Hanna Öfors, Funktionsrätt Sverige – ”Sexualitet handlar om otroligt mycket mer än sexuell praktik”
Hur ska stöd för sexualitet i personlig assistans utformas så det fungerar för alla parter? Kan sexualitet tas upp i behovsbedömningen? Det är några av de frågor Hanna Öfors tar upp i projektet Min sexualitet – Min rätt.
Hanna Öfors, projektledare på Funktionsrätt Sverige, betraktar sexualitet som något grundläggande mänskligt. Hon ser samtidigt en beröringsskäck till frågan i Funktionsrättsrörelsen.
– Sexualitet är så otroligt mycket mer än bara sexuell praktik. Det handlar också om att få vara en hel individ och få känna att man har agens över hela sitt liv, något som hör tajt ihop med independent living-ideologin.
Samtidigt har hon en viss förståelse för att det kan ses som något av ett lyxproblem när människor inte ens får assistans att klä på sig eller gå på toaletten.
– Sexualitet är starkt sammankopplat med individens identitetsskapande och att skapa självbestämmande och medvetna val. Visst ska man kunna välja bort det för något man upplever som viktigare utifrån det läge man befinner sig i men det ska isåfall vara ett aktivt val som du gör som erkänd sexuell person.
Kampanj för att avdramatisera frågan
Projektet sker i samarbete med RFSU och har pågått i två år. I enkätundersökningen Vill du ligga med mig då? har personer med funktionsnedsättning svarat på frågor om hur de uppfattar sin sexualitet och tillgång till sina rättigheter. Enkätsvaren ledde fram till fyra fokusområden för projektet. Ett sådant är Bryt avsexualiseringen och visa lusten som handlar om att personer med funktionsnedsättning ska erkännas som sexuella individer och att det finns en tystnad kring frågorna, vilket Assistanskoll tagit upp tidigare med Julia Bahner som forskar i ämnet.
– Just nu jobbar vi med en utåtriktad kampanj med ett tilltal till både personer med egen erfarenhet och potentiella partners, vilket kan vara precis vem som helst, med syftet att synliggöra ämnet och avdramatisera frågan.
Ska fungera för både assistansanvändare och assistent
Ett annat fokusområde är Lagstiftning och policys påverkan på sexualiteten med målet att ta fram ett material som bland annat ska räta ut frågetecken kring rättighetskonflikten mellan individen som behöver stöd, tex assistansberättigade, och de som ska ge stödet, personliga assistenter. Hur ska stödet kunna utformas så att det fungerar för båda parter?
– Som assistansberättigad är det kanske inte det första man vill tala om på en anställningsintervju, även om en del väljer att göra det. Samtidigt behöver det vara tydligt om det kan behövas sexuellt stöd och att det inte riskerar glömmas bort.
Men det är också en arbetsmiljöfråga för assistenten.
– Det måste samtidigt vara tryggt för personalen. Vad kan jag göra utan att riskera att bli anmäld för att jag har gått över någons gräns och när kan jag säga stopp för att jag nått min egen gräns?
Dialog med arbetsmarknadens parter
En väg de prövar parallellt är att använda den ”svenska modellen”, det vill säga låta arbetsmarknadens parter träffas i en dialog om frågan. Ett möte fackförbund och arbetsgivarenorganisation emellan är planerat.
– Där har vi tanken att prata om rättighetskrockarna som behöver lyftas och diskuteras på den nivån eftersom det är en så pass viktig mänsklig rättighet. Det är ett jätteviktigt steg och ska bli spännande att se vad det kan leda fram till.
Sexualitet i behovsbedömningarna?
En annan fråga är om det skulle vara önskvärt att få sexuellt stöd med i behovsbedömningarna i personlig assistans. Personlig assistans-rörelsen är skeptisk, säger Hanna Öfors.
– Behovsbedömningarna är redan integritetskänsliga och i många fall kränkande; hur blir det då när frågor om tillgång till sin sexualitet, hur man organiserar sitt relationsliv etc. också kommer in på agendan? Risken blir att stödet kommer att styras av normer som handläggaren eller kommunen tycker är önskvärda. Det vore inte bra.
Riktas mot makthavare
Till skillnad från tidigare arvsfondsprojekt kopplade till frågor om sexualitet är tanken att Min sexualitet – min rätt ska vara övergripande och på strukturell nivå.
– Det här projektet riktas mer mot beslutsfattare och makthavare för att ge dem kunskap om situationen och möjligheter att ändra på strukturerna.
Hanna Öfors har tidigare jobbat i RFSUs Stockholms projekt Sex i rörelse, med sexualitetupplysning riktat till personer med rörelsenedsättningar.
– Många frågor handlade om just hur stödsystemet är strukturerat och det blev tydligt att det inte fanns forum för de frågorna.
Försök att hitta gemensam linje
För att kunna utforma ett material om sexuellt stöd sökte Min sexualitet – min rätt först stöd hos Socialstyrelsen, men fick kalla handen. Socialstyrelsen ansåg inte att det låg på deras bord. Projektet vände sig då till Funktionsrättsrörelsens organisationer. Av de skriftliga svar de fick in fanns en konsensus att det skulle vara bra med en gemensam reglering men det var trots det svårt hitta en gemensam linje.
– Det finns stora ideologiska skillnader mellan de olika organisationerna. En del ser gärna en systematisk utbildning av personalen medan andra vänder sig emot det. Alla olika förbund och olika sorters funktionsnedsättningar har sina egna behov. Det är inte så konstigt att förbund inom funktionsrättsrörelsen har olika ståndpunkt eftersom de har helt eller delvis olika målgrupper, säger Hanna Öfors.
Överens om att lyfta rättighetsperspektivet
Projektet samlade en grupp bestående av olika medlemsförbund i Funktionsrätt Sverige, Bosse råd och stöd men också ILI och STIL. Målet var att försöka hitta konsensus eller åtminstone en minsta gemensam nämnare.
– Trots olika ingångar och infallsvinklar visade det sig att skillnaderna ändå inte är så stora. Alla var enade om att lyfta individens rättighetsperspektiv och möjliggöra att det är individen som själv ska styra sin insats. Den absoluta majoriteten var emot en lagstiftningsförändring. De ville istället gå vidare på en mjukare linje med någon typ av rekommendation eller utbildningsmaterial.
Systematiskt föremål för orosanmälning
Ett annat fokusområde är föräldraskap och familjeliv. Här blev projektet uppmärksammat i vintras då det visat sig att personer med funktionsnedsättning, i vissa kommuner, blev föremål för orosanmälningar när de får barn och Hanna Öfors kommenterade ett fall i TV4.s Kalla fakta.
– Fritextsvaren i enkäten visade ett stort behov av att arbeta med rätten till samma förutsättningar för föräldraskap och familjebildning. Nu planerar vi en intervjustudie tillsammans med människorättsjuristen Hanna Gerdes som lanseras 3 december.
Skymmer sikten för det lustfyllda
Ytterligare ett fokusområde kallas Frihet från våld. Enkäten visade att det finns en kraftig överrepresentation av personer med funktionsnedsättning som varit utsatta för våld på olika sätt, jämfört med personer utan funktionsnedsättning.
– Siffrorna när det gäller utsatthet är graverande. Även rädslan för våldet i sig gör att många med funktionsnedsättning har svårare att få tillgång till sin sexualitet. Känslan till exempel bland anhöriga till personer med IF är att de vill skydda personerna och därmed hindrar deras behov av frigörelse och relationer med andra.
Våldsvinkeln gör att projektet på gott och ont blir desto mer uppmärksammat i medier men skymmer samtidigt sikten för det som är projektets huvudsyfte: att ha en lustfylld ingång.
– När vi släppte rapporten var frågan om våld en väg att synas i medierna för att den redan var uppmärksammad för befolkningen i stort. Vi har försökt använda de siffrorna för att aktualisera att det här är något vi behöver ta hänsyn till men det ger samtidigt motsatt effekt. Det speglar synen på personer med funktionsnedsättning som offer och det vill vi komma bort ifrån.
Projektpengar att söka!
Vilket material projektet kommer att utmynna i vet ännu inte Hanna Öfors. Eftersom de största skillnaderna organisationerna emellan handlar om synen på personalens roll och om det bör vara en utbildningsinsats för personal tror hon på en kompromiss.
– Frågan är hur man kan göra något verkningsfullt som går att använda och som gynnar så många som möjligt men samtidigt inte begränsar eller direkt missgynnar någon. Vi har diskuterat att man kan göra ett utbildningsmaterial där brukarna är den primära målgruppen men som också kan användas av personal.
Hanna Öfors säger att andra organisationer har haft möjlighet att söka pengar från Min sexualitet – min rätt till egna mindre delprojekt om sexualitet.
– På så sätt kan flera målgrupper få utrymme att göra det som passar deras behov, säger Hanna Öfors.