läs skrivbordsversionen istället

Björn Jidéus, Arbetsgivarföreningen KFO - "Maktpyramiden som vändes upp och ner 1994 vrids nu delvis tillbaka"

Den 1 april var sista dagen som redan verksamma assistansanordnare kunde söka tillstånd på Socialstyrelsen. Enligt Björn Jidéus på KFO har små anordnare haft problem att beskriva sin verksamhet i Socialstyrelsens mall och han anser att de som enbart har sin egen assistans i ett bolag borde sluppit tillståndsplikt.
Han anser vidare att utbildningskrav och krav på planer innebär att makten över assistansen nu på gott och ont förskjuts från assistansanvändarna till experter.

Små anordnare har haft problem

Mellan 1 januari och 1 april har assistansanordnare behövt söka tillstånd hos Socialstyrelsen för att bedriva personlig assistans. Björn Jidéus har hand om rådgivning vid tillståndsansökningar till de drygt 400 assistansföretag/kooperativ som är medlemmar KFO. Han säger att större företag haft lättare att genomföra tillståndsansökningarna, men att små anordnare ofta haft svårt att förstå anvisningarna och få begripliga svar från Socialstyrelsen.
- Många små verksamheter har haft svårt att redovisa vad man gör. För många sker verksamheten på uppdrag av assistansanvändaren och då gör man inte skriftliga planer för hur assistans går till.
Många anordnare arbetar enligt Björn Jidéus efter ett avtal med om när, var, hur och av vem assistansanvändaren nyttjar sin assistans.
- Säg att du organiserar din egen assistans i en egen firma. Om du då måste dokumentera vad som händer dig själv känns det onödigt komplicerat. Att dokumentera kontakt med dina egna anhöriga verkar onödigt byråkratiskt. Socialstyrelsen ger då rådet att du ska tänka som om du vore ett större företag med tio assistansanvändare, det har många haft svårt att greppa.
Har det uppstått konsulter som hjälper till att skriva tillståndsansökningar?
- Ja det har förekommit, en del av dem tror jag arbetat med tillståndsgivning på andra områden, som skolor eller i sjukvård.
Kan det finnas anordnare som skriver vad de tror att Socialstyrelsen vill höra?
- Det kan säkert förekomma liksom att man begär ut handlingar från andra som sökt tillstånd och kopierar uppgifter. Här kommer det att visa sig hur hög ambitionen är på Socialstyrelsen att granska ansökningarna och hur tillsynen därefter sker av anordnarna.

// Fler än väntat har sökt tillstånd

Arbetsgivarföreningen KFO har fått uppgifter om att det kommit in uppåt 1000 ansökningar om att bedriva personlig assistans mot ett uppskattat antal på 800.Vid sidan av dessa ska det kommit in över 350 anmälningar av assistansberättigade som anställer sina assistenter i eget namn, sk egna arbetsgivare. Björn Jidéus tror att skillnaden mot vad Socialstyrelsen uppskattat kan bero på att en del av ansökningarna kommer från personaluthyrningsföretag som inte får assistansersättning utbetald direkt från Försäkringskassan.
- Både anordnare och egna arbetsgivare hyr ibland in assistenter. Sådana uthyrningsföretag behöver nu söka tillstånd. Det kan också finnas assistenter som f-skattar via sitt bolag, de behöver också söka tillstånd.
Det finns väl även tex bygg- eller städföretag som säljer assistans till någon eller några assistansanvändare?
- Ja, men de har synts eftersom de redan är mottagare av assistansersättning.//

Stycket ovan markerat med // är föremål för följande rättelse/kommentar 2011-05-11 från BJörn Jideus:

- Mitt spekulerande i varför fler har sökt tillstånd än vad som funnits i Försäkringskassans register har ju blivit (med rätta?) kritiserat som felaktigt. Jag byggde mitt uttalande i svaret på frågan om hur det kan komma sig att det är fler anordnare som söker än vad som "finns", på ett uttalande av Kristina Söderborg, ansvarig för tillståndsplikten på Socialstyrelsen. Hon svarade på en fråga om användandet av lokal arbetskraft utomlands och sade att Socialstyrelsen fortfarande inte tagit ställning till hur man ska handskas med denna företeelse. Detta tolkade jag som att man ansåg att personaluthyrningsföretag såväl utländska som svenska antagligen måste vara licensierade. Men jag vet nu att man inte behöver tveka. Bemanningsdirektivet är tydligt, man slipper särskilt tillstånd. Svaret på frågan om hur det kan komma sig att fler sökt än vad Försäkringskassan visste fanns, förblir ännu höljt i dunkel.

