Kristdemokraterna, Emma Henriksson – ”Regeringen skickar oroväckande signaler”

Socialutskottets Ordförande Emma Henriksson kritiserar regeringen för att uppmana Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar.
– Det leder bland annat till att handläggarna får ett uppdrag att bevilja färre timmar.

Oro över assistansreformen

Emma Henriksson säger att hon är orolig för vad som håller på att hända med assistansreformen. LSS har, som hon säger, en mycket hög ambitionsnivå men att man kan kräva det av en välfärdsstat som Sverige. Nu är hon orolig för de signaler som kommer från sittande regering.
– Mest konkret blev det när finansminister Magdalena Andersson upprepade gånger gick ut och ställde ökade kostnader för migration mot kostnader för assistansberättigade.

Fler barn som överlever

En annan sådan signal menar hon är regeringens uppmaning till Försäkringskassan i det senaste regleringsbrevet att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar.
– Fusket är en angelägenhet för oss alla men det är inte i den omfattningen som man först trodde. Det här är en stor post i statsbudgeten men vi måste veta vad de egentliga orsakerna till kostnadsutvecklingen är så vi kan planera långsiktigt. Vi vet att det är fler personer som får assistans och att det är fler timmar men det betyder inte att det går till rätt personer. Det kan finnas personer som nekas timmar som de enligt lagstiftningen borde ha rätt till.
Emma Henriksson pekar på en helt annan utveckling i samhället som orsak till kostnadsökningen:
– Det är till exempel många fler barn som inte skulle ha överlevt för några decennier sedan som räddas idag. Många av dem får stora behov. Vi kan inte bara se till att de överlever utan måste se till att de faktiskt får leva också.

LSS-utredningen måste se till helheten

Emma Henriksson anser att en av den kommande LSS-utredningen viktigaste uppgifter är att få en helhetssyn. Den besparing som regeringen vill göra genom sin uppmaning till Försäkringskassan behöver inte vara en besparing för samhället i stort.
– Assistansen kan ge möjligheter att arbeta och vara skattebetalare. Tar man bort assistansen så kanske skattebortfallet är lika stort som besparingen på assistanstimmarna. Och även om det inte går riktigt jämt ut, kan det finnas en långsiktig vinst för samhället att personer är med och arbetar, vi vet ju vad arbete betyder för hälsan.

Frågan om vem som ska betala i fokus

Också paragraf 9a menar Emma Henriksson blir en viktig sak att titta närmre på i den kommande LSS-utredningen. Även i det fallet anser hon att det blir för mycket fokus på kostnadsansvar medan, som hon säger, behoven kommit helt i skymundan.
– Frågan blir vem som ska betala. Det är inte så lätt att säga att allt ska förstatligas eftersom det finns poänger med att både kommunen, landstingen och staten ibland har ansvar. Problemet är att det kan bli sådana enorma skillnader mellan kommunal och statlig assistans.
Vad tycker du att man ska göra åt det?
– Jag kan inte det tillräckligt bra för att jag ska kunna säga att jag har en lösning. Där behöver man mer kompetens på de här frågorna än vad jag har.

Smygsänkning genom att ta bort möjlighet att balansera kostnader

Förutsatt att det Försäkringskassan ser till att det finns bra övergångsregler så tycker inte Emma Henriksson att det i sig inte behöver vara ett stort problem att Försäkringskassan går från förskottsutbetalningar till efterskottsutbetalningar av assistansersättningen. Däremot är hon mycket kritisk till att de med förhöjt belopp inte ska kunna balansera kostnaderna mellan månader. Hon räknar upp en rad exempel där detta är viktigt, till exempel att många måste kompenseras för ob-tillägg runt jul eller då någon har många nyanställda och behöver satsa extra på utbildning.
– Det blir ett sätt att smygvägen sänka kostnaderna utan att man riktigt står för det. Med möjlighet att balansera mellan månaderna finns en töjbarhet som gör att det går att klara de höga utgiftstopparna.
Emma Henriksson säger att de hade en interpellationsdebatt i Riksdagen för en tid sedan.
– Då lät de som ministern inte förstod problemet över huvud taget.

Förvaltningsdomstolarna flyttar gränserna

Liberalerna är mycket kritiska till att förvaltningsdomstolarna tillåts försämra assistansen bit för bit, som Bengt Eliasson uttrycker i en intervju med Assistanskoll. Emma Henriksson håller med.
– När det råder oklarheter får rättspraxis visa var gränsen går men om den gränsen förflyttas så att det inte längre är enligt lagstiftarens intention måste man gå in och förtydliga i lagen. Rättspraxis ska utvecklas i enlighet med det politiska beslutet.
Emma Henriksson säger att hon är oroad över utvecklingen och tar den senaste domen som exempel, där det femte grundläggande behovet ska beviljas enbart vid psykiska funktionsnedsättningar.
– Det är definitivt inte vad som var tänkt med lagstiftningen. Återigen kommer det att handla om vem som ska stå för fiolerna, istället för vad som blir bäst för personen. Man borde ställa sig frågan: hur gör vi så att man ser till att man får den hjälp man har rätt till på ett samhällsekonomiskt smart sätt?
Vilket stöd har du inom Kristdemokraterna i de här frågorna?
– Det är ett angeläget område för oss som parti. Det är inte en slump att partiet har en ordförandepost i socialutskottet och hade en ministerpost på de här frågorna i regeringen. Jag är också andra vice partiledare så jag säger inget som jag inte vet att jag har partiet bakom mig.

