Vad säger riksdagspartierna efter Socialdemokraternas assistanslöften?

LSS är en rättighetslag, vilket innebär att om en person har rätt till att få ett stöd ska den få det, det ska inte vara kostnaden som styr. Vi är positiva till att det nu är fler partier som är överens om att sondmatning och andningshjälp behöver ses som grundläggande behov och som är villiga att skjuta till pengar för att säkerställa rätten till assistans. För att snabbt kunna få lagändringar på plats och säkra rätten till assistans är det nödvändigt att det en finns en bred uppslutning bakom detta.

Det är bra att socialdemokraterna verka fått någon slags insikt om vilka förödande konsekvenser deras politik haft under mandatperioden. Men det är inte trovärdigt att en vecka före valet säga att nu finns det pengar, när de sparat sju miljarder på assistansen de senaste åren.

Det är svårt att ta ett sådant besked på allvar när det kommer en dryg vecka före valdagen. Den rödgröna regeringen har haft en tydlig strategi att minska på kostnaderna för personlig assistans. Det har gett resultat, bland annat i form av drygt 1600 personer som förlorat rätten till statlig assistans. Samtidigt som Socialdemokraterna skyller på alltifrån domar till Försäkringskassan och kommunerna. Centerpartiet la redan 2016 en motion om den grupp som drabbats av domarna kring andning och egenvård, men regeringen har konsekvent avstått från att agera. Det här är inget annat än ovanligt cyniskt valfläsk.

Det är positivt att S äntligen vaknat och förstått vidden av detta. Lena Hallengren medger att LSS inte fungerat. Hur vore det om de också tog på sig ansvaret? Hon säger vidare att LSS och personlig assistans är en viktig del av välfärden. Jag tycker att det är spektakulärt att de tycker det en vecka innan valet. Annat lät det tidigare när man skickade regleringsbrevet till Försäkringskassan.

Vi vill skjuta till minst en miljard kronor årligen så att alla ska få det stöd de har rätt till.

Till skillnad från regeringen har vi budgeterat 1,5 miljarder mer årligen den kommande mandatperioden.

Utgångspunkten kan inte vara hur mycket som ska satsas, utan att säkerställa att den som har behov av assistans också ska få det. Vi måste återupprätta intentionerna i LSS efter regeringens nedskärningar. Hur mycket det kommer att kosta handlar om hur många människor som bedöms ha behov av assistans.

LSS behöver kosta och vi vill se till att LSS-lagen återgår till sina ursprungliga intentioner i ett första skede och sedan vill vi modernisera och förnya lagen. Våra satsningar på området kommer att presenteras i vår budget.

Nej. LSS är en rättighetslag, vilket innebär att om en person har rätt till att få ett stöd ska den få det, det ska inte vara kostnaden som styr. Det går inte att på förhand säga vad assistansen ”får” kosta, utan har man rätt till stöd så ska man få det.

Den som har behov av assistans för att klara sin vardag ska också ska få det. Sedan är det givetvis viktigt att pengarna går till vad de är avsedda för.

Det finns alltid ett tak, men om man ser över lagen och gör den effektivare där kryphål för fusk elimineras kan omkostnaderna bli rimliga istället för skenande. Detta är en rättighetslag och alla som har laglig rätt till stöd ska också få det.

Det är uppenbart att det finns svårigheter med det delade huvudmannaskap som finns idag. Det finns för- och nackdelar med alla alternativ, det är därför viktigt att frågan nu utreds ordentligt. Vi har som parti inte tagit ställning till frågan om huvudmannaskap ännu, men vi lutar åt ett statligt huvudmannaskap.

Ja, det är en fråga som vi just nu diskuterar i partiet. Idag är det en kostnadsövervältning från stat till kommun och kommunerna klarar inte av detta, så det är helt klart att något måste göras. Men frågan om förstatligande och statligt huvudmannaskap är något vi tittar på.

Ja, vi vill att LSS förtydligas och förbättras. För Miljöpartiet är det tydligt att målet med omarbetningen av LSS är att vi ska kunna återgå till den rättspraxis som gällde innan bland annat domen om egenvård från 2012 kom. Vi vill att andningshjälp och sondmatning ses som grundläggande behov och därmed ge rätt till personlig assistans.

Ja. Vi har dessutom en särskild satsning på att säkerställa att dessa personer ska få rätt till assistans när lagändringen trätt i kraft. Samt en riktad satsning till kommunerna så att de ska kunna garantera insatser innan en ny lagstiftning är på plats.

Ja, på sikt. I detta akuta läge kan regeringen använda sig av förordning och regleringsbrev.

Ja, vi ser det som en del av det som behöver ses över när man förtydligar vad som ska ingå i grundläggande behov.

Ja, som det ser ut nu så verkar det så och det är också något vi ser över just nu.

Det viktigaste är att vi får en tydlig och förbättrad LSS-lagstiftning på plats, så att lagens intentioner om att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra, säkras i praktiken.

På sikt lång en rad med, en ny modern LSDS med fler insatser, flexibilitet mellan insatserna och som kommer fler till del. På kort sikt måste man backa bandet och öppna alla anslagsärenden igen och ge dem ny bedömning utifrån ny bedömningsgrund. Man måste också ge alla dem som fått avslag på sin förstaansökan en ny möjlighet,

Frågan om att slå fast andningshjälp och egenvård som grundläggande behov och att återupprätta intentionerna i LSS är mest prioriterad just nu.

Vi har hela tiden sagt att regelverket om tvåårsomprövningar måste ses över innan det tillåts att träda i kraft igen.

