Florian Sanden, ENIL – ”Dålig utveckling med minskande antal assistansanvändare”
Sverige är fortfarande ett föredöme, men utvecklingen går bakåt med ett minskande antal assistansanvändare, säger Florian Sanden. Han kritiserar 66-årsgränsen och indelningen i grundläggande behov.
Att finansieringen av personlig assistans i Sverige ges som direkta betalningar via assistanstimmar och att man kan behålla sin personliga assistans man beviljats efter pensionsåldern är positivt, säger Florian Sanden, Policy Coordinator på ENIL, European Network on Independent Living.
– Jag har dock förstått att myndigheterna drar in personlig assistans så att personer plötsligt står utan, vilket är en mycket negativ utveckling.
Är Sverige fortfarande ett gott exempel för andra länder?
– Sammantaget är utbudet av personlig assistans (och tillgången på andra stödtjänster) i Sverige fortfarande bättre än i de flesta andra länder, så för närvarande ja. Men utvecklingen är mycket oroande och det verkar krävas mycket arbete för att systemet med personlig assistans finns kvar.
Antalet assistansanvändare borde tvärtom öka
På grund av striktare rättspraxis sedan 2008 och framåt har det blivit svårare att beviljas personlig assistans och det totala antalet assistansanvändare har sedan 2015 minskat med cirka 2 300 personer (från 20 400 till 18 100).
– Om antalet assistansanvändare minskar är det ingen positiv trend. Antalet assistansanvändare borde tvärtom öka främst på grund av en åldrande befolkning.
Gränser med grundläggande behov inte förenligt med CRPD
Sverige använder sedan 1996 begreppet grundläggande behov i bedömningen för personlig assistans, och efter 2008/2009 tillkom begreppet integritetskänsliga delar av grundläggande behov. Det är uppenbart att detta skett för att begränsa antalet personer som beviljas personlig assistans, säger Florian Sanden.
– Det finns en gräns på 20 timmar/vecka i statliga bedömningar och cirka 6-7 timmar/vecka i kommunala bedömningar. Man måste över den gränsen för att kunna beviljas personlig assistans. Sådana restriktioner är inte heller i linje med CRPD.
Ska ha så mycket stöd man behöver
Enligt artikel 19, om rätten till ett självständigt boende, ska funktionshindrade kunna försörja sig fullt ut i samhället. Det betyder att alla ska ha så mycket stöd som de behöver för att kunna göra detta, säger Florian Sanden.
– Att man måste ha en viss mängd grundläggande behov för att kunna beviljas personlig assistans innebär att funktionshindrade diskrimineras i förhållande till resten av befolkningen – eftersom alla inte kommer att ha tillgång till utbildning, sysselsättning, fritid etc. De riskerar vara mycket begränsade i sina val och kan institutionaliseras i hemmet.
Blir beroende av anhöriga
Restriktioner av beviljad personlig assistans innebär också att funktionshindrade blir mer beroende av informell vård av familjemedlemmar, vänner, volontärer, fortsätter Florian Sanden.
– Detta kan sätta familjemedlemmar och hela familjen i en svår situation, om de måste sluta arbeta för att försörja sin funktionshindrade familjemedlem. Eftersom informella vårdare oftast är kvinnor leder det också till ojämlikhet mellan könen.
Ska inte finnas en åldersgräns
Sverige har en åldersgräns på 66 år, efter det kan man inte söka personlig assistans. Enligt CRPD ska det inte finnas någon åldersgräns alls, säger Florian Sanden.
– Äldre personer som vill ha personlig assistans, och behöver det, ska kunna få den tjänsten. Andra samhällsbaserade tjänster bör också finnas tillgängliga, så att människor kan välja vad som är bäst.
Finns fortfarande gruppbostäder…
Sveriges beslut att stänga alla institutioner fungerar som ett gott föredöme, men det är viktigt att nämna att det fortfarande finns segregerande tjänster i form av mindre gruppbostäder, säger Florian Sanden.
– Sverige bör fortfarande göra framsteg med avinstitutionalisering.
Kan det inte finnas personer med funktionsnedsättning som vill bo i ett boende där de umgås i och delar gemensamma utrymmen?
– Enligt riktlinjerna för avinstitutionalisering, inklusive i nödsituationer, av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, kan en person inte välja att frivilligt institutionaliseras. Riktlinjerna presenterar en lista över kriterier som hjälper till att identifiera en institution. Naturligtvis är funktionshindrade fria att välja att bo tillsammans om de vill. Om så är fallet bör boendet vara helt självorganiserat. En delad lägenhet kan hyras tillsammans eller ett hus köpas. Ingen leverantör får vara inblandad och inga regler eller strukturer påtvingas av externa aktörer. Alla måste ha sina egna separata inkomst- och stödpaket. Myndigheter får inte använda delade boendeformer som en ursäkt för att slå samman stödpaket, säger Florian Sanden.