Berättigad FN-kritik

FN menar att Sverige bryter mot FN-konventionen genom de förändrade bedömningarna för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, något som Thomas Hammarberg uttryckte i en intervju med Assistaskoll. Emma Henriksson menar att man måste se graden av allvar i kritiken som ”relativ” men fortsätter:
– Ju mer resurser ett samhälle har desto högre blir kraven att det ska komma alla till del, så jag tycker att kritiken är berättigad. Vi har hög nivå vad gäller hälsa och ekonomisk välfärd och då ska resurserna användas så att de når även de som inte själva förmår av egen kraft. Det är inte rimligt att folk inte får rätt att andas när vi anser oss ha råd att bygga idrottsanläggningar.

Risk för att tappa den enskildes behov med definiering av begrepp

I ISF:s senaste rapport om Assistansersättningen föreslås en definiering av begreppet goda levnadsvillkor. De vill även standardisera de behov som beviljar assistans och att funktionsförmågan skulle kunna avgöra antalet assistanstimmar. Emma Henriksson säger att hon ”förstår avsikten” men menar att risken är att man tappar den enskilde personens behov. Hon berättar om ett möte med föräldrar som sökte assistans för sitt barn men bara skulle få det på villkoret att de gick miste om den resurs barnet hade i förskolan, som för övrigt var oerhört betydelsefull för barnet. Om barnet behöll sin plats i förskolan hamnade det under gränsen för 20 timmar grundläggande behov per vecka.
– Då tolkar man det så fyrkantigt att barnet inte får någon assistans alls utanför skolan, om inte barnets tid i förskolan minskas. Man tittar inte på helheten. Det är inte bra för människan och sannolikt inte heller samhällsekonomiskt.
Vad vill du göra för att förändra detta?
– Det behövs en helhetssyn på den enskildes behov oavsett från vilken plånbok en insats ska bekostas. Det borde vara en angelägen fråga för den utredning som regeringen förhoppningsvis sätter igång snart.

Stora bolagens jurister pressar handläggarna

På ett liknande sätt som ISF vill Försäkringskassan normera andra personliga behov, som de tidigare gjort med grundläggande behov. Therese Karlberg, Försäkringskassan, säger i en intervju med Assistanskoll att en av orsakerna är att kunderna till de stora bolagen generellt får fler timmar eftersom de har jurister som kan sätta press på handläggarna. Det är en jättesvår fråga säger Emma Henriksson.
– Frågan är om några får för mycket eller om andra får för lite? Den som får bra juridisk kompetens kanske får det han eller hon är berättigad till medan de som inte har den uppbackningen inte får det hen har rätt till. Många kan inte tala för sin sak och vill inte blottlägga sin hjälplöshet. Det ligger i människans natur.
Det låter som en bekräftelse på det som Stil kom fram till i sin studie Innan levde jag nu existerar jag, att de resursstarka har stora fördelar jämfört med de resurssvaga, att de blir ”överkörda” i mötet med handläggaren…
– Då måste vi titta på kompetensen hos handläggarna och deras uppdrag. Ytterligare en konsekvens med regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan, blir här att handläggarnas uppdrag är att minska antalet timmar. Det är klart att den som då har en stark resurs i sig själv, en anhörig eller en jurist i ett bolag som kan föra deras talan har en fördel.
Finns det inte också ett problem i att de stora bolagen får så uppenbara konkurrensfördelar?
– Problemet blir om en enskild brukare inte får det den har behov av och rätt till. Lösningen kan inte vara att hindra någon utförare att stödja sina brukare utan att se till att stödet finns också för dem som inte idag har tillgång till det stödet.

För trubbigt instrument

Att regeringen beslutade att schablonbeloppet kommer att höjas med 1,4 % varje år och att detta skrivits in i förordningen om assistansersättning är inget som Kristdemokraterna skulle ha gjort annorlunda, enligt Emma Henriksson. Problemet, menar hon, är ett annat.
– Systemet med ett schablonbelopp är för trubbigt. För anordnare till de som har de allra största behoven blir det svårare och svårare samtidigt som anordnarna med kunder med mindre behov har fått det betydligt enklare och kan få ut mer vinster än vad som kan anses vara befogat. Nu är inte vinsterna i de här företagen alls stora så det är inte ett problem. Men det är ett problem att det är så olika behov och det bara ett belopp. Man bör titta på hur ersättningar ser ut i sin helhet. Vi, ett oppositionsparti, kan inte själva på egen hand utan departementets resurser, räkna på en alternativ modell som skulle bli rimlig.
Kunde ni inte ha gjort det då ni var i regeringsställning?
– Det gjordes en hel del under vår tid samtidigt som utmaningarna har vuxit. Nu har det snart gått två år och regeringen har inte kommit med några initiativ för att nå en lösning, tvärt om har deras signaler i den offentliga debatten och i regleringsbrev gjort att svårigheterna för framförallt de mindre aktörerna har vuxit.

Besvikna Kristdemokrater

Många personer som stödjer Kristdemokraterna utryckte besvikelse under de två senaste mandatperioderna då Kristdemokraterna suttit i regeringen och haft ministerposten för de här frågorna. Bland annat Elisabeth Sandlund, Dagen, sa i en intervju med Assistanskoll: ” jag tycker att man på flera punkter borde ha tagit chansen att stå för det mänskliga perspektivet, som man inte har gjort i de här frågorna”.
Vad är din kommentar till det?
– Förväntningarna på en kristdemokratisk regering ska vara väldigt höga på detta område, men höga förväntningar är också svåra att leva upp till även om vi gjorde mycket bra. Jag möter allt fler som är än mer besvikna på den nuvarande regeringen trots att kanske förväntningar är lägre på dem.

Emma Henriksson intervjuades av Erik Tillander 2016-05-15