Yvonne Malmgren, fd LSS–handläggare – ”Det var omöjligt för brukarrörelsen att förutse vad som skulle hända”
Yvonne Malmgren, Foto: Jan Stenqvist
Domen från 2009 om integritetsnära delar av grundläggande behov var starten till nedmonteringen av personlig assistans, säger Yvonne Malmgren. Sedan skadesköt man reformen genom att förknippa den med fusk.
– Assistansfusk har blivit ett begrepp i samhället, vilket är fruktansvärt.
Integritetsnära behov var en vändpunkt
Yvonne Malmgren arbetade mellan 1994 och 2001 som LSS–handläggare i Uppvidinge kommun i Kronobergs län. Hon var med om införandet av personlig assistans. Efter detta arbetade hon inom andra yrkesområden men följde debatten om LSS och märkte att det kom en oroväckande vändning i slutet av 2000–talet.
– Vändpunkten kom när Försäkringskassan i november 2007 via ett internmeddelande införde så kallade integritetsnära delar av grundläggande behov. De fick sedan stöd i en regeringsrättsdom i juni 2009, som ledde till att bara integritetsnära behov blev assistansgrundande, vilket innebar tex att den som själv kunde föra maten till munnen inte har ett grundläggande behov för Måltider. Då tänkte jag att vad ska detta leda till?
Naturlig ökning till 2010
Antalet assistansberättigade ökade ända till 2010, det var en naturlig ökning och fram till dess märktes inte effekterna av domen från 2009, säger Yvonne Malmgren som ser ökningen innan dess som naturlig.
– Från 2001 kunde man behålla assistansen efter 65 år, många blev äldre och friskare med hjälp av assistans. Anhöriga som gjorde insatser i det dolda fick betalt och människor ville, som lagen lovade, leva som andra och krävde tiden för att kunna göra det.
Skedde parallellt med LSS–kommittén
Införandet av de integritetsnära delarna av grundläggande behov skedde parallellt med LSS–kommitténs arbete mellan 2006–2008. Den hade direktiv att dämpa kostnadsökningen i personlig assistans.
– Utredningen kom inte fram till så mycket kostnadsdämpande åtgärder, men parallellt gjorde Försäkringskassan detta istället.
Kan det ha ett samband?
– Ja myndigheterna gjorde det politikerna inte vågade, men med något sorts tyst stöd från politikerna.
Assistansfusket blev ett begrepp
Samtidigt började det talas mer och mer om assistansfusk, medierna fylldes plötsligt av berättelser om personer som lurade staten på pengar.
– Assistansfusk har blivit ett begrepp i samhället, vilket är fruktansvärt olyckligt.
Kriminalitet och faktiska behov måste hållas isär säger Yvonne Malmgren.
– Fusk finns överallt, i alla socialförsäkringar, vi vet att det finns i VAB och föräldrapenning men där görs inga inskränkningar. Att man gör det här är en kollektiv bestraffning. Man skadeskjuter LSS genom att få människor att förknippa assistans med fusk.
I slutet av 2015 spårade det ur totalt
Det skulle visa sig att domen 2009 bara var början. I slutet av 2015 sade finansminister Magdalena Andersson att man måste dämpa kostnadsutvecklingen i assistansersättning och sjukersättning för att bekosta flyktingmottagandet. Försäkringskassan fick i uppdrag att ”bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar”. Strax därefter tillsattes LSS-utredningen med direktiv att spara på assistansersättningen. Och allt det här fick effekt säger Yvonne Malmgren.
– Sedan kom dom efter dom i Högsta Förvaltningsdomstolen som begränsade rätten till assistansersättning. Försäkringskassans tolkade domarna på hårdast möjliga sätt för att få ner antalet assistansberättigade.
Politikerna har dragit igång detta
Det är våra politiker som dragit igång det här säger Yvonne Malmgren och berättar att hon nyligen läst i lokala tidningar om tre kommuner som går med underskott i sin budget och som alla riktar kritik mot LSS.
– Både statliga och kommunala politiker vill spara in på detta. När kommunerna fick allt större kostnadsansvar svarade de med att ta bort det som inte var lagreglerat i LSS, tex utlägg för ledsagare eller habiliteringsersättningen för daglig verksamhet. Jag kan förstå de mindre kommunerna, det blir tufft för dem. Därför borde assistansen förstatligas, då kan det bli en likvärdig bedömning i hela landet.
Ny situation att rättigheter tas bort
Brukarrörelsen har varit van vid rättigheter och lagstiftning hela tiden går framåt. Sedan några år sparas det inte bara in på personlig assistans utan även på bilstöd, sjukersättning, handikappersättning, aktivitetsersättning och regeringen låter det ske. Det här är en ny situation säger Yvonne Malmgren.
– När LSS kom andades alla ut för att det var så revolutionerande, nu fyller LSS 25 år och var befinner vi oss nu?
Är det unikt att en lag som LSS genomförs och att man sedan backar tillbaka?
– Ja det är något helt nytt, särskilt att regeringen öppet ifrågasatt LSS i regleringsbrev och i direktiv till LSS–utredningen. Hade brukarrörelsen kunnat förutse detta och agera på ett tidigare stadium? Knappast.
Personlig assistans ifrågasätts öppet
Sedan några år har det mer öppet kommit fram åsikter om att funktionshindrade får för mycket stöd, tex i ledarartiklar i Expressen. Gunnar Wetterberg och Anna Dahlberg ifrågasätter att personer med funktionsnedsättning ska få medel för att kunna leva på samma villkor som andra samhället, de talar om att sätta tak för kostnaderna och att det är mer rimligt att de bor i särskilda boenden och delar på personal.
– Stödet för den här typen av tankegångar verkar öka igen.
Har synen på människor med funktionsnedsättning förändrats?
– Ja, vi lever i ett hårdare klimat, man börjar prissätta människor igen. När en finansminister går ut och spelar ut grupper mot varandra, som Magdalena Andersson gjorde 2015, har det gått långt.
Människosyn kan förändras fort
Människosynen kan förändras fort menar Yvonne Malmgren, det räcker med att koppla reformen till fusk och kriminalitet så sker en förändring hos många människor.
– På nittiotalet ansåg många att personlig assistans och LSS var viktigt men på 2000–talet svängde opinionen när man talade om kostnader och fusk. Då tänker folk ska mina skattepengar verkligen gå till detta!
Politiken har havererat
Yvonne Malmgren tror inte det funnits en genomtänkt plan att skära ner så mycket i personlig assistans från början. Hon tror att politikerna reagerar efter hand, tar ett steg i taget och agerar i stunden.
– Jag tror man reagerar på utvecklingen, som när en boll som kommer i rullning.
Är det tjänstemän på myndigheter som har initiativet?
– Ja, ibland känns det som om politiken har havererat totalt.
Nu föreslår regeringen att sondmatning och andning ska bli grundläggande behov, har det vänt nu?
– De försöker lappa och laga, jag tycker det är en soppa alltihop. Det är mycket bråttom, detta borde vara högst upp på agendan.
Rättshjälp borde införas
Yvonne Malmgren anser att det borde finnas rättshjälp för den enskilde i LSS, vilket föreslogs av socialdemokraten Bengt Lindqvist, biträdande socialminister under handikapputredningen.
– Det tog vi inte på allvar då, vi som var handläggare på nittiotalet förstod inte heller hur det skulle kunna bli. Kommunerna och Försäkringskassan har haft batterier av jurister, vissa assistansbolag har det också men inte alla så det har blivit en klassfråga om vem som kan få juristhjälp eller inte.
Vill se en Funktionsrättsminister
Förtroendekapitalet för politikerna hos funktionshindrade och deras anhöriga har raserats, fortsätter Yvonne Malmgren.
– Jag hade önskat att regeringen utsett en funktionsrättsminister som bara jobbat med funktionsrättsfrågor i samarbete med funktionsrättsrörelsen. Då hade man visat att man tar frågorna på allvar.
Inga visioner
Det har inte varit några stora reformer för personer med funktionsnedsättning efter LSS säger Yvonne Malmgren.
– Det behövs mer arbetsmarknadsstöd, tillgänglighet och bättre ekonomi för de här människorna. Varför finns det inga visioner om nya reformer?
Yvonne Malmgren har träffat Karl Grünewald, Bengt Lindqvist, Bengt Westerberg, som hon beskriver som eldsjälar och reformatörer.
– Det skrämmer mig att klimatet hårdnat så mycket, att människor prissätts. Funktionsrättsrörelsen måste ställa krav och inte vara så fin i kanten, annars vet jag inte hur det här ska gå. Det ligger så djupt i vår tradition att funktionsnedsatta ska vara så tacksamma för vad de får.
Hur kommer du fortsätta arbeta med detta?
– Jag kommer att fortsätta följa utvecklingen och arbeta och engagera mig. För mig är detta en skam i vår välfärdspolitik, säger Yvonne Malmgren.