Krönika

Nora Eklöv

Politikerna glömmer bort självbestämmandet

Statligt huvudmannaskap och beräkningen av grundläggande behov är valets kanske viktigaste frågor inom personlig assistans. Men partierna glömmer bort det viktigaste med assistansen - självbestämmande.

LSS och den personliga assistansen blev en uppmärksammad fråga under valet 2018. Den lyftes som en av de viktigaste valfrågorna på tv-debatter och i partiledarutfrågningar. Trots att personlig assistans och LSS inte uppmärksammas lika mycket under denna valrörelse är det fortfarande en livsavgörande fråga för många. Men det är också en fråga där många av riksdagspartierna har liknande åsikter.

Till exempel är de flesta riksdagspartier överens om att assistansen bör bli statlig. Men den statliga utredning som just nu pågår förväntas bli klar först i mars 2023. Därför är det svårt att få konkreta svar om vad regeringspartiet, Socialdemokraterna, tycker i frågan.

I Assistanskolls mätning är de flesta partier också överens om att tiden för grundläggande behov ska räknas i sin helhet. Den nuvarande metoden för att räkna ut assistanstid är minuträkning in i minsta detalj. En sådan minuträkning riskerar att bli väldigt verklighetsfrånvänd. Vi som behöver assistans är människor och inte robotar. Minuträkningen är till för att handläggare vill beräkna den faktiska tiden behovet tar, men det finns ingen flexibilitet eller förståelse för att behoven kan se annorlunda ut från dag till dag eller från gång till gång. Vi gör saker olika snabbt varje dag beroende på ork och dagsform och hur vi själva väljer att lägga upp våra liv. Dessutom tenderar stadsdelsförvaltningar och Försäkringskassan ändå att göra en bedömning på miniminivå, vilket inte speglar verkligheten. Att varje hjälpbehov ska förväntas ta x antal minuter är inte rimligt. Vad är det för självbestämmande?

Självbestämmande är en grundpelare i den personliga assistansen. Med självbestämmanderätt menas att varje individ själv har rätt att bestämma hur hen vill leva sitt liv. Var och hur hen vill bo, arbeta, ha familjeliv med mera. Självbestämmande är en viktig effekt av assistansen, men som det ser ut nu är det ingen garanti. Assistansbeslut baseras idag på andra personers antaganden och bedömningar om hur vi som är i behov av assistans ska leva våra liv. Det är en handläggare och stadsdelsnämnden eller Försäkringskassan som bestämmer hur mycket assistanstid vi som ansöker ska få. För de allra flesta av oss som är i behov av assistans sätter antalet beviljade timmar en gräns för självbestämmandet.

Regeringen har lagt fram en reform, Stärkt rätt till assistans, som ska genomföras under en tid på fem år. Men också stärkt rätt till självbestämmande i ansöknings- och beslutsprocessen behöver ses över och utvecklas. Idag är hela processen integritetskränkande och ångestladdad för många. Den görs dessutom om varje år för oss som har assistans beviljad genom kommunen. Beslutsfattandet av antalet assistanstimmar ligger helt i andras händer och som ansökande har man nästan ingen insyn i hur tiden beräknas. Man står maktlös när andra fattar beslut om ens liv.

Statligt huvudmannaskap och human beräkning av grundläggande behov är viktiga frågor, men glöm inte varför assistansen finns - för att vi funktionshindrade ska kunna bestämma över våra egna liv.

Nora Eklöv 2022-09-07