Almedalen 2015 – ”Medicinen har tagit över kyrkans roll som moralisk grindvakt”

Mikael Eivergård, från Almedalen 2015
Mikael Eivergård, filosofie doktor i etnologi

STILs andra seminarium i Almedalen handlade om Försäkringskassans och kommuners metoder för bedömning av personlig assistans, bland annat Hässleholmsförsöket. Etnologen Mikael Eivergård menade att medicinen som vetenskap tagit över kyrkans roll och att Hässleholmsförsöket är ett i raden av historiska exempel när medicinen används i politiska syften.

Medicinen moralisk grindvakt

Om hur medicinen som vetenskap används i politiska syften stod i centrum på seminariet med rubriken Rätten till integritet och det villkorade samtycket- Exemplet Hässleholmsförsöket. Det var STIL:s andra seminarium i Almedalen den här sommaren. Moderatorn Susanne Berg, STIL, beskrev inledningsvis hur medicinen agerar ”moralisk grindvakt” gentemot den enskildes tillgång till samhällets resurser.
– Medicinen och politiken har en komplex gemensam historia, fylld av maktövergrepp och kränkningar, inte bara i det förflutna utan som fortfarande pågår. Medicinen får alltså agera långt utanför medicinens kärnområde som ju handlar om att bota och bättra och den används till att moralisera och definiera kroppar, psyken, identiteter och läggningar som bryter mot normen.

Kränkande försäkringsmedicinska bedömningar

Bakgrunden till ämnesvalet är de metoder som Försäkringskassan och kommuner använder för att bedöma vilket behov av personlig assistans en person har. I t.ex. Hässleholmsförsöket tar Försäkringskassan hjälp av ett privat bolag för att göra medicinska bedömningar av assistansberättigade. Personerna läggs då in ett drygt dygn på Hässleholms sjukhus där de testas och observeras av olika medicinska professioner. Jonas Franksson, politisk talesman för STIL satt i panelen och berättade om sina egna erfarenheter. Den ADL-bedömning som skulle göras på honom skulle vara så detaljerad att en arbetsterapeut skulle följa med honom in i badrummet för att se hur det såg ut när han duschade.
– Handledaren sa ”det är självklart ditt eget val men det är i så fall inte säkert jag får ett tillräckligt tungt underlag för att du ska få de timmar du behöver”. Två veckor senare var jag med en främmande person i badrummet och gjorde ADL-bedömningen. Ändå resulterade det i att jag idag har svårt att få assistans nog att kunna jobba heltid eller utöva mina fritidsintressen.

Samtycke bara i retoriken

Christine Bylund, normkritisk/cripteoretisk metodutvecklare, STIL, diskuterade begreppet samtycke. Försäkringskassan och kommunerna framställer den assistansberättigades medverkan i bedömningarna som ”ett fritt val”, och att det som i Jonas Frankssons fall finns ett samtycke. Detta menar Christine Bylund enbart är retorik, eftersom personerna i praktiken är tvingade att ställa upp. Konsekvenserna för att inte göra det kan vara förödande eftersom risken då är stor att man går miste om den ersättning man egentligen är berättigad:
– Man tar mycket stora risker om man säger nej. Det kan röra skillnaden mellan att kunna lämna hemmet eller inte, att gå på toaletten eller inte. Alltså sådant som personer som inte är i behov av personlig assistans aldrig tvingas ställas inför. Personer med en normbrytande funktionalitet ska finnas medicinen till handa och ställa upp och mätas som inte andra behöver för att få medborgerliga och mänskliga rättigheter. Då kan man inte prata om ett reellt samtycke.

Fick ta kyrkans roll

Mikael Eivergård, doktor i etnologi, menar att den här typen av möten mellan individ, medicin, politik, samhälle, kropp har lång historisk tradition. Han tar upp en lång rad exempel där politiken har låtit medicinen spelat avgörande roll i frågor som ligger långt utanför dess kärnområden. Bland annat nämner han en diskussion om ungdomens nöjesliv på 40-talet som man ansåg var på väg att spåra ur.
– Staten tillsatte en stor utredning som hette Ungdomen och nöjeslivet där läkarna till exempel fick definiera vilka danser som var bra eller dåliga. Att dansa till äktsvenska tongångar var ganska bra medan jazz var betydligt sämre.
Mikael Eivergård menar att medicinen i mitten av artonhundratalet tog över en hel del av kyrkans moral och flyttade den från ett religiöst sammanhang till ett vetenskapligt och medicinen fick tränga in i en rad andra samhällsområden.
– Många av de moraliska ideal som kyrkan lyfte fram tog medicinen över. Medicinen har anspråk på att tala om hur människan bör vara och hur ett rätt och riktigt liv bör se ut, och vad som är god och dålig moral.

