Försäkringskassan, Helena Poirier – ”Grundläggande behov bör ersättas med Assistansberättigande behov”
Personlig assistans bör förstatligas och kommunala assistansbeslut flyttas över utan omprövning. Assistansersättningen bör ha ett schablonbelopp och det förhöjda timbeloppet bör tas bort. Omprövningar bör ske regelbundet, men med individuella tidsintervall. Det föreslår Försäkringskassan i sitt remissvar till LSS-utredningen.
Kritisk till att inte hela utredningen remitterats
Vid remitteringen strök regeringen stora besparingsförslag i LSS–utredningen, tex borttagen assistans för barn och en schablon på 15 timmar för vissa andra personliga behov. I sitt remissvar till LSS-utredningen är Försäkringskassan kritisk till att inte hela LSS–utredningen remitterats, det gör det svårt överblicka konsekvenserna av förslagen, säger Helena Poirier, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan.
– Att enbart delar av betänkandet remitterats gör också att beskrivningarna av konsekvenserna inte stämmer. Försäkringskassan har i andra sammanhang påtalat att det behövs en helhetsöversyn av LSS.
Kommunalt beviljad assistans bör flyttas över utan omprövning
Försäkringskassan stödjer LSS-utredningens förslag att personlig assistans ska få ett statligt huvudmannaskap, men vill att alla kommunalt beviljade assistansbeslut, ca 5000, överförs till Försäkringskassan utan omprövning. Detta för att inte assistansanvändarna ska drabbas, säger Helena Poirier.
– Att samtliga 19 000 som idag får statlig eller kommunal assistans ska göra en helt ny ansökan och prövas på nytt, vilket LSS-utredningen föreslår, är inte realistiskt. Oaktat att det skulle kräva en enorm resursökning på Försäkringskassan skulle det innebära att många assistansanvändare får vänta orimligt länge på ett nytt beslut och i värsta fall komma att stå utan ersättning under en länge tid. Det innebär stora risker för köer av ärenden som kan leda till att personer står utan ersättning efter övergångsperioden, även om det enbart skulle vara de med kommunal assistans som skulle söka på nytt.
Det finns en rädsla att den rättspraxis som gäller i Försäkringskassans assistansbedömningar idag ska göra att många blir av med sin kommunalt beviljade assistans vid ett förstatligande, hur ser ni på det?
– För att beviljas statlig assistansersättning idag krävs att hjälpen med de grundläggande behoven uppgår till mer än 20 tim/vecka i genomsnitt. Den gränsen kommer inte att finnas kvar om staten blir huvudman för all personlig assistans. Även kommunerna ska följa den rättspraxis som finns.
Vill ha en tydlig gräns efter ett förstatligande
Försäkringskassan vill ha en tydligt beskriven nedre gräns för rätten till personlig assistans efter ett förstatligande. Utan en sådan gräns finns det en risk för felaktiga förväntningar på vem som har rätt till assistansersättning, säger Helena Poirier.
Vilka kriterier bör då gälla, ska det vara en gräns på tex 3 eller fem timmar grundläggande behov/vecka, eller ett helt nytt sätt att bedöma?
– Försäkringskassan har inte lämnat några synpunkter på hur den gränsen ska se ut, men det behövs en tydlig gräns för att den kommande lagstiftningen ska vara rättssäker och att personlig assistans beviljas dem som den är tänkt för.
Vill ompröva men med individuella tidsintervall
Sedan 1 april 2018 omprövas beslut inom statlig assistansersättning bara vid väsentligt ändrade förhållanden, hänförliga till den försäkrade. LSS–utredningen föreslog att alla assistansbeslut ska följas upp enligt samma förutsättningar, regelbundet vart tredje år. Försäkringskassan vill återigen börja kunna ompröva förutsättningslöst, säger Helena Poirier.
– Möjligheten till omprövningar bör finnas i den nya lagstiftningen för att alla beslut ska prövas utifrån samma förutsättningar. När en ersättning beviljas för resten av livet är det rimligt att den med vissa intervaller kan omprövas
Vad innebär det i antal år att ompröva efter ”viss bestämd tid” som det uttrycks i ert remissvar?
– Försäkringskassan föreslår att det skulle kunna prövas med olika tidsintervall beroende på förhållanden i det enskilda fallet. Till exempel kan ett barns behov av hjälp ändras avsevärt på några år medan en vuxens behov kan förväntas vara mer konstant över tid. Det kan tala för att tiden mellan omprövningar för en vuxen kan vara längre än för ett barn.
