till assistans även för äldre i framtiden.
– Med tanke på att hemtjänst kostar dubbelt så mycket som personlig assistans per timme och att institutioner generellt är dyrare än personlig assistans, skulle det säkert kunna gå organisera äldreomsorgen som personlig assistans. Den tanken har vi luftat ibland.
En lurig fråga i vänster-höger-perspektiv är om det bör finnas en procentsats för hur mycket av assistansersättningen som måste gå till assistentens lönekostnader. Bakgrunden är att schablonbeloppet, enligt Cecilia Blanck, är väldigt orättvist. JAGs medlemmar har stora behov av kvalificerade assistenter som i sin tur kräver mycket ”kringkostnader” i form av utbildning och handledning. Schablonen gynnar på det viset de som själva instruerar sina assistenter, ju mindre behov man har desto mer pengar får man över. Hon säger att assistansen har blivit en guldgruva för vissa vinstdrivande bolagen som samlat den typen av kunder.
– Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ har svarat ja men för oss är det positiva svaret nej. Sätter man en sådan gräns sätter man automatiskt ett maxtak på hur mycket man får använda till andra kostnader, exempelvis utbildning och handledning. Schablonen är orättvis från början och ännu värre blir det med en fastställd löneprocent.
Cecilia Blanck menar att det är logiskt att gruppen som behöver personlig assistans växer och att det i grund och botten beror på att ”fler överlever”. Av samma orsak är hon skeptisk till att resonemanget att ”nu är det bra för nu är det konstant”. Att det är konstant kan helt enkelt bero på att det är fler som mister assistansen. Men hon tycker naturligtvis att det är bra att alla politiker svarar nej på frågan om det finns en gräns för hur mycket landets kostnader för assistansersättning/personlig assistans får öka, men lägger till:
– Att sätta ett tak vore ju förfärligt. Då skulle fler och fler tvingas dela på samma resurser och tyvärr är det ju så man har gjort genom att strypa resurserna och inte räknat upp assistansersättningen. Vi är bundna till kollektivavtal och måste höja lönerna och då blir det mindre över till åtgärder för att upprätthålla kvalité för de assistansberättigade.
Cecilia Blanck anser att det är en borttappad och jätteviktig fråga om kommunerna bör få bestämma hur stor ersättningen per assistanstimme det ska vara när de beviljar personlig assistans.
– Det är spännande att de allra flesta svarar nej. Det är helt orimligt att kommunen och staten betalar olika för samma insats och att vissa kommuner betalar så lite är ett jätteproblem. Vi på JAG har så pass höga krav på kvalité så om ersättningen är mindre än schablonen åtar vi oss inte att anordna assistans. För 208 kronor kan man inte få en så kvalificerad tjänst.
När det gäller frågan om det behövs fler kontrollåtgärder än vad som finns idag, för att minska fusk inom assistansersättning säger Cecilia Blanck att ”inget parti vill framstå som att de vill släppa igenom lite fusk”. Mot den tycker hon att det är positivt att flera uttrycker att det är dags att ta det lugnt och se vilka effekter de kontrollåtgärder man infört kan ha gett. Varje kontrollåtgärd har en baksida.
– Samtidigt tänker ju vi: sätt dit dem! Men frågan är hur? Hembesök? Tveksamt. Fler blanketter? Tveksamt. Fler underskrifter? Tveksamt. Att ta fram en ny blankett med en administration på en miljon, är det väl använda resurser? Jag tror man genomförde saker i panik då när fusket rullades upp, kassan började titta på det och sen kom Billumutredningen där experterna gissade i kapp.
Själv är Cecilia Blanck positiv till en samhällsekonomisk utvärdering av assistansreformens effekter och hon är glad att politikerna verkar vara medvetna om att det finns för lite kunskap om personlig assistans. Samtidigt funderar hon på om det verkligen är en ny utredning som behövs.
– Det kanske skulle satsas på mer forskning istället. Det är framför allt djupare kunskap som behövs, att krafsa på ytan och samla ihop siffror som vi redan har vet jag inte om det leder någonstans.
Till sist instämmer Cecilia Blanck i Vänsterpartiets kritik om att de enmansutredningar som varit på senare år inte varit bra.
– Framför allt har man inte haft samarbete med brukarrörelsen. Det finns så mycket kunskap, särskilt i de organisationer som var pådrivare och med från starten.
Vi satt med Bengt Westerberg och drev ett utvecklingsprojekt för att testa formerna för assistans och vi vet hur det var tänkt för att det ska fungera. Att man väljer att inte ta till vara på det är obegripligt för oss.
Har du någon aning om varför?
– Jag tror de tycker att det blir krångligt. Vi har så mycket kunskap. En del av problemen är svåra att hitta lösningar på och de vill ha snabba enkla svar. Och då kommer vi och säger att ”det där kommer att innebära att…” och tycker vi krånglar till det. Men sedan blir resultatet ändå att det inte går att genomföra förslaget, säger Cecilia Blanck.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.