Krönika

Thomas Juneborg

LSS utredningen har ett ”staten vet bäst” perspektiv

Thomas Juneborg är assistansanvändare,
talesperson för VIMPA, Vi med personlig
assistans i Jönköpings län samt ledamot i
Funktionsrätt, Jönköpings läns styrelse.

Assistansreformen innebar en tydlig ändring i maktbalansen med mer makt till oss individer som berörs och mindre makt till politiker och tjänstemän i den offentliga sektorn. Många förslag i Gunilla Malmborgs utredning skulle vrida klockan tillbaka med en kraftig urholkning av självbestämmandet och minskad egenmakt.

10 januari blev Gunilla Malmborgs LSS utredning offentlig. Många av förslagen var redan kända. Det finns faktiskt ett bra förslag, att assistansreformen ska förstatligas. Som helhet håller jag med om att utredningens förslag är en katastrof. Genomförs bara en del av försämringarna finns inget kvar av ursprungsintentionerna. Mycket har sagts och skrivits om att ta bort assistans till barn upp till 16 år, ta bort det femte grundläggande behovet och 15 timmarsschablonen för övriga behov. Jag vill inte gradera vilket förslag som är värst. Det leder fel att ha en rankinglista, det riskerar att leda till intern splittring vilket enbart gynnar de krafter som verkar mot oss.

Jag tror att utredningens uppskattning på att drygt 4000 personer förlorar statlig assistansersättning är en grov underskattning. Att ingen assistans beviljas till barn och för det femte grundläggande behovet kommer leda till att ett mycket stort antal personer får flytta till olika boenden eller hamnar i permanent sjukhusvistelse med tung medicinering. De tre nya LSS insatserna, Personligt stöd till barn, Förebyggande Pedagogiskt stöd, samt Personlig service och boendestöd kommer inte att kunna ersätta personlig assistans. Det leder oss in på en aspekt som jag tycker kommit i skymundan – nämligen ett mycket tydligt ovanför perspektiv – ”staten vet bäst”. Detta perspektiv är oförenligt med LSS intentioner.

"Staten vet bäst" perspektivet märks tydligt på flera sätt:

• Gunilla Malmborg talar mycket om att det behövs bättre kompetens och mer ”ändamålsenliga insatser”. Visst, i en del fall behöver assistenterna har hög kompetens, om assistansanvändaren har stora hjälpbehov av vårdkaraktär, har svårt att föra sin talan själv eller utåtagerande beteende men Gunilla Malmborg ifrågasätter oss och våra anhörigas förmåga att välja det vi tycker tillfredsställer våra behov bäst. Att så många verkligen tycker att personlig assistans är en mycket bra insats och definitivt inte efterfrågar andra eller nya insatser som ersättning för PA ignoreras helt.
• Detta leder till en syn på personlig assistans där vårdperspektiv sätts före faktiska hjälpbehov och egenmakt vilket med automatik leder till en maktförskjutning som är till vårdgivarens fördel.
• Gunilla Malmborg visar obefintlig förståelse för all kritik som riktas mot utredningen. Attityden är istället att ”vi inte förstår vad förslagen betyder”. Inställningen blir (förhoppningsvis omedvetet) – vi och våra anhöriga förstår inte vårt eget bästa.
• Genomförs förslagen flyttas mycket makt tillbaka till kommunerna med följden att självbestämmande som har en så viktig roll i LSS och assistansreformens urholkas kraftigt. Återigen ska kommunerna bestämma vad som är bäst för oss med lika många riktlinjer som det finns kommuner, 290 stycken.

Vad ska stå i direktiven till en ny LSS utredning?

Personlig assistans finns med som punkt 64 i överenskommelsen mellan regeringen, C och L. Kritiken mot utredningen har varit mycket hård från de flesta riksdagspartierna. Det har stärkt mig i min övertygelse om att Gunilla Malmborgs utredning enbart blir en pappersprodukt. Stödet i Riksdagen att gå vidare saknas för närvarande. Liberalernas talesperson Bengt Eliasson har tydligt sagt att utredningen redan är överspelad. Bengt Eliasson vill också göra HFD domen från 2009 om de grundläggande behoven irrelevant.

En del lagändringar kan tas med kort varsel men en övergripande reform av hela LSS lagen kräver emellertid en ny utredning. Regeringsformen gör det omöjligt att göra omfattande lagändringar utan utredningar som grund. Vad ska stå i de nya direktiven? Min utgångspunkt är att utredningens direktiv måste stämma överens med hur FN definierar personlig assistans i Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar (Funktionsrättskonventionen) Artikel 19 definierar vad personlig assistans är och hur hjälp/stödinsatsen ska vara utformad för att vara just personlig assistans.

Här framgår bland annat att vi har rätt att själva välja hur, var och med vem vi vill bo och hjälpbehoven för att möjliggöra det ska tillgodoses. Vidare ska hjälpen vara individuellt utformad för att förhindra isolering och möjliggöra full inkludering i samhället. Personlig assistans enligt FN har ingenting gemensamt med sekundräkning, 15 timmars schabloner, nej till assistans för barn etcetera.

I direktiven måste också tydligt framgå att den åldersdiskriminerande 65 årsgränsen för att bli beviljad personlig assistans saknar stöd i Funktionsrättskonventionen. En annan viktig punkt måste också ge utredaren i uppdrag att komma med förslag som säkerställer att personer inte trillar utanför någon av de tre personkretsarna. Vi i funktionsrättsrörelsen har en mycket viktig roll att formulera vilka lagändringar vi vill se för att LSS ska fungera och utvecklas till något ännu bättre än vi hade innan försämringarna inleddes för 10 år sedan. Även de personer som har andra LSS insatser måste känna sig inkluderade.

En omarbetad LSS lag kräver ett stort antal lagändringar, vilka har jag tagit upp i en tidigare krönika. Det är lång väg kvar innan assistansreformen är säkrad

En ändring som jag själv tycker nämns för sällan från vår sida är att begreppen ”integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov” måste bort och ersättas med hjälpbehov. Anledningen är uppenbar. Begreppen har funnits i samtliga fyra HFD domar som 2009-2017 urholkade assistansreformen. De finns också med i den positiva sondmatningsdomen från 2018 men som Försäkringskassan vände och bände på vilket vattnade ur domen så mycket att den knappast hjälpt en enda person. Så länge dessa begrepp finns kvar och samtliga fyra domar inte görs irrelevanta får vi ingen assistansreform som fungerar enligt intentionerna.

Thomas Juneborg 2019-01-29