läs skrivbordsversionen istället

Niklas Altermark, statsvetare, Lunds Universitet – ”Attityderna till funktionshindrade avgör till stor del om reformer är möjliga”

Valrörelsen inför riksdagsvalet har som vanligt präglats av ett ointresse för funktionshinderfrågor enligt Niklas Altermark, doktorand på statsvetenskapliga institutionen vid Lunds Universitet.
– Minuträkningen hade kunnat bli en valfråga, men ingen vill slå på den trumman.

Ointresse för funktionshinderfrågor

Funktionshinderfrågorna står inte högt på den politiska agendan enligt Niklas Altermark som säger att Assistanskoll är de första som ringer honom i anslutning till riksdagsvalet.
– Detta trots att jag står som sakkunnig för funktionshinderfrågor på Lunds universitet.
Brukar det vara så här?
– Ja, så här har det alltid varit för mig, jag tror inte det finns ingen golden age när det gäller funktionshinder.
Ser du olika politiska inriktningar i synen på LSS och assistans idag?
– Nej egentligen inte, Assistanskolls jämförelse inför riksdagsvalet har förstärkt bilden av ett förhållandevis stort konsensus och samstämmighet mellan partierna, området präglas inte av några stora stridigheter. Vilket för övrigt är typiskt för politiska frågor som är bortprioriterade.
Några partier vill ju se förbättringar i personlig assistans tex Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet, hur ser du på det?
– När det gäller Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan det tolkas som kritik mot sittande regering. I Folkpartiets fall ska det nog tolkas som att man förvaltar arvet från Bengt Westerberg som var drivande i att införa LSS-lagstiftningen i början på nittiotalet, och att partiet av tradition och hävd är engagerat.

Talar om kostnader trots rättighetslagstiftning

Något som speglar det konsensus som råder tycker Niklas Altermark är att alla svarar nej på frågan om det finns det en gräns för hur mycket landets kostnader för personlig assistans får öka om behoven ökar?. Här finns det dock en dubbelhet säger Niklas Altermark, för trots denna enighet har politikerna nästan hela tiden sett det som politiskt relevant att hitta åtgärder mot de ökande kostnaderna, LSS-kommitten som satt mellan 2004-2008 hade tex i uppdrag att dämpa kostnadsutvecklingen. Detta menar han är problematiskt.
– LSS är en rättighetslag som utgår från de mänskliga rättigheterna för personer med funktionshinder. Jag upplever att när man börjar tala om kostnader sker en förskjutning där vi tänker mindre på rättigheter och mer på prioriteringar mellan den här gruppen och andra.
Vissa av partierna är öppna för att någon gång i framtiden ändra 65-årsgränsen. Tror du att personlig assistans kan beviljas personer över 65 år i framtiden?
– 65-årsgränsen är godtycklig och diskriminerande men en tolkning är att den finns där för att spara pengar eftersom, SoL-insatserna generellt är billigare. Jag tror inte på en förändring eftersom det skulle kosta mycket pengar, det kommer i varje fall inte att ske i en lågkonjunktur.

Minuträkning hade kunnat tas upp i valrörelsen

På frågan om minuträkning bör användas av behov som berättigar till personlig assistans tar alla utom Socialdemokraterna och Moderaterna avstånd från minuträkning. Niklas Altermark anser att svaren från S och M är pragmatiska och realpolitiska, de har ambitionen att vara statsbärande partier som står för ordning och reda i finanserna och säga att man ibland måste göra saker man inte riktigt vill. Andra partier hade dock kunnat ta upp frågan i valrörelsen menar han.
– Vänsterpartiet tex, hade kunnat ta upp frågan om minuträkning och driva att det är integritetskränkande, men de väljer att inte slå på den trumman.
Varför tar man inte upp frågan?
– Det är strategiska överväganden, man bedömer att folk inte är tillräckligt intresserade av den här frågan.

