läs skrivbordsversionen istället

Almedalen 2014: ”Risk för en ny utredning efter oktober”

När STIL anordnade ett seminarium om urholkningen av LSS utryckte Jonas Franksson från STIL starka farhågor för att det kan bli en ny utredning efter att ISF:s rapport kommer i oktober.
– Det finns en risk att det här blir en långbänk, sa han.
Gustav Fridolin, Miljöpartiet kunde inte garantera att så inte skulle ske.
– Risken är att vi inte får ett tydligt svar av rapporten.

Individualistiska och kollektiva på samma gång

På tisdagen under Almedalsveckan anordnade STIL, Stiftarna av independent Living i Sverige, ett seminarium under rubriken Från fullvärdig medborgare till ett liv i husarrest. Susanne Berg från STIL, var moderator och sammanfattade bakgrunden till seminariets tema. ”Vi svenskar är en konstig organism” sa hon, och beskrev paradoxen att vi både är väldigt individualistiska och samtidigt väldigt kollektiva.
– Vi vill inte vara beroende av varandra och, som ofta i andra europeiska samhällen, vara beroende av ”närsamhället”. Vi väljer att i stället sköta det via skattsedeln. Kontraktet mellan staten och medborgare ska göra oss fria från beroende av andra. Samtidigt är vi väldigt kollektiva och slår gärna ihop oss i grupper som arbetar politiskt. På det viset blir vi väldigt politiserande, vilket sträcker sig ända in i juridiken. Men kontraktet med staten kan omförhandlas. Assistansen är ett sådant exempel. Man hade en lagstiftning med ett syfte och en målsättning som nu långsamt urholkas.

Indragen assistans

Jonas Franksson, STIL, och Åsa Puide, socionom och samhällsdebattör, var där bland annat i egenskap av att vara assistansanvändare som själva blivit hårt drabbade av att få stora delar av assistansen indragen under de senare åren. Jonas Franksson sa att han till exempel aldrig skulle kunna jobba som skådespelare eller som programledare på SVT som han gjort tidigare.
– På fredagar sitter jag mer eller mindre i husarrest. Om inte min fru kommer hem och fixar lunch får jag klara mig på att äta frukt. Det är som att vara med i ett surrealistiskt konstprojekt, för att ha distans till det leker jag att jag wallraffar i den här världen.
Åsa Puide har fått sin tid beskuren till hälften.
– Den som drabbas mycket av det här är min son. När jag ifrågasatte det, varför han skulle drabbas, fick jag svaret av handläggaren att ”det kanske du skulle ha tänkt på innan du skaffade barn”.

Kritik från FN

I panelen satt även Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet och Thomas Hammarberg som bland annat varit generalsekreterare i Amnesty International och har ett långt förflutet inom FN. Sverige har fått kritik ifrån FN för att backa från redan uppnådda rättigheter för personer med personlig assistans. Thomas Hammarberg förklarar att det finns en kommitté som är tillsatt att övervaka de länder som ratificerat FN-konventionen för att se att de respekterar det de skrivit under. Gruppen består av oberoende och, enligt Thomas Hammarberg, mycket kompetenta experter, bland annat forskare och socialarbetare. Varje land skriver en rapport, ”paragraf för paragraf”, som FN-gruppen sedan granskar.
– Enligt kommittén brister Sverige på flera punkter. En viktig punkt är att det ska finnas en tydligare beskrivning av vad Sverige har lovat internationellt i svensk lag. Man kritiserade även skillnader i olika delar av landet och kallar det ”en inbyggd diskriminering”. FN- konventionen kan man alltså inte backa från, man kan inte ta bort redan uppnådda rättigheter. Det är en viktig princip. De rekommenderar att Sverige säkerställer att ”Personlig assistans-programmet får tillräcklig och rättvis finansiering för att garantera att de berörda personerna kan leva självständigt i samhället”. Kommittén ignorerar inte kostnaderna men man måste ha en tydlig plan, en målsättning att återställa de redan uppnådda rättigheterna. Det här måste följas upp och i nästa rapport ska Sverige redovisa vad vi gjort för att rätta till det.

Ingen har det övergripande ansvaret

Gustav Fridolin menar att det svenska systemet har ett inneboende problem som gjort urholkningen av assistensen möjlig och som resulterar i att assistansanvändarna ”bollas mellan olika system”.
– Ansvaret är fördelat på så många olika aktörer. Det ser vi även i andra svenska välfärdsystem. Ansvarfördelningen för en rättighet eller ett trygghetssystem, eller vad det nu må vara, bygger på att kostnaden ska bäras av en annan aktör. I grund och botten är det ett systemfel. Det finns ingen som har ett övergripande ansvar.

Starkare rätt att ha kvar sina rättigheter

Gustav Fridolin menar att alla varit mer eller mindre överens om att LSS-lagen tolkas på ett annat sätt än vad som var intentionen och att en lagändring är nödvändig. Av det faktum att en lagändring ännu inte gjorts drar han slutsatsen att det behövs en starkare rätt för den enskilde att ha kvar sina rättigheter vid en prövning av en ny tillämpning av lagen.
– Vi har backat från givna rättigheter och det har kunnat ske utan att lagstiftarna snabbt kunnat rätta till felet. Frågan blir: hur kan vi då göra så att det inte blir de assistansberättigade som får bära hela bördan?

Läget är alarmerande

Jonas Franksson menar att vidden av det här problemet är större än vad politikerna förstår, att läget är ”alarmerande”. Och nu finns en rädsla att framför allt socialdemokraterna vill tillsätta ännu en utredning efter ett eventuellt maktskifte.
– Det finns många som skulle varit med här idag, till exempel, men som helt enkelt inte har kunnat ta sig hit. Det finns en risk att det här blir en långbänk. Det behövs åtgärder nu. Just därför är det kul att du är här Gustav… kan man få en kommentar?
– Risken är att vi inte får ett tydligt svar av rapporten, svarade Gustav Fridolin, och än mindre en tydlig ny lagparagraf. Och utan lagparagraf är det svårt att snabbt göra den ändring som behövs.
Gustav Fridolin är intresserad av främst två saker, dels om det går att göra förändringar utan vidare långa utredningar.
– Och för det andra om det går att ta till sig av det FN-kommittén kritiserar Sverige för, nämligen att praxis ändras utan att lagen ändras. Frågan är om man kan ha en säkerhetsventil som gör att de mer extensiva tolkningarna gäller snarare än de striktare, sa Gustav Fridolin.

Text: Erik Tillander

Skicka sidan till: