Bengt Westerberg – ”Schablonbeloppet måste följa assistenternas löneutveckling”
ursprungliga LSS-propositionen och
Socialminister när LSS infördes 1994
Det är orimligt att tänka att det går att öka produktiviteten i personlig assistans. Eftersom 90 % är lönekostnader är det enda rimliga att schablonbeloppet följer assistenternas löneutveckling, säger Bengt Westerberg.
– Det största problemet idag är att personlig assistans har så låg prioritet.
En majoritet i Socialutskottet av S, V, MP, C och SD gjorde 31 mars ett tillkännagivande till regeringen att ”årligen redovisa hur schablonbeloppet räknats fram, och göra en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättning. Bengt Westerberg, ansvarig för den ursprungliga LSS-propositionen och socialminister när reformen infördes 1994 säger att det är ett steg framåt.
– Det kan i alla fall vara ett första steg mot en rimlig uppräkning men det viktiga är förstås hur regeringen hanterar detta och vad en översyn resulterar i.
Schablonbeloppet ska följa löneutvecklingen
Bengt Westerberg antar att den uppräkning som skett de senaste åren har utgått ifrån att det går att öka produktiviteten i assistansen, vilket han dömer ut.
– Det är en orealistisk förutsättning.
Hur anser du att schablonbeloppet bör räknas upp?
– Löneutvecklingen är den enda rimliga utgångspunkten för att stödet till assistansen inte ska urholkas, kostnaderna består ju huvudsakligen av löner.
Funktionshinderfrågorna har låg prioritet för regeringen
KD, L och M säger i sin reservation att det inte behövs något tillkännagivande om schablonbeloppet eftersom frågan bereds av regeringen i arbetet med utredningen om statligt huvudmannaskap i personlig assistans. Men under riksdagsdebatten 12 juni gav, trots upprepade frågor från övriga partier, varken KD, L eller M besked om när det kommer en proposition utifrån utredningen. Bengt Westerberg tror inte att frågan är den mest prioriterade frågan i regeringsarbetet.
– Funktionshinderfrågorna generellt sett har låg prioritet – i denna regering som den föregående.
Borde inte L och KD stå upp mer för LSS?
– Inte mycket har hänt sedan LSS infördes 1994, oavsett om regeringen har varit ledd av Moderaterna eller Socialdemokraterna.
Tillkännagivandet om ledsagning
I tillkännagivandet i förra veckan krävdes även avgiftsfri ledsagning för synskadade, och att den ska regleras i en egen lag. Bengt Westerberg anser dock det borde vara tillräckligt att ledsagning idag kan beviljas både enligt både LSS och Socialtjänstlagen (SoL).
– Det borde räcka. Det avgörande kan inte vara om insatsen regleras i en egen lag utan på vilka grunder den beviljas. I dag sker det som med många insatser med alltför stor snålhet.
Behövs starkare advokater i politiken
Den största orsaken till att det gått fel i utvecklingen sedan LSS kom anser Bengt Westerberg är just att frågan har låg prioritet i partierna.
– Ett tydligt exempel är att när LSS genomfördes fick de med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar (personkrets 3) av ekonomiska skäl inte möjlighet till daglig verksamhet. Men det sades i propositionen att det skulle rättas till så snart ekonomin medgav. Nu har det gått 30 år och ingenting har hänt. Det beror naturligtvis inte på att vi inte skulle ha haft råd utan på att andra reformer prioriterats högre.
Behövs det starka politiker som driver LSS-frågan?
– Ja, personer med funktionsnedsättning behöver starkare advokater i politiken.
Vad kan funktionsrättsrörelsen göra för att uppnå detta?
– Det handlar ytterst om att kunskaperna om hur det är att leva med en svår funktionsnedsättning måste öka bland politiker, och då inte bara partiernas socialpolitiker utan även andra. Utmaningen är att nå dem.
Kan det vara så att många anser att det är orimligt att funktionsnedsatta ska med goda levnadsvillkor som andra i samhället, fast man inte säger det öppet?
– Det kan nog finnas de som tänker så, men de flesta håller nog med om att även personer med svåra funktionsnedsättningar ska ha goda levnadsvillkor och kunna leva som andra. Men de kanske inte riktigt förstår vad det kräver. Det finns de som tror att personer med funktionsnedsättning överdriver sina hjälpbehov men i verkligheten vill de flesta klara sig på egen hand så långt det är möjligt, säger Bengt Westerberg.