Jessica Smaaland, STIL – ”Självbestämmandet hotas av utredningens förslag”

En statlig utredning föreslår att personer med nedsatt beslutsförmåga ska kunna övervakas av tex kameror och larm på beslut av vårdpersonal eller biståndshandläggare. Försäkringskassan säger att samma sak borde gälla i LSS-insatser. Detta hotar självbestämmandet säger Jessica Smaaland på STIL.
– Det är personen själv eller någon den känner väl som ska avgöra om den här typen av teknik ska användas.

Utredningen ”Framtidens teknik i omsorgens tjänst" 2020:14 hade i uppdrag att se hur välfärdsteknik kan användas inom äldreomsorgen, särskilt för demenssjuka. Utredningen föreslår att det skrivs in i Patientlagen att om en person inte förstår eller själv kan bestämma vilken vård som behövs, ska vårdpersonal kunna bestämma vad som är bäst för personen. I Socialtjänstlagen, SoL, vill utredningen göra en motsvarande lagändring men att biståndshandläggaren ska bestämma.

Hotar självbestämmandet

STIL har skrivit ett yttrande till utredningen. Jessica Smaaland, politisk sekreterare på STIL säger att det inte behöver vara fel med ny teknik, men att dessa förslag hotar självbestämmandet.
– STILs fasta övertygelse är att alla kan bestämma i sina liv med rätt stöd. Om ett beslut är alltför komplext för personen att ta själv, även med stöd, ska det fattas av någon som känner personen mycket väl.
Att utredningen föreslår att en bestämmelse om nedsatt beslutsförmåga ska föras in i Patientlagen och Hälso- och sjukvårdslagen kommer även att påverka personer med LSS-insatser tror Jessica Smaaland.
– Inte i form av insatser, men däremot i olika vårdsituationer där beslut kan tas av läkare och inte av den enskilde. I grunden handlar det om vilken vård man kan få. Det är obehagligt, inte minst om man tänker på dödshjälpsdebatten som pågår nu.

Ofta kommunal budget som styr

Att utredningen föreslår att biståndshandläggare via SoL ska kunna besluta om välfärdsteknik kan påverka personer med nedsatt beslutsförmåga som har tex ledsagning eller hemtjänst i assistansliknande form, säger Jessica Smaaland.
– Vår erfarenhet från personlig assistans är att det inte alltid är behoven som styr utan snarare den kommunala budgeten. Utredningen öppnar upp för en utveckling som går än mer åt det hållet. Det skulle tex kunna innebära en robotdammsugare istället för beslut om städning. Stödinsatser handlar också ofta om att bryta isolering. Det, om något, borde den pågående pandemin vara ett bevis på. Teknik är bra som komplement, men för många är en människa det överlägset bästa hjälpmedlet.
Tror du att de tankar som utredningen har skulle kunna beröra personer med LSS–insatser, tex personlig assistans, isåfall hur?
– Det står iofs att LSS är undantaget. men det finns en fara att även bedömningar av LSS insatser börjar glida åt det hållet.

Försäkringskassan tar chansen

Att det borde påverka LSS anser däremot Försäkringskassan som i sitt remissvar till utredningen sagt att de vill föra in en motsvarande bestämmelse i LSS om att LSS–insatser kan verkställas med välfärdsteknik hos en brukare med varaktigt nedsatt beslutsförmåga, och som uttryckligen inte kan samtycka till en insats. Jessica Smaaland tolkar det som att Försäkringskassan ser en chans att kunna dra ner ytterligare på timmar.
– Jag kan inte se någon annan anledning. Krasst sett så är det en grupp som har svårare att sätta sig emot sådana beslut. Deras förslag känns rätt unket.
Försäkringskassan säger vidare att det kan finnas skäl att fråga sig om den insats som en ställföreträdare förordar är det bästa för brukaren. Jessica Smaaland reagerar kraftigt på detta.
– Det är naturligtvis personen själv eller någon den känner väl som ska avgöra hur levnadsvillkoren påverkas. Det kan aldrig utomstående göra. De kommer börja avslå assistansansökningar med hänvisningen att det är för den enskildas bästa. Jag har svårt att tro att Försäkringskassan kommer att tolka förslagen på något positivt sätt för assistansanvändare, det har de inte gjort de senaste tio åren.
Det antyds även att teknik kan ersätta dubbelassistans, hur ser du på det?
– Det är svårt att se att dagens teknik skulle kunna lösa de behov som dubbelassistans tillgodoser. Kanske när robotar blir människolika?

