läs skrivbordsversionen istället
– Jag blev mörkrädd av att se assistansberättigade som inte ens visste vilka papper de skrivit på.
”Anna” som egentligen heter något annat säger att hon idag är engagerad i att motverka fusk i branschen och skapa verktyg som kan stötta myndigheternas arbete mot otillåtna handlingar.
– Jag kallar mig själv aktivist och vill bryta tystnaden inifrån branschen och påverka politiken. Idag arbetar jag som verksamhetskonsult och erbjuder stöd till assistansverksamheter att skapa hållbara rutiner efter aktuell lagstiftning.
Under sina juridikstudier arbetade ”Anna” som personlig assistent, hon fick då ett intresse för assistansbranschen.
– Efter studierna arbetade jag med bolagsrätt, tills jag valde att ägna mig åt funktionsnedsattas rättigheter.
”Anna” har därefter arbetat som jurist i assistansbranschen, samordnare på kommunen och var tills nyligen, ägare till och verksamhetschef på ett assistansföretag i södra Sverige.
– Denna resa öppnade ögonen för hur branschen ser ut, säger ”Anna”.
När ”Anna” drev sitt assistansföretag kontaktades hon av ägare till företag som fått sitt tillstånd indraget av IVO och som ville ingå samarbeten. De föreslog upplägg som egentligen inte är möjliga.
– Det handlade om att assistansberättigade skulle flyttas in i mitt assistansbolag men att det fortfarande skulle finnas ett ekonomiskt utbyte och att de fd ägarna skulle vara med och leda verksamheten. Det var naturligtvis något som jag avböjde, eftersom det innebar ett indirekt “dolt” ägande.
Har du hört om andra ”upplägg”?
– Något jag hört från branschen är att om ett företag förlorar sitt tillstånd har man ofta en plan B där man tex startar upp ett vilande bolag eller ett företag i någon annans namn. Det nya bolaget som tar över de assistansberättigade har avtal med gamla ägare som inte IVO får kännedom om.
De som blir av med tillståndet borde inte kunna flytta assistansberättigade till en annan anordnare i utbyte mot stora summor pengar och dolt inflytande över verksamheten, säger ”Anna”.
– Var är de assistansberättigades självbestämmande? I några fall har jag sett att bolagen utnyttjar assistansberättigade som inte behärskar systemet eller språket, de har knappt varit medvetna om vilket bolag de tillhör. De är ofta i händerna på de som driver assistansföretagen.
"Anna" berättar att hon har ibland fått gå igenom vad ett uppdragsavtal innebär med nya kunder trots att de haft assistans i många år.
– Jag blir mörkrädd när vissa jag träffat inte ens vet vilka papper de skrivit på utan lämnat all tillit till assistansföretaget. De flesta är tacksamma för att få information om hur assistansen skall utföras, dokumenteras och vill göra rätt. Kan man inte språket är det viktigt att ha en tolk som gör det begripligt.
”Anna” har även mött assistansberättigade som blivit egna arbetsgivare för att kunna fortsätta anlita ett företag som drivs av personer som förlorat sitt tillstånd.
– Jag har själv blivit kontaktad av och fått hjälpa assistansberättigade som satts i en situation där de inte vetat det innebär att vara egen arbetsgivare. Det är lätt att göra fel som egen arbetsgivare, vilket kan få stora konsekvenser för individen.
Den korta tidsfristen efter att ett tillstånd blir indraget gör att de assistansberättigade hamnar i en sårbar situation och på mycket kort tid måste hitta ett nytt bolag eller bli egen arbetsgivare, säger ”Anna”.
– Det kan också vara så att assistansberättigade vill behålla sina assistenter, och assistenterna blir oroliga över att förlora sitt arbete. Det skapar mycket stress i en utsatt situation vilket gör att man kanske är mer benägen att lyssna på förra ägarens rekommendationer om vart man ska ta vägen.
Även löften om att få behålla ”sparade medel” kan vara ett sätt att få den assistansberättigade att byta till ett visst bolag, säger ”Anna” och berättar om en person som ville byta till hennes assistansbolag.
– Bolaget sade att hen skulle förlora ”sparade medel ”vid ett byte. Jag fick förklara hennes rättigheter att byta men att detta inte är hens privata sparade pengar.
Det finns ofta en retorik från assistansföretag som får kunderna att tro att de har egna privata ”sparade” medel hos assistansföretaget, säger ”Anna”.
– Det måste alltid finnas en stor tydlighet från företaget om vad som gäller här.
När IVO har dragit in ett tillstånd bör man följa upp vad som sker med de assistansberättigade, särskilt när stora grupper flyttar från ett bolag till ett annat samma dag, säger ”Anna”.
– Det behöver inte vara fel i sig, men det kan finnas ett ekonomiskt utbyte och en indirekt påverkan på det företag dit de assistansberättigade flyttat, särskilt om det rör sig om en stor grupp. Myndigheterna måste bli bättre på att följa upp vad som sker.
Återkrav är en vanlig orsak till indragna tillstånd. ”Anna” anser att dagens otydliga riktlinjer om när återkrav kan krävas in, där mycket lämnas till egen tolkning, riskerar gynna de som missköter assistansen och missgynna de som försöker göra rätt.
– Idag leder återkrav till att bra välskötta assistansbolag förlorar tillståndet i väntan på en rättslig prövning. När ett välskött bolag förlorar tillståndet kan oseriösa företag plocka in kunder som snabbt måste bestämma sig för en ny anordnare.
”Anna” har dålig erfarenhet av vad som kan hända om man som anordnare ställer krav på sina kunder med att allt ska göras enligt vissa regler.
– När jag ställt krav på vad som förväntas av uppdraget, har det ibland lett till att assistansberättigade tycker det är för besvärligt och gått till en anordnare som tillåter saker jag inte anser är tillåtet. Jag har då rapporterat detta vidare till handläggaren i den kommun som beviljat assistansen.
Det borde vara mer samarbete mellan seriösa företag säger ”Anna”. Företagen borde inte bara se sig som konkurrenter utan som en möjlighet att höjas varandras kompetens.
– Företag som har gemensamma värderingar, följer lagar och har schyssta villkor för assistenter borde samarbeta mer. När jag började min resa var det svårt att hitta andra bolag som ville dela information för att höja sin kompetens, kanske för att jag var en liten aktör vid det tillfället.
”Anna” befarar att om oseriösa aktörer fortsätter i samma omfattning riskerar assistansreformen urholkas mer, eftersom allmänhetens förtroende för branschen sänks. Hon säger sig samtidigt se en stor vilja där organisationer, assistansföretag och assistansberättigade är villiga att stå upp mot de oseriösa.
– Jag tror att många i branschen förstår att den negativa mediebild som skapats på grund av allt fusk och oseriöst, minskar det politiska stödet för reformen.
Vad vill du göra i detta?
– Jag vill vara en röst inifrån branschen och hjälpa branschen att återfå allmänhetens förtroende, vi skall vara stolta över vår assistansreform och gemensamt stå rakryggade mot det som är fel. Den som är nyfiken och vill veta mer får gärna kontakta mig på kontakt@azzist.se. Jag ser gärna ett samarbete med både myndigheter, assistansbolag, assistansberättigade och deras organisationer samt akademin, säger ”Anna”.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.