Förändrade bedömningar hänger på regeringsbildning och attityder

På frågan om det ska göras en lagändring i LSS §9a om att hela det grundläggande behovet ska räknas och inte delas upp i integritetskänsliga och icke-integritetskänsliga delar? är de flesta partier positiva utom Socialdemokraterna och Centern som säger nej, medan Moderaterna och Kristdemokraterna uttrycker sig positivt men vill avvakta en utredning från ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, som i oktober i år ska visa vad som hänt med de som förlorat sin assistansersättning. Niklas Altermark är osäker på om ISF-rapporten verkligen kommer att leda till några förändringar.
– Den måste isåfall visa att bedömningarna gett negativa konsekvenser. Vad som händer beror även på regeringsbildningen, om Folkpartiet skulle bli en del av en mittenregering eller få inflytande via en S-regering kan det kanske finnas en politisk uppslutning för att göra någonting, men detta är mycket osäkert.
Vilka politiska faktorer påverkar vad som händer på lång sikt?
– Det finns ett oändligt antal faktorer, men en nyckelfaktor är attityderna i samhället till funktionshindrade. Om de förändras positivt har partierna något att vinna på att ta upp de frågorna, då kommer kostnadsfrågan inte att vara lika aktuell.

Fuskdebatten har lett till minuträkningen

Minuträkningen har blivit mer och mer tydlig sedan behovsbedömningen för personlig assistans skärptes efter regeringsrättsdomen om grundläggande behov 2009. Det visar att man vill bedöma behovet mycket exakt och speglar enligt Niklas Altermark en misstro mot den enskilde. Han tror att fuskdebatten påverkat vad som skett här.
– Vi har sett i media hur assistansberättigade som sitter i rullstol helt plötsligt börjar gå. När detta sker vrids debatten åt ett särskilt håll, som jag inte tror gagnar personer med funktionshinder. Det är rimligt att tro att fuskdebatten påverkar bedömningarna av assistanstimmar, även om jag inte sett empiriska bevis för det.
Överdrivs omfattningen av fusket?
– Jag kan inte svara på om det faktiskt är så men, man vi vet att riskerna med fusk med stöd från samhället generellt brukar överdrivas, forskningen brukar visa att det är mindre fusk än vad den offentliga debatten antyder. ”Fusket” används ofta som ett slagträ av politiska intressen som vill trimma kostnader. I sjukförsäkringsdebatten sades det tidigare att många fuskade och var lata, vilket då var viktigt för att kunna driva politiska krav för hårdare bedömningar på personer som är sjukskrivna.

Attityderna i samhället avgörande

Sedan personlig assistans infördes 1994 har synen på den assistansberättigades förmåga att ta ansvar och rätt till integritet förändrats kraftigt. Det ekonomiska ansvaret fördes till stor del över från den assistansberättigade till anordnaren vid lagändringen 1 juli 2008. Samtidigt har synen på de assistansberättigades integritet förändrats genom att assistansanordnare sedan 1 juli 2013 är skyldiga att anmäla förändrade levnadsförhållanden hos sina kunder och myndigheter kan göra mer hembesök.
Hur har synen på den assistansberättigades integritet och förmåga att ta ansvar kunnat ändras så mycket sedan 1994?
– Min forskning visar att många som är anställda inom LSS verkar skeptiska till värdeord som självbestämmande alltid fungerar som vägledning för arbetet. När jag intervjuar personal i olika LSS-insatser är det uppenbart att de inte alltid betraktar de människor de ska ge stöd och service till som fullvärdiga medborgare. Synen på LSS har gått från en mycket optimistisk syn i början till att idag handla om hur man ska kunna förverkliga tankarna i lagstiftningen.
Var man naiv när assistansen infördes 1994?
– Nej, det farligt att säga så, då säger man samtidigt att det verkligen finns ett problem för funktionshindrade att kunna vara självständiga. Däremot var man nog naiv när det gällde hur smidigt det skulle gå att implementera en så genomgripande lagstiftning. Här är attityderna i samhället och särskilt hos personalen i LSS-verksamheterna central, säger Niklas Altermark.

Niklas Altermark intervjuades av Kenneth Westberg 2014-09-20

Skicka sidan till: