Robin Bankel, doktor i företagsekonomi – ”Inför offentligt finansierad rättshjälp vid ansökningar och överklaganden”
Rätt till offentligt biträde vid ansökning och överklagan och rätt att ta med undanlagda medel för assistansomkostnader vid anordnarbyte. Det skulle öka valfriheten och minska risken för inlåsning till assistansanordnare, enligt Robin Bankel på Göteborgs universitet.
I en tidigare intervju på Assistanskoll beskrev Robin Bankel hur assistansberättigade blir upplåsta till assistansanordnare bland annat genom att ta emot juridisk hjälp. Han beskrev hur assistansberättigade drivs till detta av höga krav som ställs vid ansökning om personlig assistans och vid överklaganden. Robin Bankel utgår från intervjuer med 29 assistansberättigade i sin avhandling Responsibilisering – En studie av assistanssektorns kvasimarknad.
Offentligt finansierat biträde
Robin Bankel ser flera sätt att motverka de inlåsningseffekter han beskriver, främst att assistansberättigade får rätt till offentligt finansierat biträde vid ansökningar och överklaganden.
− Det skulle kunna hjälpa den som inte har förmåga att försvara sina intressen och samtidigt underminera juridiskt stöd från anordnare som konkurrensfaktor.
Idag är personer som söker personlig assistans eller fått den beviljad i behov av juridiskt stöd, säger Robin Bankel.
– Om assistansberättigade får ett offentligt biträde vid ansökningar och överklaganden, skulle valet av anordnare kunna förenklas. Det skulle bli lättare att välja anordnare med fokus på kvalitet.
Assistansomkostnader bör kunna tas med vid byte av anordnare
Robin Bankel anser även att medel avsatta för assistansomkostnader ska kunna följa med assistansberättigade vid ett byte i stället för att tillfalla anordnaren, vilket oftast sker idag.
– När assistansberättigade förhandlar om assistansersättningen ser de detta som sin egen andel. För att vara verkningsfullt bör ett sådant system vara tvingande eller fungera som ett förvalsalternativ, där den assistansberättigade aktivt måste välja bort det. Samtidigt behöver man se till så att anordnare då inte pressar ner omkostnadskontot.
Assistanskoll har tidigare intervjuat Skatteverket om möjligheten till ett avtal mellan assistansanordnaren och den assistansberättigade om att de medel som avsätts till assistanskostnader på något sätt kan tas med vid ett byte av anordnare. Denna möjlighet verkar okänd för de flesta, säger Robin Bankel.
– Många av intervjupersonerna saknade kännedom om möjligheten till sådana avtal. Till exempel trodde någon att skatteregler stod i vägen.
Rätt till insyn i hur assistansersättning används
Robin Bankel anser även att assistansberättigade ska ha rätt till insyn i hur anordnaren använder assistansersättningen.
– Det borde finnas krav på en förenklad redovisning som visar vad hela ersättningen används till. Detta ska naturligtvis även gälla kommunerna och ska inte vara något som assistansberättigade själva behöver be om.
Statligt huvudmannaskap
Kommunerna har ett ansvar att informera personer med funktionsnedsättning om vilket stöd som finns att få. Robin Bankel ser det som olyckligt att kommunen,har dubbla roller, att informera om och samtidigt bevilja personlig assistans. Han vill därför se ett statligt huvudmannaskap för all personlig assistans, då skulle kommunernas information och vägledning om assistans kunna bli bättre menar han.
– Kommunen skulle då ha ekonomiska incitament att säkerställa att de som har rätt till personlig assistans har tillräckligt med stöd och information. Det är dock ingen garanti för att det skulle bli så i slutänden.
Kvalitetskriterier
Robin Bankel tycker att det är märkligt att det knappt finns några kvalitetskriterier som granskas av en utomstående part inom personlig assistans.
– Assistanssektorn skiljer sig från många andra stöd inom omsorg genom att i princip hela ansvaret läggs på de assistansberättigade.
Detta beror på att assistansen är tänkt som service till den assistansberättigade säger Robin Bankel men han anser att ett alltför stort ansvar läggs på den enskilde.
– Idag pratar man om kontrollfunktioner kopplat till fusk. Kvalitetskontrollfunktioner behöver ta större plats och organiseras på ett sätt som tar hänsyn till både integritet och det faktum att den personliga relationen mellan assistansberättigade och utförare kan fördunkla olika brister i assistansen.
Kontroll av anordnarnas stöd av rekrytering, handledning…
Robin Bankel vill se en större myndighetskontroll av anordnares verksamheter och det stöd de ger de assistansberättigade i form av, t.ex. rekrytering, handledning och särskilt arbetsmiljökrav vilket är ett lagkrav som arbetsgivare inte kan avtala bort eller skjuta över på en anhörig arbetsledare.
– Ökad kontroll behöver inte ske genom oanmälda kontroller och liknande integritetskänsliga åtgärder utan genom ökad insyn av anordnarna. När anordnare godkänns att utföra assistans behöver de t.ex. redovisa en arbetsmiljöplan, men sedan sker inga direkta uppföljningar.
Robin Bankel tänker sig kvalitetskontroller som ger stöd åt de assistansberättigade att ställa krav och att dessa omsätts i praktiken.
– Ett kvalitetsarbete som utgår från de assistansberättigades behov behöver inte inkräkta på deras integritet.
Avlöna anhörigassistenter direkt från Försäkringskassan
De anhöriga möjliggör ofta en kvalitetsorienterad assistans genom sitt eget engagemang anser Robin Bankel. Han är öppen för en finansieringsmodell där arbetet som nära anhöriga utför ersätts direkt av Försäkringskassan
– Det skulle minska de ekonomiska incitament som kan göra personalbrist till en lönsam affär för anordnare då assistanstimmar utförs tack vare anhörigas engagemang. Idag kan anordnare slippa kostnader för rekrytering, handledning, arbetsledning och liknande och samtidigt bibehålla sin inkomst, och anhöriga tycks sällan ställa höga krav på löner.
Med en sådan finansieringsmodell för anhöriga skulle incitamenten kunna öka för att rekrytera externa assistenter, fortsätter Robin Bankel.
– Detta skulle å andra sidan kunna leda till att anordnare söker sig bort från assistansberättigade där anhöriga finns med i bilden alternativt pressa dem att arbeta mindre, vilket vore olyckligt.
Vinst skapas av att anhöriga gör jobbet
Många av de bolag som Robin Bankel sett i sin studie har inga övervinster på pappret. Men en stor del av vinsten de gör och deras expansion tycks inte främst bero på en effektiv och väl fungerande assistans, utan på arbete som den assistansberättigade eller anhöriga utför, säger Robin Bankel.
– Jag har observerat att många vinstorienterade anordnare överför ansvarsuppgifter på den assistansberättigade eller anhöriga utan att betala för det i samma utsträckning som kooperativa lösningar, där ansvarsrollen ibland blir mer formell men inte nödvändigtvis väsentligt annorlunda.
Val av assistent och kontroll över omkostnader centralt
Robin Bankel tänker att valfriheten för många assistansberättigade handlar om valet av assistent och kontroll över assistansomkostnader.
– Under en annan förvaltningsmodell där personer med assistansberättigande behov inte motarbetades och det fanns ett förtroende för myndigheterna skulle vinstintresset sannolikt inte behövas för att trygga den frihet som den personliga assistansen kan innebära. Då skulle det kunna räcka med egendrivna, kooperativa, idéburna och kommunala anordnarmodeller. Det skulle kunna avlasta många som tar ett stort ofrivilligt ansvar för delar av assistansen. Men nu är läget ett annat.
Tror inte på vinstförbud
Robin Bankel tror inte på att förbjuda vinstuttag för assistansanordnare med dagens huvudmannaskap och förvaltningsmodell.
– Det skulle sannolikt innebära ännu fler avslag och en svår situation för många personer som skulle tampas med kommunen och Försäkringskassan på egen hand.
Att enbart fokusera på att begränsa vinstuttag skulle dessutom kunna leda till ökade koncernbidrag eller expansion genom förvärv för att öka företagets värde, fortsätter Robin Bankel.
– En sådan expansion vore endast möjligt för mer oseriösa bolag som idag har betydande marginaler trots att kärnverksamhetens kvalitet haltar. Dessa skulle på så sätt stärka sin ställning på marknaden i stället för att plocka ut vinsten.
Vill hellre se reglerad kostnadsfördelning
Robin Bankel anser det vore mer relevant med en reglerad kostnadsfördelning av assistansersättningen likt Försäkringskassans tidigare Allmänna Råd där variationer i lönekostnadsnivåer, omkostnadsnivåer och så vidare tillåts inom vissa gränser.
– Det skulle dock krävas flytande gränser mellan vissa kostnadsslag för att säkerställa att medlen kommer den assistansberättigade till godo. Så att man tex skulle kunna föra över assistansomkostnadsmedel som inte kan utnyttjas av den berättigade till kontot för löner, utbildning, personalomkostnader eller arbetsmiljöinsatser.
Schablonhöjning behövs men….
Inspektionen för socialförsäkringen föreslog i en rapport 2017 en höjning av schablonbeloppet för att få en sundare konkurrens. Robin Bankel anser att en höjning behövs av flera skäl, tex att få upp lönerna i sektorn, men idag är det inte säkert att assistenter och assistansberättigade skulle få del av en höjning säger han.
– De intressekonflikter jag kunnat se mellan anordnarna och kunderna antyder att många assistansberättigade skulle få svårt att få ut nyttan av en förhöjd schablon. En reglerad kostnadsfördelning skulle kunna vara ett medel för att undvika risken att eventuella satsningar för en bättre assistans används till fel saker, givet de svårigheter som finns för många assistansberättigade att utkräva kvalitet av anordnarna.
IL-rörelsen var med och utformade personlig assistans
IL–rörelsen hade en väldigt viktig roll i utformandet av personlig assistans i Sverige säger Robin Bankel. Den har bidragit till att synliggöra individer med funktionsnedsättning och sätta fokus på de hinder som byggts in i samhället.
– Detta har såklart varit väldigt positivt!
I en politisk definition hamnar Independentlivingrörelsen mitt emellan traditionella politiska skiljelinjer, fortsätter Robin Bankel.
– Grovt förenklat lutar den dels mot högerns mer individcentrerade världsbild, dels mot vänsterns strävan efter en generös välfärdsstat. Samtidigt har IL–modellen gett en bild av assistansberättigade som fullt kapabla att värna sina egna intressen. Den bilden stämmer inte för alla assistansberättigade eller för konsumenter i stort. Det är därför som vi bland annat har konsumentlagstiftning. Nu spekulerar jag, men kanske är IL–rörelsens bild av fullt kapabla assistansberättigade en anledning till att det finns så få kvalitetskontroller i assistans, säger Robin Bankel.