Ansökningsprocessen kan pågå långt in på 2012

Sedan den 1 april arbetar Socialstyrelsen med att registrera alla ansökningar, se information från Socialstyrelsen. Den som inte ansökt eller fått ett diarenummer som bevisar att prövningen pågår, kommer nu inte att få assistansersättning utbetald av Försäkringskassan. Försäkringskassan har dock i ett internmeddelande meddelat att utbetalningen i april 2011 kommer att betalas ut till samtliga anordnare eftersom listan över ansökningar inte hinner bli klar. När alla ansökningar är registrerade kommer Socialstyrelsen att begära kompletteringar. Då får man en månad på sig, Björn Jidéus tror att alla kommer att behöva komplettera.
- Jag tror många har svarat i uppfostringssyfte, typ "jag bedriver min egen assistans, jag har inga rutiner och vill inte ha det heller", de kommer definitivt att få komplettera.
När kompletteringarna är inne kommer Socialstyrelsen att granska alla ansökningar djupare, vilket kan ta ett halvår. Vissa kommer därefter att nekas tillstånd.
- Vad som händer sedan vet vi inte idag, men det ska gå att överklaga ett nekat tillstånd, troligen först inom Socialstyrelsen, sedan till förvaltningsdomstol. Om anordnaren då får inhibition kan en assistansverksamhet pågå långt in på 2012 innan verksamheten definitivt måste läggas ner.
Hur kommer ni att bemöta de anordnare som tvingas lägga ner?
- KFO kommer på normalt sätt att bistå dem i att avveckla sin verksamhet, genom att exempelvis hjälpa till att sköta arbetsrättsliga förpliktelser gentemot anställda.

Tror att större företag kommer att växa mer

I assistansbranschen finns allt från stora företag som Frösunda och
Assistansia, ett mellanskikt med medelstora företag och under dessa ett jättespektrum med små anordnare ofta runt en enskild assistansanvändare. Björn Jidéus tror att tillståndsprövningen kommer att förändra branschen. Stora företag har ansökt tidigt för att få snabbt tillståndet och kunna använda det i sin marknadsföring säger han.
- De stora företagen har mycket resurser och hyr in expertis som ställer frågor och ordnar tillståndsprövningen på några dagar. Större spelare får nu möjlighet att köpa upp företag som väljer att sluta eller som inte blir godkända.
Blir det många som lägger ner?
- Svårt att säga hur många men gallringen har börjat, redan nu har vissa avvecklat sina företag, blivit egna arbetsgivare eller börjat köpa assistans från större bolag.
Kan assistansen bli som en LOV-lista?
- Det ligger i tillståndsgivningens natur, samtidigt har det varit bra för många att sitta ner och gå igenom och utvärdera sin verksamhet. Man har tvingats se vad man gör, hur man ska arbeta, vilka intentioner man har osv.

De som organiserar sin assistans i ett bolag borde sluppit tillståndskrav

De som anställer sina assistenter i eget namn, sk egna arbetsgivare behöver inte söka tillstånd utan enbart anmäla sin verksamhet till Socialstyrelsen. Den som bildat ett bolag som är en egen juridisk person måste däremot söka tillstånd, Björn Jidéus är kritisk mot detta.
- Vi menar att man borde dragit gränsen mellan anordnare som ger assistans till en person oavsett i vilken form de gör det. De som bildat företag runt sin egen assistans har vanligtvis inte gjort det för att tjäna pengar utan för att kunna ha ett ekonomiskt skydd mot oförutsedda utgifter. Det finns ekonomiska faror med att vara egen arbetsgivare som man kan skydda sig mot via ett aktiekapital.
Har många bytt till att vara egna arbetsgivare?
- En del har gjort det, många säger att de blir egna arbetsgivare om de inte får godkänt eller om processen blir för ansträngande.

