Krönika

Bengt Elmén

Jag vågar inte rösta på S

Bengt Elmén är socionom och
assistansanvändare. Han driver videokanalen
www.cp-assistenten.se

Mitt under brinnande valrörelse skriver chefredaktören för Folkbladet, Widar Andersson, ledaren "Frihet för många miljarder" där han ifrågasätter den personliga assistansen och LSS. Andersson är inte vem som helst utan en inflytelserik socialdemokrat och fd riksdagsledamot. Att det överhuvudtaget finns sådana här strömningar i det socialdemokratiska partiet är väldigt oroande. Samtidigt är det bra för oss att få veta det innan valet.

Widar Andersson menar att rättighetslagar per automatik leder till fusk och överutnyttjande. Han säger: Risken med rättighetslagstiftning i en generös välfärdsstat som den svenska är att efterfrågan på de skattefinansierade rättigheterna lätt blir överdriven och rentav osund och till och med kriminell.

Innebär det kanske att vi även bör skrota sådana rättigheter som föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen? Det finns nämligen ingenting som talar för att fusket eller överutnyttjandet skulle vara större inom just assistansen. Uppenbarligen har Andersson inte tagit del av Statsvetaren Niklas Altermarks forskning om fusket

Andersson tycks också vara helt främmande för det faktum att det behövs särskilda rättigheter för att vissa grupper ska kunna uppnå samma levnadsnivå som andra. Folk från andra länder måste t.ex. ha rätt till tolkhjälp. Barn behöver också särskilda rättigheter – de som uttrycks i FNs Barnkonvention och som förhoppningsvis blir svensk lag.

För att jag som är assistansanvändare (och inte vårdtagare som Andersson titulerar mig) ska kunna fungera som medborgare så räcker det inte om jag enbart har samma rättigheter som alla andra. Det krävs också något som kompensera mitt funktionshinder, som t.ex. personlig assistans.

Andersson är inte ensam

Widar Andersson bygger sitt resonemang på en annan artikel som också publicerades i somras i tidskriften Kvartal "Assistansen: Ett slukhål i statsbudgeten". Den artikeln var skriven av journalisten Micael Kallin. Tyvärr är varken Andersson eller Kallin så särskilt väl insatta i vad assistans handlar om. Deras ställningstaganden bygger mest på att de förfäras över hur mycket LSS och assistansen kostar.

I den ursprungliga artikeln av Kallin jämförs äpplen med päron. Kallin jämför assistansersättningen och handikappersättningen och menar att det finns stora orättvisor eftersom de som får assistansersättning får ut så mycket mer. Detta resonemang har sedan förts vidare av Andersson utan några som helst reflektioner kring att vi med assistansersättning kanske kan ha helt andra behov än de som uppbär handikappersättning.

Jag har tidigare aldrig stött på Kallin. Men jag har haft stor respekt för Andersson – inte minst när han var riksdagsledamot. Jag tyckte att han hade vettiga synpunkter i bl.a. många frågor om nykooperationen. Därför är det med stor bestörtning och förvåning som jag läser hans ledare i Folkbladet. Är detta ett generellt tecken på hur dåligt insatta socialdemokratiska ledarskribenter och funktionärer är i LSS och assistansen så är det fara å färde. För mig är denna okunnighet tillräcklig för att jag inte ska våga rösta på S.

Regeringen ansvarig

Det pinsamma är att det är Regeringen själv som har tagit initiativ till hela den här vulgärdebatten med hjälp av utredaren Stig Svensson. Han förfärades också av kostnaden för LSS och skrev i februari i år en artikel på DN -Debatt "På sikt kan kostnaden för personlig assistans

dubblas" där han tog med ett fantasiexempel om en assistansanvändare som reste på semester till Portugal med ett tiotal assistenter. Detta fantasifoster har sedan reproducerats av ett antal journalister, debattörer och tyckare. Nu är det hög tid att den ansvarige ministern Lena Hallengren stävjar debatten så att vi kan få en lugn och saklig diskussion som bygger på fakta istället för hjärnspöken.

Andersson, Kallin och Svensson har ett gemensamt – av någon anledning tror de att det går att få ut så många assistanstimmar som helst. Vi som har assistans vet att det inte är sant. Vi vet istället att varje assistansanvändare måste genomgå en noga prövning där varje litet behov måste styrkas och dokumenteras med en nästintill infantil noggrannhet.

Vi vet också att denna prövning görs regelbundet även när det rör sig om varaktiga behov. Vi vet att den prövningen har blivit hårdare och hårdare och att den ofta innefattar inslag som är integritetskränkande som t.ex. att handläggare klockar toalettbesök och/eller följer med oss in i duschen. Att låta påskina att det bara är att ringa och rekvirera fler assistanstimmar är att fara med lögn och grov osanning.

Bengt Elmén 2018-08-16