Niklas Altermark, statsvetare – ”Dolda besparingar avvecklar långsamt assistansreformen”

Hårdare rättspraxis som ger färre assistansberättigade och låg uppräkning av timbeloppet är exempel på dolda besparingar i personlig assistans, säger Niklas Altermark, statsvetare och Docent på Lunds universitet.
– Besparingarna har pågått oavsett om det varit S- eller M-ledda regeringar.

Niklas Altermark har tillsammans med Åsa Plesner skrivit boken Konsten att avveckla en välfärdsstat där de hävdar att svenska välfärdssystem utarmats systematiskt sedan 1990-talet. Författarna beskriver ett "åtstramningspolitiskt kretslopp" där statens fokus på budgetbalans, skuldminimering och styrning av statsbidrag leder till att kommunerna, trots att de inte klarar det ekonomiskt, fått ta över alltmer av det stöd som ges till tex funktionshindrade.
– Vi visar att det inte är en slump att socialförsäkringarna blir mindre generösa, väntrummen överfulla och klasserna i skolan större. Det är ett resultat av att vi sedan 1990-talet har skapat institutioner som ger politiker incitament att genomföra dolda besparingar. När det gäller personlig assistans tillåter staten att Försäkringskassan tillämpar lagen på ett mycket restriktivt sätt utan att ingripa genom lagändringar eller myndighetsstyrning, säger Niklas Altermark.

Färre assistansberättigade dold besparing

M-KD-L regeringen som stöds av SD skrev i senaste statsbudgeten att kostnaden för assistansersättning för 2024 beräknas bli 25,33 miljarder istället för den budgeterade summan på 26,05 miljarder, staten sparar alltså 730 miljoner. Detta beror på att antalet assistansberättigade minskar, säger Niklas Altermark som betraktar detta som en dold besparing.
– Den dolda besparingen ligger framför allt i att Försäkringskassans tillämpning av lagstiftningen sker på ett sådant sätt att allt färre beviljas assistansersättning.

Allt hårdare rättspraxis

Malin Danielsson, Liberalernas talesperson i funktionshinderfrågor sade i en intervju på Assistanskoll att problemet är att de medel som avsätts inte utnyttjas på grund av allt hårdare rättspraxis i assistansbedömningarna. Niklas Altermark håller med.
– Det är ett stort problem att vi fått en rättstillämpning på Försäkringskassan som är betydligt mindre generös än lagstiftningens intentioner.

Avvecklar långsamt assistansreformen

En hårdare rättspraxis började när Försäkringskassan 2007 delade upp grundläggande behov i integritetsnära delar vilket fastställdes i dom i dåvarande Regeringsrätten 2009. Utvecklingen accelererade från 2015 i en kombination av att Försäkringskassan tolkar förvaltningsrättsdomar och att Försäkringskassan gör egna riktlinjer som sedan får stöd i domstolar. Detta har lett till ett minskande antal assistansberättigade och har varit ett sätt att långsamt avveckla assistansreformen, säger Niklas Altermark.
– De prövningar av rätten till ersättning som görs, den osäkerhet som människor med assistansbehov lever under, rimmar inte med vad assistansreformen var tänkt att åstadkomma.

Regeringen bekänner färg i sina prognoser

I förra årets statsbudget beräknande regeringen kostnaden för assistansersättning för 2025 till 27,56 miljarder. I årets budget är detta sänkt till 26,92 miljarder, (en minskning med 640 miljoner). För 2026 beräknas kostnaden nu till 27,82 miljarder, en minskning med 1,17 miljarder jämfört med ett år sedan. Det beror på minskat antal assistansberättigade men avslöjar även regeringens ambitioner, säger Niklas Altermark.
– Regeringens beräkningar visar att de inte har några planer på fler reformer eller myndighetsstyrning som innebär att fler får assistans.

Regeringen och Försäkringskassan skyller på varandra

Cecilia Blanck, säger i en intervju på Assistanskoll att reformerna i stärkt assistans som infördes 1 jan 2023 inte genomförts som tänkt, bland annat då det görs så kallade ”dubbla föräldraavdrag”, vilket innebär att barn nu beviljas färre assistanstimmar. Niklas Altermark håller med och säger att det inte är första gången reformer som ska täta hål i lagstiftningen, visar sig verkningslösa.
– Detta skapar dessutom en situation där regering och myndighet kan skylla på varandra. Regeringen kan säga att man genomför en förbättring, Försäkringskassan kan säga att man tillämpar lagen. Trots detta blir resultatet lägre kostnader, vems ansvaret är, är inte enkelt att avgöra.

