införde personlig assistans i Sverige 1994
läs skrivbordsversionen istället
Ta bort indelningen i grundläggande och andra personliga behov. Timbeloppet måste höjas efter kostnadsutvecklingen. Ge kommunerna det yttersta ansvaret för att LSS uppfylls. Det säger Bengt Westerberg som var med och införde personlig assistans på 1990-talet.
Bengt Westerberg var folkpartistisk socialminister när personlig assistans infördes i Sverige 1994. Han säger att han inte har noterat något särskilt som den nuvarande M-KD-L regeringen som stöds av SD har gjort för den personliga assistansen.
– Men det kan naturligtvis ha hänt något som jag har missat.
Vad är problemet idag?
– Ett stort problem är att assistansersättningen inte har räknats upp med kostnadsutvecklingen vilket innebär att den realt sett har urholkats.
Vad vill du att regeringen ska göra åt detta?
– Timbeloppet behöver räknas upp med den faktiska kostnadsutvecklingen. Det är inte realistiskt att räkna med någon produktivitetsökning i assistansen.
Försäkringskassan har just fått i uppdrag att skapa en modell för uppräkning till den 1 mars 2027 som kan börja gälla för timbeloppet 2028. Bengt Westerberg säger att detta innebär att en eventuell indexering skjuts fram.
– Det innebär sannolikt en fortsatt urholkning av beloppet i år och nästa. Vad som händer sedan beror vilken modell som kommer att föreslås.
Regeringen har nyligen lagt fram en ny utredning om behovsbedömningar i assistans som ska vara klar till den 23 maj 2028. Utredaren sägs få fria direktiv att föreslå en helt ny modell för att bedöma personlig assistans. Bengt Westerberg beklagar att villkoren för att få assistans har skärpts under de senaste femton åren.
– Många som idag behöver insatsen för att nå goda levnadsvillkor får den inte.
Vilka förändringar skulle du vilja att utredaren tittar på?
– Det är bra om uppdelningen i grundläggande och övriga behov försvinner. Den är en viktig orsak till att assistansen har urholkats under de gångna femton åren. En återgång till att bedöma de totala behoven, såsom var fallet när LSS en gång kom till, vore en välkommen reform.
När det gäller den nya utredningen säger liberalernas funktionsrättsliga talesperson Malin Danielsson att utredaren är fri att lägga förslag som innebär att fler beviljas assistans medan den moderate socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall säger att målgruppen för assistans inte ska ändras.
Hur tolkar du de olika beskeden?
– Det är ett uttryck för att Malin Danielsson och Camilla Waltersson Grönvall har olika ambitioner med LSS och assistansen. Malin inser att fler måste få assistans för att nå upp till goda levnadsvillkor även om det kostar. Moderaterna gör andra prioriteringar, säger Bengt Westerberg.
Assistanskoll frågar Bengt Westerberg om vilken betydelse det har vilket parti som leder regeringen efter riksdagsvalet den 13 september, sett till personlig assistans.
– Assistansen har urholkats under såväl socialdemokratiskt som moderat leda regeringar så någon avgörande betydelse har det nog inte. Och Malin Danielsson i Liberalerna som har hållit den socialliberala fanan högt lämnar ju riksdagen.
Tror du att det blir någon skillnad om med en S-ledd eller en M-ledd regering?
– Som sagt, nej.
Vem kan nu föra vidare de socialliberala idéerna som var en kraft bakom införandet av personlig assistans i Sverige?
– Det står (kanske) skrivet i stjärnorna och jag kan inte läsa dem.
Vad kommer du att rösta på i höstens riksdagsval?
– Jag har inte bestämt mig ännu, men lutar åt personröst på Birgitta Ohlsson, numera Centerpartiet.
Bengt Westerberg skulle vilja se en reviderad LSS-lagstiftning där det tydliggörs att kommunerna har det yttersta ansvaret för att se till att de personer som LSS omfattar får goda levnadsvillkor och möjligheter att leva som andra.
– Det kan ske med assistans men också med andra insatser som boende, ledsagning och daglig verksamhet. Personer i personkrets 3 har än i dag, 33 år efter att LSS beslutades, inte rätt till daglig verksamhet! Min känsla är att många kommuner i stället för att se hur målen kan förverkligas försöker finna ut hur lite de kan göra utan att bryta mot lagen och rättspraxis.
Hur ska man få kommunerna att kunna ta det yttersta ansvaret?
– Lagen behöver utformas så att det blir tydligare att de ska sträva efter att målen nås. Nu bedöms ofta rätten till en viss insats, till exempel assistans. Om det blir nej är det inte självklart att erbjuda andra insatser som skulle ge förutsättningar för goda levnadsvillkor. Många bli utan insatser även om de tillhör LSS personkrets.
Borde man utreda ett borttagande av 67-årsgränsen för att bevilja assistans?
– Ja, det borde absolut kunna övervägas.
Bengt Westerberg säger även att han är osäker på om ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans är en bra idé.
– Jag är osäker på nyttan av det men har inte följt diskussionen så noga att jag har alla argument klara för mig.
Argumenten är ju till exempel att det skulle ge en likabehandling i hela landet och att det ses mer som en rättighet om det ligger hos staten?
– Likabehandling är önskvärt men bör i det långa loppet säkerställas genom utvecklingen av rättspraxis. Att handläggare i avvaktan på sådan kan göra olika bedömningar gäller nog även om alla är statligt anställda. Assistansersättningen är ju statlig men upplevs knappast som mer rättighet än kommunalt beviljad assistans.
Vore det ett problem om kommunen inte kan bevilja personlig assistans om ett statligt huvudmannaskap införs?
– Ja, det känns som ett potentiellt problem. Försäkringskassan kommer rimligen säga nej i ett antal fall där assistans eller en assistansliknande insats från kommunen då framstår som det bästa alternativet, säger Bengt Westerberg.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.