läs skrivbordsversionen istället
Herman Grafström fick sin assistans indragen och protesterade på Mynttorget mot regeringens brutna löften, men ser bara tomma rader i media och frånvarande politiker. Han varnar för en skrämmande tystnad som gör det möjligt för politiker att ändra sanningen.
Herman Grafström säger att han fick ett tips om att demonstrationen av STIL och JAG skulle hållas den 2 oktober och bestämde sig för att gå dit.
– Jag har varit på ett par sådana här demonstrationer och tycker att det är bra att man engagerar sig och åtminstone visar sig där.
Varför ville du delta?
– Det är bra att visa sitt missnöje mot neddragningar av välfärden, speciellt då på ett område som direkt drabbar mig. Och sedan träffar man gamla kolleger och kompisar som man kanske inte träffar i andra sammanhang.
Efter att Herman Grafström haft personlig assistans via kommunen i nästan tio år togs den bort helt strax innan sommaren i år. På demonstrationen var han inte ensam om att vara i den situationen.
– Det var många där på Mynttorget som har gått igenom något liknande. När jag går i ett sådant där demonstrationståg blir jag förvånad över hur många det är som får sina insatser indragna, eller sina rättigheter inskränkta.
Fick du assistansen indragen trots att ditt tillstånd var oförändrat?
– Ja, definitivt inga förändringar till det bättre i alla fall. Jag hade haft personlig assistans sedan jag flyttade till Lidingö 2016.
Har du någon annat stöd istället?
– Kommunen har inte erbjudit någon insats som skulle fungera för mig. Jag är ensamstående pappa och det är den personliga assistansen som har gjort det möjligt att leva ett aktivt liv.
M-KD-L-regeringen som stöds av SD meddelade den 22 sep i sin statsbudget att assistansersättningens timbelopp höjs med bara 1,5 procent och att en indexering av schablonbeloppet skjuts på framtiden. Demonstrationen på Mynttorget kritiserade regeringens svikna löfte om att en modell för indexering skulle presenteras vid årets statsbudget och att schablonbeloppet räknades upp med enbart 1,5 procent, vilket inte täcker de kostnadsökningar som sker varje år.
Tidigare arbetade Herman Grafström bland annat som journalist och redaktör på STILs tidning Stiletten. Idag är han inte direkt engagerad i funktionshindersrörelsen.
– När jag kom till demonstrationen var jag inte insatt i frågan om indexeringen av schablonen. Jag har inte sett mycket om detta i vanliga medier och nyhetskanaler, detta är en fråga som mest diskuteras medier som Assistanskoll och Heja Olika, som är nischade på nyheter om funktionshinder och personlig assistans. Jag skulle önska att detta är en fråga man läser om i dagspressen och som skapar rubriker.
Har du inte följt debatten på sociala medier som Facebook?
– Nej, jag loggade ut från Facebook och Instagram strax innan sommaren, jag kände inget behov av det längre och det är inget jag saknar.
Förutom Assistanskoll och Heja Olika, har till exempel Anders Lindberg på Aftonbladet som har skrivit om den uteblivna indexeringen. Herman Grafström anser att det är framförallt de som har funktionshinderspolitik som ett särintresse som vet vad som händer.
– Om man ska vara insatt i tex frågan om indexeringen krävs det ett special- eller särintresse. Om däremot bensinpriset höjs eller räntan går ner så ser alla det på nyheterna med en gång.
På demonstrationen fick regeringen stark kritik för att de ändrat texten i presentationen av förra statsbudgeten om att indexeringen skulle införas. Efter att Anders Lindberg tog upp frågan i en ledarartikel i Aftonbladet rättade regeringen dokumentet i efterhand. Herman Grafström konstaterar att det ser oerhört illa ut.
– Dagens politiker verkar ha blivit lite mer djärva i sin hantering av sanningen?
Är det inte skamfyllt att göra så längre?
– Nej, det är kanske en liten effekt av trumpism i svensk politik. Även svenska politiker inspireras till att ändra synen på öppenhet och vara sanningsenlig.
Herman Grafström säger att han drogs med i protestkänslan och att uttrycka sitt missnöje på demonstrationen. Men han undrar om demonstrationen kommer att leda till något och få genomslag.
– När alla har skilts åt går alla tillbaka till sina liv. Man önskar att det skulle finnas något sätt att följa upp. Vad gör man med missnöjet och frustrationen?
Vad har du gjort med din frustration?
– Det kan kännas oöverskådligt att bli av med en så otroligt viktig del av livet som assistansen är, men man måste försöka samla kraft. Jag har två barn i skolåldern som jag vill vara en fungerande pappa till. Det är bara att söka assistans igen och återigen hänga ut hela sitt liv, göra ansökningar, läkarintyg och träffa sjukgymnaster och arbetsterapeuter.
Något som slog Herman Grafström när han var på demonstrationen var att han inte såg någon medier utanför funktionshinderrörelsen och det var inga politiker där som lyssnade.
– Jag såg en före detta politiker, men inga av dagens politiker. Och jag har inte sett något i vanliga medier om att demonstrationen har inträffat. Det tycker jag är ganska talande och skrämmande.
På vilket sätt är det skrämmande?
– Då kan politikerna tänka att det går att skära ner i personlig assistans utan att det blir några större konsekvenser, tex att de förlorar röster inför valet.
Flera lite äldre assistansanvändare har beskrivit demonstrationerna 1996 mot assistansutredningen och sagt att de hade en stor effekt. Birgitta Andersson har i en intervju på assistanskoll sagt att ”Ingela Thalén, dåvarande socialminister…stod bakom gardinerna och tittade på den starka rörelsen som protesterade utanför ”. Herman Grafström var inte med på den tiden, men tycker det är intressant att demonstrationer verkade ha en effekt på 90-talet.
– Det måste ha varit Adolf Ratzka som var med och organiserade det. Han hade ju inspirerats av medborgarrättsrörelsen i USA. Men har demonstrationerna någon effekt nu?
Varför skulle de inte ha effekt nu?
– Pendeln har slagit tillbaka, det är en annan tidsanda. Idag ifrågasätts hela tanken med medborgarrättsrörelser och organisationerna i det civila samhället.
Vilka tecken på det ser du i Sverige?
– Det första steget är att ifrågasätta legitimiteten för vad samhället lägger resurser på. Inom personlig assistans fokuserar man på fusk, organiserad brottslighet och hur mycket pengar personlig assistans kostar i stället för att visa på vad personlig assistans gör möjligt i människors liv.
Samhället och medierna har skiftat fokus menar du?
– Ja, när jag pratar om personlig assistans med gemene man associeras det med fusk och organiserad brottslighet, säger Herman Grafström.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.