Vann mål för transpersoner

Kerstin Burman, Almedalen 2015
Kerstin Burman, förbundsjurist på RFSU

I panelen satt också Kerstin Burman som är förbundsjurist på RFSU. Hon har nyligen drivit ett mål som handlade om transpersoner och rätten att byta juridiskt kön. I lagen stod att villkoret för att få byta juridiskt kön var att de samtidigt steriliserade sig. I lagens förarbeten angavs orsaken att de inte skulle ha möjlighet att fortplanta sig för att ”inte skapa förvirring i släktskapsförhållandena”. Domstolen ansåg att utifrån Europakonventionen var inte det ett giltigt skäl och Kerstin Burman och transpersonerna vann målet. Kerstin Burman instämde i det som Christine Bylund sagt tidigare.
– Om staten ställer ett motkrav för att den enskilde ska få en nödvändig social förmån kan det aldrig ses som ett frivilligt val. Det är en form av tvångssituation.

Internationell rätt

Kerstin Burman hänvisar till internationell rätt och menar att Sverige har många åtaganden att följa. Förutom flera FN-konventioner finns också ett europeiskt samarbete i Europarådet där det finns en konvention som Sverige gjort till lagstiftning och som Sverige är skyldigt att följa. Konventionen ska skydda rätten till privatliv och där ingår rätten till personlig integritet och kroppslig integritet.
– Det får förvisso inskränkas under vissa villkor men de ska i så fall ha stöd i lag. De undantagen ska vara nödvändiga för ett samhälle och då räknas bland annat landets ekonomiska välstånd eller allmänhetens hälsa och moral.
Att hänvisa till nödvändigheten för att försvara landets ekonomiska välstånd, är inte alltid möjligt enligt Kerstin Burman.
– De metoder som används i till exempel Hässleholmsförsöket eller att tvingas duscha inför främmande människor är extremt integritetskränkande och avhumaniserande. Inför varje sådan åtgärd måste alltså statens eller kommunens handläggare göra en avvägning på vilka grunder han eller hon anser att det här är nödvändigt för landets ekonomiska välstånd.

Vara samhället till last

Det som förenade alla exempel, både de historiska och dagsaktuella som diskuterades på seminariet menade Mikael Eivergård, är att det handlar om ”statens sätt att behandla människor som inte arbetar och som kan tyckas vara en belastning”. I slutet av fyrtiotalet kom ”praktverket” Svensk sinnessjukvård. Han citerar: den som inte arbetar är psykisk defekt.
– Att arbeta har blivit en central måttstock för vad som är en värdig medborgare. Den som kan arbeta och göra rätt för sig står närmare friskhet och den goda sidan än den som kan ligga samhället till last.
Christine Bylund är inne på samma spår. Den som inte arbetar eller är ”tärande” är helt enkelt inte värd personlig integritet, säger hon, och menar att man kan se det när man jämför rådande trend att behandla personer som blir sjuka och tvungna att söka vård.
– Då är det viktigt att du ska få din egen personliga läkare som känner just dig och just din situation men när det gäller assistansberättigade knuffar myndigheterna ut de till neutrala ”experter”, som anses vara mer lämpade att avgöra behoven.

Genomföra politiska idéer

Jonas Franksson tror det handlar om att genomföra politiska idéer och ser Fredrik Reinfelts bok Den sovande medborgaren som startskottet för utvecklingen av den ideologin.
– I boken framför han synen att när staten tar ansvar så slutar medborgarna att ta ansvar. Man har velat flytta skyldigheter från staten och lägga de på medborgarna i stället. Samtidigt som de här idéerna fick fäste så började också nedskärningarna på assistansen. Man kom då att använde sig av den här stora expertapparaten, som var tänkt att användas för vårt bästa och som skulle värna våra rättigheter, emot oss, till att göra nedskärningar.

Bygga allianser

På slutrundans fråga, vad som kan göras för förändra var det, som på STIL.s första seminarium i Almedalen, många som trodde på allianser och samarbeten för att lyfta upp frågorna. Christine Bylund tror på att samarbeten med feministiska och HBTQ-organisationer som är vana att hantera frågorna. Kerstin Burman tror att det även går att använda juridiken. Men i första hand förordar hon att försöka nå lösningar med kommuner och Försäkringskassan. Som alternativ föreslog hon också att uppvakta Inspektionen för socialförsäkringen för att hitta rättsliga vägar.
Jonas Franksson sa att han hoppades på fyrtiotalisterna, som är vana att ta för sig.
– När de blir äldre kommer de att kräva självbestämmande och inte nöja sig med hemtjänst och institutioner.

Text: Erik Tillander

Skicka sidan till: