Krönika

Thomas Juneborg

Enorma dolda besparingar knäcker assistansen

Schablonen för statlig assistansersättning  är idag 347,70 kr/tim. I drygt ett decennium har den årliga ersättningen underfinansierats så mycket att reformen kommer att kollapsa bara inom bara några år om inget görs. Räknat som andel av statsbudgeten har ambitionsnivån sänkts kraftigt efter 2015.

Fram till mitten av 2010-talet föreslog Försäkringskassan årligen en höjning av ersättningen till regeringen som brukade  ligga på drygt 3 % årligen. Det gav en stabil ökning av ersättningen för att täcka ökade lönekostnader. Senaste 10 åren gäller emellertid nya regler där regeringen själv fattar beslut när budgeten läggs. Under hela den perioden har det skett en förödande underfinansiering som inte varit i närheten av att täcka löneutgifterna. De flesta åren har höjningen varit ynka 1,5 %. Över tid har detta resulterat i enorma dolda besparingar som ackumulerats i allt snabbare takt.

Enorma dolda besparingar

Hur stora belopp handlar då dessa besparingar och sänkta ambitionsnivåer om? Enligt en rapport från Arbetsgivareföreningen Fremia publicerad 2025 uppgår besparingarna 2013–2024 till ca 40 miljarder kr. Det är verkligen svindlande summor. Som jämförelse innebär dygnet runt assistans för 10 000 personer i ett år utgifter på ca 20 miljarder kr. Det handlar därmed om en besparing motsvarande dygnet runt assistans för ca 10 000 personer i två år p g a underfinansierad schablonersättning. 

Tidigare tycker jag vi assistansberättigade ofta har missat hur viktig roll assistansanordnarna och assistenterna har för att reformen ska fungera. Om det inte finns ekonomiska möjligheter att bedriva personlig assistans så finns det inga anordnare, inga personliga assistenter och därmed ingen assistansreform enligt intentionerna heller. Redan idag får vi allt tätare rapporter om problemen med att behålla och anställa nya personliga assistenter. 

Stark oro bland Fremias medlemmar

Eftersom den i särklass största utgiftsposten för anordnarna är löner och lönebikostnader får så stora besparingar oerhört negativa konsekvenser för assistansanordnarna och i förlängningen de assistansberättigade. 

Den 19 - 20 mars deltog jag i Fremias assistansdagar i Stockholm. Och bland Fremias medlemmar finns en enorm oro för ekonomin – en oro att man i en nära framtid (några år) måste lägga ner verksamheten. Fremia beskrev under assistansdagarna i ett diagram att timschablonen hade legat på 380 kr/timme om den hade följt löneutvecklingen 2015-nutid.

Utebliven indexering – Försäkringskassan ska ta över

Situationen är därför akut, vi befinner oss mycket nära ett fritt fall. Av den utlovade indexeringen blev det ingenting i budgeten för 2026, vi fick återigen nöja oss med usla 1,5 %. Krav på omedelbar indexering plus kompensation för alla år med underfinansiering framförde vi inför presentationen av vårbudgeten i måndags.  

Vad blev beskedet där? Finansminister Elisabeth Svantesson är inte helt tondöv i alla fall. Nu gäller följande besked från regeringen: 

För att skapa bättre träffsäkerhet i beräknandet av assistansersättningen avser regeringen införa en ordning som innebär att Försäkringskassan årligen lämnar förslag till regeringen om timschablonen i assistansersättningen i sitt budgetunderlag för det kommande året. (sid 17 i vårpropositionen)

Förslaget är alltså att återgå till den gamla modellen där Försäkringskassan lämnar förslag till regeringen. Tidigare låg de höjningarna på 3 - 4 % årligen. Det är, åtminstone i teorin steg i rätt riktning. Förutsatt att Försäkringskassan verkligen kommer att ge förslag på åtminstone 3 % årlig höjning så stoppas därmed den akuta ekonomiska blödningen.

Men sanningen är att vi inte vet vilken nivå FK lägger sig på, vilket skapar osäkerhet. Framför allt innebär beskedet följande: 

• Det finns inga planer på indexering. 
• Det blir ingen kompensationshöjning vilket innebär att underfinansieringen består. 
• Regeringen har det sista ordet. Det finns inga garantier för att Försäkringskassans förslag blir det faktiska beslutet – även om förslaget på höjningen ligger på 3 - 4 %.

Jag anser att alla assistansberättigade, anordnare och intresseorganisationer även fortsättningsvis måste vara benhårda i sina krav på kompensationshöjning och indexering. 

Assistansersättning en allt mindre del av statsbudgeten

Underfinansieringen handlar inte bara om schablonen, det handlar också om tusentals som förlorat assistansersättning och väldigt många som nekas insatsen vid ansökningar. Det bästa sättet att mäta om ambitionen höjs eller sänks i en budgetpost är att granska hur stor andel av statsbudgeten som avsätts, i vårt fall assistansreformen. Utvecklingen under senaste decenniet är mycket nedslående. Enligt statistisk från SCB som visas på Assistanskoll uppgick de statliga utgifterna för assistansersättning 2015 till 2,8 % av statsbudgeten, 2025 hade den minskat till 1,9 %.

Det är en mycket stor sänkning, över 30 %! När jag ber Chat GPT att räkna på hur mycket pengar det handlar om blir summan ackumulerat för hela perioden 2015 - 2025 på ofattbara 67 miljarder kr, vilket ni ser i diagrammet nedan.

Det är inte pengar som ”försvunnit” från statsbudgeten. Omprioriteringar har skett och pengarna har hamnat i andra budgetposter. Ingen ansvarig politiker, oavsett politisk färg kan förklara bort att enorma summor har sparats och ambitionerna sänkts för en lagstiftning som är tänkt att vara en rättighetslag där behoven styr. Det går inte att bortförklara med ”ändrad praxis” och det måste vi trycka på.

Thomas Juneborg 2026-04-14