Tillståndskrav för varje län riskerar begränsa valfriheten i LSS

Vissa av kraven i Socialstyrelsens tillståndsansökan riskerar komma i konflikt med intentionerna i LSS-lagstiftningen enligt Björn Jidéus, särskilt valfriheten och mångfalden. Han ser ett problem i fråga 28 och 29 där anordnaren ska ange vilka län man bedriver verksamhet och söka tillstånd i varje enskilt län. Det ska anges hur organisationen ser ut och hur man ska erbjuda direktkontakt.
- Detta visar att man inte förstår hur assistansverksamhet fungerar, man ser på assistans som om det är begränsat till ett fysiskt rum, när det i själva verket handlar om rörliga individer. Säg att du har assistans hos en anordnare i Göteborg, och ska studera i Uppsala. Då måste du skriva dig i Uppsala om du ska få en anpassad lägenhet. Då vore det rimligt att du får ta med dig assistansen från samma anordnare. Många anordnare har ett fungerande system med kontaktpersoner som kan ge service till assistansanvändare i andra delar av landet.
Ett tillstånd i varje län innebär också att man inte hittar de som finns på andra sidan gränsen när man söker i ett kommande register över anordnare.
- Om du då letar i Socialstyrelsens register för Värmland ser du inte de som finns i på andra sidan gränsen i Västra Götaland.

Allt som beskrivs i ansökningarna är offentligt

Sekretessproblemen i tillståndsprocessen är av två slag enligt Björn Jidéus. Delsatt affärshemligheter, exempelvis hur man exempelvis arbetar med autistiska barn och ungdomar blir offentliga, men den stora faran ser han i att många assistansanvändare har beskrivit sina egna liv i tillståndsansökningarna.
- Många har inte förstått att det är en offentlig handling. Vi har fått uppgifter från Socialstyrelsen om att många begär ut ansökningarna. Nyligen hade någon begärt ut samtliga ansökningar, vilket innebär en gaffeltruck med papper.

Ska anordnaren uppfostra barn?

I tillståndsansökans fråga 44-45 står det att den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv ska stärkas, vilket också gäller barn. Detta tolkar Björn Jidéus som att anordnaren ska ha en plan för att ett barn med assistans ska bli en självständig individ.
- Socialstyrelsen har uttalat att man sett problem i att barn blir inlåsta i ohälsosamma familjekonstellationer. Vi ser positivt på barnperspektivet där man tar hänsyn till barns behov och önskemål men hur långt går ansvaret, ska anordnaren vara med och uppfostra barnen? Här kan det också bli kulturkrockar, vissa kulturer med en annan syn på familjen saknar ett språk för att beskriva hur barn gör sig oberoende av familjen.

Maktpyramiden som vändes upp och ner 1994 vrids nu delvis tillbaka

Att assistansen nu ska syfta till att den enskilde lever ett självständigt liv och att det ställs krav på definiering av och planer för utbildning hos den som leder anordnaren och hos assistenterna är enligt Björn Jidéus till viss del en återgång till hur det var före 1994.
- Jag anser att detta är experternas återtåg efter att de blev fråntagna makt och inflytande när LSS kom 1994. Då vände Independentlivingrörelsen upp och ner på pyramiden, personer med funktionsnedsättning kom plötsligt högst upp, var experter på sina egna liv och sina behov och kunde förverkliga detta i personlig assistans. Nu vrider man tillbaka pyramiden ett halvt varv och experter ska återigen få ett inflytande över hur stöd ges till personer med funktionsnedsättning. Det sägs att man ska kunna exempelvis lagstiftning och bemötande men exakt vilken utbildning som krävs sägs inte. I mina öron låter det som en socionomutbildning.
Riskerar assistansanvändarna att bli objekt?
- Jo, men samtidigt finns det olika sorters assistansanvändare. För självständiga individer kan det kännas det hopplöst att hamna under expertinflytande igen. Å andra sidan finns det de som har stora intellektuella/kognitiva funktionsnedsättningar där det är viktigt att assistansen sköts med stor finess, säger Björn Jidéus.

Björn Jidéus intervjuades av Kenneth Westberg 2011-04-19

Vidare läsning

Socialstyrelsens tillståndsenhet, Kristina Söderborg - "Enbart egna arbetsgivare undantas från tillståndsplikten"

Information om tillståndsplikt från Socialstyrelsen

Anmälningsblanketter från Socialstyrelsen

Skicka sidan till: