Anna Barsk Holmbom– ”Vilka andra behov än de rent medicinska kommer att accepteras?”
Den matematiska modell som utvecklas för att räkna ut timbelopp i personlig assistans riskerar bli alltför medicinsk, säger Anna Barsk Holmbom, Men framför allt ifrågasätter hon antagandet att assistansberättigade med ”dyra” behov vältras över till kommunerna.
– Det finns ingen som helst grund för den typen av påståenden.
Inspektionen för Socialförsäkringen, ISF, rekommenderar att man går vidare med Tommy Anderssons matematiska modell för att införa flera olika timbelopp istället för dagens schablonbelopp. Modellen ska minska övervinster och övervältring till kommunerna och utgår från att kommunerna betalar extra för assistansberättigade som är olönsamma för privata assistansföretag. Anna Barsk Holmbom, specialist på assistansfrågor på ABH–Utbildning och Rådgivning, störs av utgångspunkten att privata anordnare ”lämpar över” assistansberättigade personer med ”dyra” behov till kommunen.
– Det finns ingen som helst grund för den typen av påståenden. Assistanskolls statistik visar att kommunen inte har uppdragsgivare med störst behov, tvärtom har de som valt kommunen ett lågt genomsnitt av assistanstimmar.
Kommunerna har högre personalkostnader
Det är troligen sant att assistans i kommunal regi är dyrare men det beror mycket på kollektivavtalet för de anställda, säger Anna Barsk Holmbom.
– Kommunerna har ett jouravtal som ger de anställda rätt till mer lön än den assistansberättigade får timmar från Försäkringskassan. Något sådant är inte möjligt i den privata sektorn. I kommunala avtal finns det oftast ett lägre timtak för heltidstjänst, assistenten arbetar alltså färre timmar för att få heltid. Kommunen kan också låta de anställda får lön för fler timmar än Försäkringskassan beviljat.
Inga enorma vinster
Siffror från Bolagsverket visar att för assistansbolag med omsättning över 40 miljoner var vinsten 2016–2019 i genomsnitt 3 % för att sedan stiga upp mot 4% under Coronaåren. Det är inga enorma vinster och gäller större företag med stordriftsfördelar, säger Anna Barsk Holmbom.
– De mindre anordnare jag gör uppdrag för går snarare minus. Privata anordnare behöver göra ett visst överskott för att kunna garantera assistansen i de situationer assistansersättning inte utgår, som t ex vid sjukhusvistelse. Att de större gör lite mer vinst under covid–åren är inte heller märkligt. Många har ställt in all ordinarie utbildning. Ingen gör några aktiviteter.
Tveksam till uppgifter i IFS rapport
Anna Barsk Holmbom är tveksam till uppgifter i IFS rapport på sid 23 om att det 2020 fanns ett stort överskott per assistanstimme hos privata anordnare även efter det att 20% administration lagts på lönekostnaderna.
– Jag känner inte igen den bilden. Redan 2013 påtalade KFO (Idag Fremia) problem med en otillräcklig schablon. De redovisade lönekostnader på 245 kr/timme eller 89 procent av 2013 års ersättning om 275 kronor. Jag har svårt att se hur detta rimmar med de 230 kr/timme för lön och administration ISF redovisar för samma år.
Mycket svårt hitta ”rätt” ersättning
Anna Barsk Holmbom är för övrigt osäker på vilka fördelar flera olika timbelopp skulle ge och om det är en åtgärd som är meningsfull att införa.
– Jag har i olika konstellationer försökt hitta ett sätt att fånga ”rätt” ersättning för rätt person ända sedan schablonen infördes 1997 men det är oerhört komplicerat.
I vilka sammanhang har du undersökt detta?
– Redan samma år schablonen infördes arbetade jag på uppdrag av brukarrörelsen tillsammans med bland annat Cecilia Ekholm på Särnmark för att ta fram ett förslag till differentierad schablon. Därefter har IfA, där jag varit verksamhetsansvarig, tittat på frågan med jämna mellanrum. Jag har diskuterat frågan med Försäkringskassan och suttit med som Vilhelm Ekensteens assistent/vikarie i flera statliga utredningar.
Hur ser du på att hitta rätt nivå med algoritmer?