Det är ett intressant förslag. Rädslan att förlora en stödinsats ska aldrig behöva stå i vägen för en persons självständighet eller rörelsefrihet. Det motverkar själva grundtanken i dagens funktionshinderspolitik. Vi behöver hitta bättre former än vi har idag för att säkra en likvärdighet över landet i stödet som ges till personer med funktionsnedsättning. Vi har inte tagit ställning som parti exakt hur detta skulle kunna gå till, men vi är positiva till att diskutera detta vidare med andra partier. Svårigheten i att hitta en likvärdighet över landet är ytterligare någonting som talar för ett statligt huvudmannaskap för assistansen.

Vi vill se ett statligt huvudmannaskap, bland annat just för att överbrygga sådana problem där individen kommer i kläm. Men vi är öppna för en sådan lösning i ett övergångsskede.

Ja, det är något vi också strävat efter länge så det är vi positiva till.

Vi vill avvakta och se vad utredningen kommer med för förslag, men vi är öppna för att höja 65-årsgränsen.

65-årsgränsen ska vara kvar i det korta perspektivet men i en ny utredning bör ett borttagande av gränsen vara med. Det är inte uteslutit att den kan höjas eller tas bort i en ny lag.

Vi har inga förslag till förändringar i dagsläget.

Gränsen måste regleras utifrån hur länge vi förväntas att arbeta. Arbetar man tex längre än 65 år så borde möjligheten att söka assistans finnas.

Vi är övertygade om att det krävs en blocköverskridande överenskommelse när en sån stor och viktig rättighetslagstiftning som LSS ska ses över. Det är viktigt för det framtida förtroendet för reformen och för långsiktigheten. En sådan överenskommelse kan rimligtvis komma först efter att LSS-utredningen har kommit med sina förslag. Däremot är vi positiva till att blocköverskridande samtal om principiella frågor och övergripande frågor kommer igång redan innan LSS-utredningen kommit, så att vi då snabbare kan komma igång med arbetet att ta fram lagförslag när utredningen väl är färdig.

Det är bra med breda överenskommelser. Regeringen har hittills inte varit intresserad. Om de nu ändrat sig är det bra. Det är mycket som borde åtgärdats tidigare, till exempel lagändringar som förändrar rättspraxis. Om det är meningsfullt att göra upp innan LSS-utredningen är klar i höst är tveksamt. Det handlar nog mer om att socialdemokraterna behöver hjälp att fatta rätt och viktigt beslut, och som de uppenbarligen inte klarar av på egen hand.

Vi tycker att det vore bra med en bred enighet i frågan om LSS. Men vi är ytterst tveksamma till om det går att lita på Socialdemokraterna i denna fråga. Regeringen har ägnat hela mandatperioden åt att genomföra besparingar i LSS.

Det är bra om LSS-utredningen kan utgöra grunden för en överenskommelse. Men direktiven behöver ses över – utgångspunkten kan inte vara genomföra besparingar i LSS-reformen, utan hur reformen kan stärkas och vara hållbar över tid. Regeringen påstår själva att man backat från besparingsdirektiven, men det som de nya direktiven säger är att utredningsförslagen sammantaget inte ska ”leda till att behovet av anslagna medel ökar jämfört med dagens nivå”. Men dagens nivå är en avsevärd försämring jämfört med tidigare år.

Vi ar alltid varit för ett samarbete men vid många tillfällen blir vi som ett av de största partierna inte ens inbjudna. Det måste finnas en bred och långsiktig samsyn som håller över tid i dessa frågor. Det finns saker som går att åtgärda ganska omgående utan att invänta varken samarbete eller LSS-utredning.

Det är både intressant och roligt dels att funktionsrättsfrågorna har blivit en toppfråga i valrörelsen och att i stort sett alla partier nu mer och i elfte timmen mer stödjer vår politiska inriktning inom detta. Men det är upp till bevis i verkligheten också. Om man läser respektive partis budgetförslag och politiska viljor i riksdagen så klingar där väldigt tomt. Det är enbart vi som har det politiska programmet och det är vi som budgeterat realistiska pengar som krävs. Det handlar om trovärdighet och politisk prioritering.

Regeringen har satt sig själva och alla drabbade i det här läget när det är tydligt att de prioriterade vissa grupper framför andra, tex då pengar som skulle gå till funktionsnedsatta och sjukskrivna istället gick till invandringen. Nu försöker man släcka den elden med 1,5 miljarder. Många har dock redan hamnat mellan stolarna och handläggningstiderna till vissa förvaltningsdomstolar är 1,5 år. Vi vill att de personer som under den här tiden blivit av med sin assistans snarast ska få en omprövning. Idag tar många föräldrar ett övermäktigt föräldraansvar vilket vi inte tycker är acceptabelt.

• 26 693 300 000 kr (26,69 miljarder)
• Se Liberalernas budget för 2018

• 26 283 300 0000 (26,28 miljarder)
• Se Kristdemokraternas budget för 2018

• 25 743 300 0000 (25,74 miljarder)
• Se Sverigedemokraternas budget för 2018

• 25 693 300 000 kr (25,69 miljarder)
• Se Regeringens budget för 2018

• 25 693 300 000 kr (25,69 miljarder)
• Se Regeringens budget för 2018

• 25 693 300 000 kr (25,69 miljarder)
• Stod bakom Regeringens budget för 2018

• 25 693 300 000 kr (25,69 miljarder)
• Se Centerns budget för 2018

• 25 693 300 000 (25,69 miljarder)
• Se Moderaternas budget för 2018

• 25 693 300 000 (25,69 miljarder)
• Se FI:s budget för 2018
• (FI ger däremot 2 miljarder kr extra för LSS och personlig assistans i kommunerna)