Teknik har två sidor

Teknik som nämns i utredningen är kameror, larm eller klockor som skickar signaler till en karta för att fastställa var en person befinner sig, tekniken är kopplad till olika datorprogram.
Kan inte tekniken vara bra också?
– Ja absolut, svarar Jessica Smaaland. Det kan innebära en stor vinst i självbestämmande. Samtidigt måste man vara medveten om att teknik kan vara sårbart. Vad händer vid ett stort strömavbrott exempelvis? Det går inte att bygga upp en organisation som enbart förlitar sig på det. Gällande integritet går detta att se från två håll. Man kanske slipper en människa nära inpå, å andra sidan kan fler personer se exakt vart man går på en karta. Så det beror på hur man definierar integritet.

Valmöjligheter saknas ofta

Jessica Smaaland tror också att det kan komma att saknas valmöjligheter till att acceptera välfärdsteknik.
– Förslaget är att man aldrig ska bli påtvingad en insats, men kommunerna behöver samtidigt inte erbjuda ett alternativ. Då blir det i realiteten inget val. Om man har ett behov av att någon tittar till en på natten så man inte ramlat och blir erbjuden kamera så kommer man känna sig tvungen att samtycka, annars står man utan insats.

Den som känner personen väl ska vara med i beslutet

En person med nedsatt beslutsförmåga bör alltid själv ges tillräckliga förutsättningar att kunna förstå och uttrycka vad hen vill. Det kan ta tid, men den tiden måste kunna tas, säger Jessica Smaaland.
– Om det trots det är ett för komplext beslut måste det fattas av personer som känner personen väl. Annars kan man inte veta vad hen vill. En biståndshandläggare eller läkare har knappast den kunskapen.
Görs det för lite för att ta reda på vad viljan är hos dessa personer?
– Ja, generellt sett.
Handlar detta om makt över människor?
– Indirekt ja, men jag tror att det mest handlar om pengar och att det blir enklare och går snabbare för de som fattar beslut. Men vinsterna på lång sikt och i ett helhetsperspektiv är kanske inte så stora som man tror. Teknik kan exempelvis skapa negativa effekter på miljö och hälsa som vi kanske ser först om 50 år.

Självbestämmandekompassen

STIL har utvecklat en modell kallad självbestämmandekompassen för att ta reda på viljan hos en person med nedsatt beslutsförmåga.
– Den består av flera delar, dels ett konkret verktyg, dels utbildning och handledning, och är individuellt anpassad. Allt syftar till att personen med nedsatt beslutsförmåga ska få den stödstruktur hen behöver för att kunna vara självbestämmande.

Ge kontantstöd för att kunna välja teknik

Jessica Smaaland säger att det finns bra tekniska lösningar ute på den öppna marknaden som kan ge ökat självbestämmande, men ett stort problem idag är att regioner och kommuner är bundna till upphandlingar till vissa produkter som inte alltid är de bästa för alla individer.
– En del har råd att köpa dem själv men det är långt ifrån alla. Äldre och funkisar har som bekant sällan en ekonomi som tillåter ett inköp av exempelvis en smart watch. Självbestämmande blir en fråga om klass. Vi på STIL vill därför se kontantstöd även till hjälpmedel. Det hade utredningen kunnat titta på, säger Jessica Smaaland.

Jessica Smaaland intervjuades av Kenneth Westberg 2020-09-04

Vidare läsning

”Framtidens teknik i omsorgens tjänst” SOU 2020:14

STIL: Utredning vill minska självbestämmande