"Vi går från generös välfärd till minimumstöd”
Kommunernas individuella bedömningar har ersatts av rättsdatabaser och snäva tolkningar av domar. Det är ett systemfel som leder till att allt fler funktionshindrade förlorar insatser som ledsagning och personlig assistans, säger Anna Quarnström, jurist på SRF.
Att regeringen vill straffa kommuner som höjer skatten med sänkta statsbidrag är senaste exemplet på en politik som leder till att stödet till funktionshindrade dras bort, säger Anna Quarnström som anser att det finns ett systemfel i välfärden som gör att allt handlar om ekonomi.
– Det fanns en fungerande modell för stöd till funktionshindrade i LSS och SoL på 90-talet. Visst fanns det brister och välfärden varierade över landet men i huvudsak var den generös.
Kommuner beviljar allt färre insatser
Idag har 650 personer LSS-ledsagarservice i personkrets 3 (2025-4-9514-tabeller.xlsx) jämfört med 2 500 år 2010. Kommunalt beviljad assistans har minskat med 17 % mellan okt 2020 - okt 2024.
Började omtolka domar
Anna Quarnström säger att förändringen började på 00- och 10-talet när kommuner och jurister började tillämpa äldre och nyare förvaltningsrättsdomar som om de vore tvingande och inte bara ett uttryck för lagens minimum, med resultat att stöd inte längre kunde beviljas. Inom personlig assistans är ett exempel domen RÅ 2009:57 som tolkades så att enbart integritetsnära delar av grundläggande behov gav rätt till assistansersättning.
– För gravt synskadade användes domen RÅ 1999:54 av förvaltningar för att neka LSS-ledsagning, säger Anna Quarnström.
Rättsdatabaser tog över beslutsfattandet
Svar från rättsdatabaser med förvaltningsrättsdomar har idag till stor del ersatt individuellt beslutsfattande i kommunernas bedömningar, säger Anna Quarnström.
– Jag har sett beslut där ansvarig handläggare klippt in text från databaser, ibland i fel delar eftersom de själva inte behärskar området.
Rättsdatabaserna har också blivit ett mått för vilket stöd som maximalt kan ges, inte en miniminivå. Domarna ersätter på detta sätt politiken.
– Det påstås felaktigt att allt måste vara likvärdigt och att allt stöd utöver lagens minimumkrav strider mot likabehandlingsprincipen i kommunallagen.
Hur ser du på begreppet rättssäkerhet som det ofta hänvisas till?
– ”Rättssäkerhet” har blivit ett sätt att distansera sig från utfallet i ett enskilt ärende, att slippa fatta individuella beslut.
Besluten blev tidsbegränsade
En annan stor förändring är att tillsvidarebeslut ersatts av tidsbegränsade beslut där ledsagning eller personlig assistans prövas i kommunerna varje år, och beslut fattas nu utifrån gällande rättspraxis, inte från vilket stöd man fått tidigare.
– Nu måste den som är blind och söker färdtjänst, ha läkarintyg som styrker diagnos, att det medför orienteringssvårigheter och att dessa svårigheter inte kan avhjälpas med resträning/anpassningar. Ansvaret för att driva sin rätt läggs på den enskilde, säger Anna Quarnström.
Likabehandling ger stöd på miniminivå
Begreppet likabehandling har kommit att bli ett begrepp där lagens minimumnivå blir taket oavsett grupp och lämplighet, säger Anna Quarnström.
– Likabehandling används felaktigt för att påstå att politiken inte får använda sitt kommunala självstyre inom socialrätt, med motiveringen att politik för vissa utsatta grupper skulle vara lagbrott eftersom alla måste behandlas lika.
Vad anser du om det?
– Det är kvalificerat struntprat.
”slutade kommunicera utredningarna”
På 2010-talet slutade många myndigheter att kommunicera sina utredningar med förslag till beslut, säger Anna Quarnström.
– Detta har minskat den enskildes möjlighet att ta tillvara sin rätt. T.ex. förstå på vilket sätt rättspraxis rört sig, hantera brister i utredningen eller inhämta intyg eller juridisk expertis i tid. Sammantaget har en kedja med flera samvarierande steg, gjort att rättsutvecklingen formats till nackdel för den enskilde. Det har på sina håll helt eroderat vår välfärdslagstiftning, allt fler känner sig övergivna och bortstötta.
”Avslå ansökningar”
Kommunerna hyr in konsulter som komplement till rättsdatabaser, fortsätter Anna Quarnström och berättar om ett ärende där hon begärde ut korrespondens.
– Där stod saker som ”som du förstår vill vi inte bevilja detta stöd” skrivet till konsulten som då gav alla argument som kunde anföras emot beviljandet. Detta bär inte direkt prägeln av den saklighet och opartiskhet som ska genomsyra hanteringen av ett ärende.
Domstolar blir en kontrollinstans
Domstolar har delvis övergått från att bedöma om stödet är tillräckligt till att alltmer agera som kontrollinstans, som fastställer kommunernas och myndigheternas beslut. Gentemot den enskilde ter sig myndighet och domstol alltmer som EN motpart, säger Anna Quarnström.
– Fokuset ligger på om beslut är korrekta i juridisk bemärkelse - inte om det ger ett rimligt utfall. Nu skäms inte längre myndigheterna för att bli dragen inför domstol. De bejakar det. De menar att det är bra för ”rättssäkerheten”.
”Etisk stress bland handläggare”
De flesta tjänstemän i kommunerna som handlägger ärenden har stor arbetsbörda, liten utbildning, litet eget handlingsutrymme och upplever enligt fackförbunden stor etisk stress, säger Anna Quarnström.
– Tjänstemännen högre upp måste hålla budget och hantera nedskärningar.
Hur kan de försvara vad de gör?
– Socialtjänsten är oerhört viktig, de stöttar många personer i det allra mest svåra. Det jag hör från dem allt oftare är frustration. De vill göra gott men alltmer av förväntningarna från arbetsgivaren ligger på annat än individens bästa. Jag ser detta mer som ett systemfel snarare än ett individproblem. Incitamenten drar åt fel håll.
”Ofta bara populister som lovar förändring”
Politiker på riksnivå har i regel svårt att förstå varför funktionshinderrörelsen är alltmer missnöjd, då lagstiftningen är nästan oförändrad, säger Anna Quarnström.
– Lagstiftaren gömmer sig bakom förhoppningen om att HFD ska återställa lagstiftningen, trots att det inte görs. Ibland instämmer de i att kommuner och regioner borde utnyttja sitt kommunala självstyre mer. Andra politiker väljer att hellre prata populistiskt om fusk eller invandring.
Vad säger politiker på lokal nivå?
– På lokal nivå är man frustrerad över ökade utmaningar samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna minskar. Ofta är det bara populister som lovar förändring, vilket jag ser som oerhörd risk för demokratin framåt.
”ett system riggat mot de enskilda”
Poddaren Yasmin Nilson säger i en intervju på Assistanskoll att det uppstått en förändrad människosyn där ekonomiska aspekter fått företräde framför individens rättigheter. Den slutsatsen är inte fel, men det är inte nödvändigtvis något som görs medvetet, säger Anna Quarnström.
– Det är ett systemfel som innebär att vi har en struktur för välfärden, som till sin art gör alla frågor till ekonomi.
Finns det starka krafter som driver detta?
– Det är inte fråga om ”starka krafter” det är ett system som är riggat mot de enskilda och gör allt till en fråga om ekonomi. Vi behöver rigga om och förändra systemet. Men det kräver att vi höjer våra röster och driver på för förändring.
Var ligger egentligen makten i vad som sker, hos politiker, tjänstemän, domstolar, jurister?
– Främst hos politikerna. De måste vakna, förstå verkligheten och problemen och komma med konstruktiva förslag till lösningar, säger Anna Quarnström.