IfA kräver svar från Polisen om kriminella assistansbolag
Kriminella nätverk styr över hälften av alla aktiebolag i personlig assistans, säger en ny rapport. Sophie Karlsson känner inte igen bilden och varnar för att jakt på spöken hotar krossa valfriheten. Hon kräver även uppgifter om vilka bolag det handlar om.
– Vi vill se åtgärder från Polisen om situationen är så allvarlig som det påstås.
En rapport från 13 myndigheter inklusive Polismyndigheten har pekat ut aktiebolag i personlig assistans. Enligt rapporten finns ”tydliga indikationer” på att 43 procent av aktiebolagen som fick tillstånd före 2021, och hela 56 procent av de som fick tillstånd därefter, används i brottsupplägg av sina bolagsledningar. Sophie Karlsson, ordförande i IfA - Intressegruppen för assistansberättigade, känner inte igen sig i den bild som målas upp.
– Det är svårt att säga om det stämmer, då vi inte fått ta del av något underlag, men man får väl utgå från att de inte hittar på utan har konkreta saker att ta fasta på. Jag tycker dock att siffran låter alldeles för hög, det är inte de indikationerna vi har sett.
Kan det vara så att det finns massor av aktiebolag som registreras och som byts ut efterhand av oseriösa ägare?
– Jag vet inte om det är så, jag har inte tillgång till något sådant register. Det har IVO.
Påminner om debatten om Expertmetoden
Rapporten bygger till stor del på underrättelseinformation och myndigheternas egna bedömningar snarare än fällande domar. Författarna antar dessutom att mörkertalet är stort och att de verkliga siffrorna kan vara så höga som 70 procent för nya bolag. Sophie Karlsson drar paralleller till tidigare debatt om den så kallade Expertmetoden som fått stark kritik av tex forskaren Niklas Altermark för att bygga på antaganden.
– Det är inte bra att basera så här viktiga saker på antaganden eller gissningar, även om de försöker att få det till kvalificerade antaganden. Hardcore fakta är det som borde gälla här.
”Vad gör polisen egentligen?”
Rapporten beskriver att dessa bolag inte bara råkar begå fel, utan att de existerar för att användas för kriminalitet. De beskrivs som ofta styrda av grupperingar i kriminella nätverk, där assistansersättningen fungerar som en inkomstgren. Sophie Karlsson säger att IfA ibland ser en viss okunskap hos anordnare, men den omfattande systematiska brottslighet som rapporten beskriver känns overklig.
– Om uppgifterna stämmer vore vi utsatta för ett stort och reellt hot.
Vad vill du se för åtgärder isåfall?
– Om det stämmer är det viktigt att det stoppas omedelbart! Hur kan de tillåta att assistansanvändarna lever i den situationen? Vad gör polisen egentligen?
Efterlyser konkret information från Polisen
I stället för generella larmrapporter efterlyser Sophie Karlsson direkt kommunikation från de brottsbekämpande myndigheterna till de som berörs.
– Polisen behöver vara mer proaktiv i sin kontakt med oss och varna för vad de ser.
Vad skulle du vilja få för information?
– Information om vilka ”tydliga indikationer” det handlar om, gärna vilka personer och företag som det handlar om.
Positivt med skifte av kontrollfokus
En av rapportens slutsatser är att kontrollfokuset bör skifta från de enskilda assistansberättigade till att istället granska bolagen och deras företrädare hårdare. Sophie Karlsson säger att detta är något som IfA ställer sig bakom.
– Jag tycker att det vore bra. Vi ser positivt på att man gör kontroller av ägare och ledning av assistansföretagen istället för att granska assistansanvändare med minuträkning på toaletten.
Minskat antal bolag hotar valfriheten
Ett av förslagen i rapporten för att få bukt med brottsligheten är att minska antalet assistansbolag drastiskt, så att marknaden blir hanterbar för kontrollmyndigheterna. Sophie Karlsson vänder sig starkt emot detta.
– Valfriheten i personlig assistans är central. Risken finns då att vi bara får stora företag med monopol på marknaden, där vi assistansberättigade förlorar möjligheten att påverka hur assistansen utformas.
Sophie Karlsson ställer sig även frågande till logiken att begränsa en hel bransch för att underlätta myndigheternas arbete.
– Ska vi även begränsa förekomsten av andra typer av företag inom t ex handel och restaurang där det kan förekomma felaktigheter, så att de blir lättare att kontrollera? Ska det bara finnas en pasta eller Kina restaurang i Stockholm att välja när man går ut och äter?
”Okunskap om anordnare”
Rapportförfattarna hävdar också att en genomgång av aktiebolagens hemsidor visar att de sällan erbjuder unika tjänster. Slutsatsen som dras är att en minskning av antalet bolag därför inte skulle påverka kvaliteten eller valmöjligheterna nämnvärt. Sophie Karlsson menar att detta tyder på en bristande insikt i personlig assistans.
– Det verkar finnas en okunskap om hur det ser ut hos olika anordnare och vad enskilda assistansanvändare sätter värde på i servicen. Olika assistansföretag kan låta ganska lika, men vid närmare frågor så kan det handla om att man gör olika i vissa detaljer, som löner, assistansomkostnader, arbetsmiljö, utbildning och administration. Det kan också handla om geografisk närhet.
Fokus flyttas från nödvändiga reformer
Sophie Karlsson ser slutligen en stor risk att den ständiga debatten om kriminalitet överskuggar de akuta behov av förbättringar som finns inom den personliga assistansen idag, exempelvis behovsbedömningar och nivåerna på ersättningen.
– Det tar bort fokuset från de delar som behöver förbättras för assistansberättigade. På något sätt hamnar vi hela tiden i en position där vi måste försvara oss.
Hur bör politiken hantera detta?
– Regeringen och myndigheterna måste kunna ha i rullning både förbättringar av assistansen, såsom behovsbedömningen och assistansersättningens nivå och samtidigt bura in de kriminella som utnyttjar systemet. Vi vill väl trots allt samma sak, att få ett fungerande system där assistansberättigade får goda levnadsvillkor och att pengarna används på rätt sätt, säger Sophie Karlsson.