”Assistansberättigande behov”
LSS–utredningen föreslår att begreppet grundläggande behov tas bort men föreslår inga förändringar i bedömningsgrunderna. Försäkringskassan vill ersätta begreppet ”grundläggande behov” med begreppet ”assistansberättigande behov”, men det innebär inte någon skillnad mot idag, säger Helena Poirier.
– Begreppet grundläggande behov kan vara missvisande och det finns behov av ett gemensamt begrepp för att underlätta kommunikationen om vad som krävs för att ha rätt till assistansersättning. Försäkringskassan föreslår därför begreppet assistansberättigande behov.
”privata och integritetsnära behov”
LSS-utredningen föreslår att ”privata och integritetsnära hjälpbehov” fortfarande ska vara en grund för att beviljas assistansersättning. Helena Poirier säger att Försäkringskassan inte har någon åsikt men att man påpekat att kravet på att vissa behov måste vara privata och integritetsnära är ett område där lagstiftningen behöver ses över.
– Som utredningen påpekar finns det en skillnad mellan behov av hjälp med påklädning av underkläder och ytterkläder. Försäkringskassan tolkar inte heller utredningens förslag som att denna prövning skulle förändras eller tas bort, även om begreppet grundläggande behov tas bort.
Med dagens rättspraxis får drygt 8 av 10 avslag vid nyansökan av assistansersättning och antalet assistansberättigade har stadigt minskat med drygt 2200 personer sedan oktober 2015.
Kan det inte bli svårt för många som idag har kommunala assistansbeslut att i längden behålla sin assistans efter ett förstatligande om dagens rättspraxis med ”privata och integritetsnära behov” behålls?
– Kommunerna följer samma rättspraxis som Försäkringskassan, och gör också bedömningar att behoven ska vara privata och integritetsnära. Det bör därför inte bli någon skillnad i denna bedömningen i och med ett förstatligande.
Vill bara ha ett schablonbelopp
Försäkringskassan vill bara ha en nivå på schablonbeloppet för att lagstiftningen ska vara lätt att tillämpa och förutsägbar. Det ska vara enkelt för den enskilde och Försäkringskassan att göra rätt vid redovisning av utförd assistans, säger Helena Poirier.
– Dessutom skulle det inte finnas någon risk att ersättning lämnas med ett felaktigt schablonbelopp. Detta schablonbelopp bör beräknas så att det även kan ersätta kostnader för obekväm arbetstid.
Ni säger också nej till ett lägre schablonbelopp för timmar där närstående arbetar som assistenter…
– Ja flera belopp skapar ett krångligare system och skulle kunna innebära större incitament att redovisa felaktiga uppgifter för att få högre ersättning. Om det ska införas mer än ett schablonbelopp anser Försäkringskassan att det bör ta hänsyn till obekväm arbetstid, inte om assistenten är närstående.
Vill avskaffa förhöjt timbelopp
Försäkringskassan vill ta bort det förhöjda timbeloppet, lite med samma motiv som att man bara vill ha ett schablonbelopp.
– Lagstiftningen bör vara förutsägbar och lätt att tillämpa. Konstruktionen av det högre timbeloppet är inget av detta, säger Helena Poirier.
Vill ni kompensera de som har högre timbelopp idag på något annat sätt?
– Höga kostnader för ersättning under obekväm arbetstid är den absolut vanligaste anledningen till att beviljas ett högre timbelopp. Detta bör ersättas inom schablonbeloppet.
Andra får ju högre timbelopp för tex behov av assistenter med särskild utbildning, bör de då bekosta det inom schablonbeloppet?
– Utgångspunkten bör vara att kostnader ska kunna ersättas genom schablonbeloppet. En del högre kostnader kan även vara tillfälliga eller övergående.
Goda levnadsvillkor ska gälla rätten till insats
LSS–utredningen förslår att goda levnadsvillkor ska gälla kvaliteten i en insats istället för rätten till en insats. Detta håller inte Försäkringskassan med om, säger Helena Poirier.
– Om begreppet ”goda levnadsvillkor” tas bort ur bedömningen av rätten till insats kommer möjligheten inte finnas att bedöma rimligheten i de hjälpbehov en person ansöker om assistansersättning för, oavsett i vilken omfattning de ansöks om eller redan har beviljats. Begreppet ”goda levnadsvillkor” kan också ha betydelse för vilka förväntningar som finns på vad som beviljas inom förmånen. Det innebär dock inte att goda levnadsvillkor inte bör vara en del av bedömningen av en verksamhets kvalitet också, säger Helena Poirier.
Helena Poirier intervjuades av Kenneth Westberg 2020-11-19
Vidare läsning