Krönika
Thomas Juneborg
Katastrof om läckta förslag från LSS-utredningen förverkligas
Thomas Juneborg är assistansanvändare
och talesperson för VIMPA, Vi med personlig
assistans i Jönköpings län
För någon vecka sedan presenterades nya utkast till förslag från LSS-utredningen. Genomförs förslagen upphör assistansreformen att fungera enligt intentionerna och blir något som i bästa fall kan kallas förbättrad hemtjänst. Här finns borttagen assistans för barn och inga intentioner på att ta bort de helt centrala begreppen ”integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov” Efter alla utspel under valrörelsen från i stort sett samtliga riksdagspartier är det nu upp till bevis. Menar partierna allvar slänger de utredningen i papperskorgen.
Det finns faktiskt några saker som är positiva, främst tänker jag på att staten ska vara ensam huvudman. Tyvärr finns det också en lång rad förslag som, om de förverkligas skjuter sönder intentionerna med assistansreformen helt och hållet.
Bland alla dåliga eller helt förödande förslag finns att assistans inte ska beviljas till barn upp till 16 år som istället ska beviljas en ny LSS insats – Personligt stöd till barn. Ett annat förslag som inte har någonting att göra med LSS riktiga ambitioner är att det femte grundläggande behovet tas bort helt och ersätts med LSS-insatsen stöd för behov som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde. Vidare införs en schablon på 15 timmar/vecka för aktiviteter i eget hem, inköp med mera. Schablonen är milt utryckt blygsam och har ingenting med verkliga behov att göra. De ska visserligen vara möjligt att ansöka om fler timmar men ingenting sägs om hur trångt nålsögat blir för att få igenom den ansökningen.
En bra ledtråd till hur svårt det kommer att bli att komma igenom detta nålsöga hittar vi i avsaknaden av förslag på lagändringar som är absolut nödvändiga för att återupprätta LSS intentioner. Det finns ingenting om att göra HFD domarna 2009 (grundläggande behov), 2012 (egenvård), 2015(femte grundläggande behovet) och 2017 (transporter och vilotid) irrelevanta – delar av ”transportdomen” gäller fortfarande. Här finns ingenting om att ta bort begreppen ”integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov” eller de obligatoriska och fruktade tvåårsomprövningarna. Att ta bort begreppen kvalificerade och integritetsnära hjälpbehov är helt centralt eftersom de funnits med i samtliga nämnda domar i HFD. När Försäkringskassan tänjde och bände på den för oss positiva sondmatningsdomen 2018 fanns dessa begrepp med.
Med dessa förslag kommer det fortfarande inte vara ett grundläggande behov att ta på sig ytterkläder, finfördela mat med mera. Egenvård kan sökande visserligen få hjälp med men inte som personlig assistans om det är medicinsk tillsyn. Den typen av hjälp får hen istället söka stöd för behov som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde eller Personligt stöd till barn. Med allra största sannolikhet kommer ytterst lite egenvård att beviljas för inte medicinska behov p.g.a. att hjälpen måste vara ”integritetsnära och kvalificerad”.
Synskadade och blinda drar en riktig oturslott med när ledsagning dras in och ersätts med en ny LSS insats med oklart innehåll Personlig Service och boendestöd.
Utöver nämnda förslag ska den åldersdiskriminerande 65 årsgränsen för att bli beviljad statlig assistansersättning vara kvar. Det blir mycket svårt att bli beviljad dubbelassistans och beredskap ska ersättas med hemtjänst.
Med dessa förslag får vi tre helt nya LSS insatser som samtliga har kommunerna som huvudmän. Vi vet redan att det finns mycket stora brister i de LSS insatser kommunerna alltid ansvarat för som LSS boenden och ledsagning. Med tre nya insatser är risken mycket stor för ännu mer besparingar och missförhållanden.
En mycket viktig princip i LSS har varit att vi som berörs ska ha stort inflytande av vem och hur hjälpen ges. Denna valfrihet försvinner i de nya LSS insatserna där kommunerna kommer att bestämma hur stödet ska ges. Vi får därmed en stark maktförskjutning tillbaka till kommunernas fördel. Precis det som var mottanken när LSS skapades – makten flyttades från kommunerna till enskilda individer. Dessa förslag är därför helt oförenliga med LSS verkliga visioner om självbestämmande och egenmakt. ”Staten vet bäst och vi har det för bra” attityden lyser igenom tydligt.
Besparingsdirektiven togs ju bort av regeringen i våras, eller? Sanningen är att det fanns flera viktiga brasklappar i Lena Hallengrens besked. Bland annat fick kostnaden för assistansen inte öka och då hade regeringen redan sparat 7 miljarder kr på assistansersättningen 2015-2018. I praktiken fanns därmed besparingsdirektiven kvar om än i mildare form än vad Åsa Regnér tänkte sig när direktiven skrevs. Och besparingarna kommer att fortsätta. Gunilla Malmborg säger att kostnaden blir i stort sett ett nollsummespel för staten och kommunerna. Jag tror inte alls det stämmer, inte om hjälp ska ges efter behov. Statens nota kommer att sjunka rejält när så många barn inte får statlig assistansersättning.
Det är sorgligt och läsa utredaren Gunilla Malmborgs försvar av förslagen. Så här tycker hon om att ta bort barnassistans:
För barn under 16 år överväger jag en ny assistansinsats där det ska ingå ett bredare stöd till såväl barnen som deras familjer. Jag ser att många föräldrar till barn med personlig assistans har svårt att få livet att gå ihop och att barn med behov kan behöva bättre hjälp än idag.
Ett exempel är att familjer behöver en bättre koordinering av de olika insatser som beviljats. Insatsen skulle även omfatta barn som har behov av assistans med andning och sondmatning
Gunilla Malmborg förstår uppenbart inte vad personlig assistans handlar om och att barn med stora hjälpbehov har precis samma behov av delaktighet, att träffa kompisar med mera som alla andra barn. Det blir mycket svårare, nästan omöjligt med insatsen Personligt stöd till barn eftersom den har fokus på hjälp i hemmet. Hur många personer berörs om assistans för barn och det femte grundläggande behovet tas bort? Gunilla Malmborg har siffror i utredningen som säger att 2080 barn och 1038 personer som får assistans via det femte grundläggande behovet skulle förlora sin assistansersättning, över 3000 personer.
Under valrörelsen kom en lång rad utspel från olika partier som ville ha stopp på nedmonteringen av vår jämlikhetsreform, t.om regeringen ansåg plötsligt att personlig assistans måste få kosta pengar. Nu är det upp till bevis för alla riksdagspartier. Alla som menar allvar med att värna assistansreformen ska slänga utredningen i papperskorgen. Och om en ny regering inte gör det självmant måste vi kräva att en ny LSS utredning sjösätts med nya direktiv. Dessa direktiv måste utgå från de verkliga intentionerna med LSS och Funktionsrättskonventionens (CRPD) – artiklar.
Thomas Juneborg 2018-11-09