– Jag är egentligen positiv till teknik och i synnerhet till algoritmer. Jag tror att det skulle kunna gå vägen om man fick ta med precis allt som kan påverka ersättningens storlek, men jag har svårt att se hur det skulle kunna gå till.
Vilka nackdelar och fördelar ser du?
– Olika timbelopp medför inte nödvändigtvis att pengarna hamnar ”på rätt ställe”, vissa grupper kan gynnas medan andra missgynnas. Det är lätt att förstå att för den som har stora behov och får mer pengar blir det bra. Men om den som har stora ekonomiska behov inte får mer ersättning blir det inte lika bra. Eller om den som inte har så stora ekonomiska behov får mer ersättning.
Uppenbar risk att det blir för medicinskt
I intervjun på Assistanskoll säger Tommy Andersson att hans matematiska modell kan ta hänsyn till om assistenterna behöver hög kompetens tex för att sköta medicinsk teknik eller kunna teckenspråk. Han säger samtidigt att modellen skulle kunna ta hänsyn till behov av delaktighet i samhället och vad en person vill uppnå i livet men att det ännu inte är inlagt i modellen.
Riskerar den matematiska modellen att bli för medicinsk?
– Ja, om man inte tar hänsyn till dessa saker som Tommy Andersson ännu inte lagt in. Det finns en risk att man lättare ser vissa behov som dyrare, t ex att assistenterna behöver högre kompetens, men inte ser andra, t ex att det är dyrt att ta med sig assistenterna när man arbetar och behöver göra resor. Frågan är inte bara om det är möjligt utan om det finns en politisk vilja. Det har tex gjorts försök att få resor för assistenten godkänt som möjlighet att få förhöjd ersättning när den assistansberättigade reser i tjänsten men det har aldrig accepterats.
Vem talar öppet om problem i familjen?
Tommy Andersson sade även att hans modell skulle kunna ge högre ersättning vid hög omsättning på assistenter på grund av sociala problem i familjen. Men vem går ut och säger att man har det, undrar Anna Barsk Holmbom.
– Vad gör man om den höga omsättningen beror på att den assistansberättigade är en otrevlig typ som gör livet surt för assistenterna? Eller om arbetsmiljön tillfälligt, eller under en längre tid, är svår på grund av att den assistansberättigade blir sämre i sin funktionsnedsättning eller drabbas av psykisk ohälsa? En annan brist är att modellen inte kan ta hänsyn till höga lönekostnader som uppstår när en assistent har arbetat under lång tid.
Personer som själva styr sin assistans riskerar förlora
Anna Barsk Holmbom anser att assistansberättigade med enbart fysiska funktionsnedsättningar och som själva kan styra sin assistans riskerar bli förlorare.
– Om man inte kan identifiera faktorer som kan medföra högre kostnader i den gruppen eller om man identifierar faktorerna men väljer att inte lägga in dem blir de förlorare.
Integritet och fler oklarheter
Hur ska alla data kunna samlas in på ett sätt som inte kränker den enskildes integritet, fortsätter Anna Barsk Holmbom.
– Hur gör man första gången man ska sätta schablonen? Ska man fråga ut den assistansberättigade och/eller anhöriga?
Finns det fler oklarheter?
– Absolut, ska stordriftsfördelar vägas in? I större verksamheter kostar programvara betydligt mindre per assistanstimme än i mindre. I kommunerna finns personal– och ekonomiavdelning etc. Hur stor del av dessa kostnader ska räknas med? Om assistenter behöver handledning eller uppdragsgivare behöver juridiskt stöd i större eller mindre omfattning – ska sådant räknas in?
Assistansberättigade som sakkunniga
Tommy Andersson säger att sakkunniga behöver avgöra vilka data som ska användas in i modellen. Anna Barsk Holmbom anser att om det ska finnas någon som helst förutsättning för en fungerande algoritm borde det vara en stor grupp sakkunniga med representanter från både egna arbetsgivare, brukarkooperativ, företag och kommuner liksom från assistansberättigade själva och anhöriga.
– Alternativt skulle man kunna genomföra omfattande enkätundersökningar för att hitta alla faktorer som borde vägas in, säger Anna Barsk Holmbom.