Timbeloppets uppräkning ytterligare dold besparing

För 2024 höjdes assistansersättningens timbelopp med 3,0%, trots att assistenternas löneökningar ligger uppåt 4 %, tidigare år har skillnaden varit ännu högre. Den låga uppräkningen av assistansersättningens timbelopp, som släpat efter pris- och löneökningar sedan 2014, har gjort att staten sparat in stora medel, säger Niklas Altermark.
– Glappet mellan kostnadsökningar i form av löneökningar och timschablonen har pågått i många år och innebär ytterligare en stor dold besparing för staten.

Halverat föräldraavdrag ingenting i jämförelse

Regeringen gjorde i den senaste statsbudgeten en stor sak av att de halverade föräldraavdraget vilket beräknades kosta 95 miljoner. Det är dock bara en liten del av vad staten sparat in på att antalet assistansberättigade minskat på grund av allt hårdare rättspraxis på Försäkringskassan och alltför låga uppräkningar av timbeloppet, säger Niklas Altermark.
– Att regeringen gör låga uppräkningar av timbeloppet och accepterar en stram rättstillämpning är ”dolda besparingar” som är svåra att se. Samtidigt skjuter man till en mindre summa pengar och säger att man gör en ”satsning”.

Dolda besparingar syns inte i medierna

Dessa dolda besparingar tas sällan upp till ordentlig debatt i medierna, konstaterar Niklas Altermark, just för att de är dolda.
– Politikerna vill inte att de ska synas, eftersom det skulle leda till kritik. Medias granskning är för svag. Istället får vi en budgetrapportering som handlar om vilka ”vinnarna” och ”förlorarna” är, där fokus är vad folk ”får i plånboken”.
Finns en strategi bakom detta? Vem/vilka ligger isåfall bakom?
– Som forskare är jag alltid skeptisk till att diskutera strategi och intentioner, eftersom de är så svåra att leda i bevis. Jag konstaterar snarare att även om det finns en strategi eller ej, så rör sig politiken mot svagare skyddsnät och mindre generös välfärd. Det finns en logik i den politiska utvecklingen som handlar om att hålla nere kostnader, i synnerhet gällande stöd för sjuka och funktionshindrade.

Besparingar oavsett S- eller M-regeringar

I Konsten att avveckla en välfärdsstat säger Niklas Altermark och Åsa Plesner att borgerliga regeringar motiverar nedskärningarna med att folk som lever på bidrag behöver ta eget ansvar, medan socialdemokratiska regeringar hänvisar till statsfinanserna. Men resultatet går i samma riktning.
– ”Besparingarna” i personlig assistans har skett oavsett om det varit S- eller M-ledda regeringar, säger Niklas Altermark.

Nedskärningar fungerar bara om S och M är överens

De två stora statsbärande partierna har historiskt varit ganska överens om att funktionshinderpolitiken inte får kosta för mycket och nedskärningar i välfärden fungerar bara om de stora blocken är överens, säger Niklas Altermark.
– Hade vi bråkat om välfärdsstaten hade vi inte sett en allt mindre offentlig sektor, eftersom svenska folket gillar välfärden. Idag bråkar vi istället om hur unga barn som ska få fotboja, hur få invandrare som ska få medborgarskap och vindkraftverk, då kan besparingspolitiken rulla på i bakgrunden.

Uppmärksamma och mobilisera

Men utvecklingen kan vändas säger Niklas Altermark. För det första genom att dolda besparingar uppmärksammas. För det andra genom att peka på alternativ. För det tredje genom en mobilisering kring frågorna.
– Vi hade haft råd med assistans, med högre sjukersättning och en fungerande aktivitetsersättning. Vi saknar inte resurser. Vi saknar politisk vilja. Politiker skär ner på assistans för att de upplever att det inte finns någon politisk kostnad. Om vi vill vända utvecklingen måste vi visa att de kommer förlora röster och utsättas för hård kritik om de inte agerar annorlunda.
Anders Lindberg sade i en intervju på assistanskoll att funktionshindrade måste protestera hårdare mot det som sker? Hur ser du på det?
– Måste och måste. Väldigt många protesterar så mycket de bara kan. Men han har rätt i att det är bra och viktigt när folk protesterar. Samtidigt är assistansen inte bara till för de som för tillfället råkar ha ett behov, utan för alla människor, vem som helst kan komma att behöva insatsen, säger Niklas Altermark.

Niklas Altermark intervjuades av Kenneth Westberg 2024-11-25

Vidare läsning

Konsten att avveckla en välfärdsstat av Niklas Altermark och Åsa Plesner