Tommy Andersson, professor – ”Flera olika timbelopp kan lösa problem med övervinster i assistansen”
Tommy Andersson utvecklar en matematisk modell som ska räkna ut priset på assistanstimmar utifrån den assistansberättigades behov. Vilka behov som ska styra priset är inte klart ännu, med det vill han få hjälp av sakkunniga.
ISF, Inspektionen för socialförsäkringen föreslog nyligen att assistansersättningens schablonbelopp ska ersättas med flera olika timbelopp beroende på vilka behov den assistansberättigade har. ISF rekommenderade att pröva en matematisk modell som utvecklas vid Lunds universitet under ledning av professorn och nationalekonomen Tommy Andersson. Han har skrivit boken algoritmmakaren och utvecklat algoritmer som matchar personer som behöver transplantera njurar med donatorer och som utifrån bakgrundsinformation om kvotflyktingar placerar de i bostadsorter i USA där de har störst sannolikhet att få arbete.
– Datorer kan på ett systematiskt sätt sortera all den information som finns. Det finns ingen människa som klarar av detta, säger Tommy Andersson.
Tror flera olika timbelopp löser problem
Tommy Andersson berättar för Assistanskoll att den modell han utvecklat tillsammans med några kollegor är ett matematiskt verktyg som prissätter timbeloppet för assistanstimmar och som försöker hitta den bästa prissättningen med flera olika timbelopp.
– Företag reagerar på incitament, priset är ett sådant incitament. Om företag möter ett pris oavsett behov kan de välja bort alltför kostsamma brukare som istället kommunerna måste ta. Jag är säker på att fler prisnivåer i form av olika timbelopp skulle lösa vissa problem med övervinster hos privata företag och förluster i kommunerna.
Har du någon särskild syn på assistanskooperativen?
– Nej, vi har inte tittat på deras roll, inte heller de som själva anställer sina assistenter, då de är en mindre del av totalantalet. Vi har modellerat effekten mellan privata företag och kommuner.
Ingen egen uppskattning av vinster och övervältring
Tommy Anderssons team har inte gjort någon egen uppskattning av övervinster hos privata anordnare eller övervältring av kostnader till kommunerna. Många kommuner har lagt ut all assistans på entreprenad till företag som måste ta alla som väljer kommun.
Har ni undersökt om de företagen klarar detta på dagens schablonbelopp eller om de får mer från kommunen utöver schablonbeloppet?
– Nej det har vi inte gjort. Vi har fokuserat på den matematiska beskrivningen och inte sett på specifika fall.
Vad är er grund för att det sker övervältring av kostnader till kommunerna?
– Det finns andra som har dragit den slutsatsen, exempelvis framkommer den på lite olika sätt i ISFs rapport.
Vet ännu inte hur många timbelopp det bör vara
Tommy Anderssons säger att det inte spelar så stor roll om det är 2, 3 eller 7 timbelopp utan den största vinsten är att det finns flera olika kategorier.
– Jag kan inte säga nu vad det optimala antalet är, i tex Tyskland har man fyra olika timbelopp. Vi vet dock genom simuleringar att det blir stora effekter bara av att ha två kategorier istället för en, sedan avtar effekten för varje ny kategori.
Det finns ju två kategorier idag då man kan få förhöjt timbelopp med 12 %...
– Precis, men det är en liten andel av alla och det är en extraprocess att få den, det vore enklare om man från början fastställer dessa kategorier.
Priset sätts efter behovsbedömningen
Bedömningen av priset på assistanstimmarna ska göras efter behovsbedömningen på Försäkringskassan, som ytterligare ett steg jämfört med idag, säger Tommy Andersson.
– De som beviljas assistans idag möter alla samma pris, om det blir olika timbelopp så avgörs även priset på ersättningen per timme.
Man bör inte bocka av behov och summera
I praktiken kan det bli de behov som Försäkringskassan beviljar assistans för och som specificeras i timmar och minuter som prissätter, säger Tommy Andersson. Han anser dock att istället för att ha en lista där man bockar av och summerar behov i minuter och prissätter dem är det bättre att försöka få en helhetsbild.
– Det är bättre att försöka förstå saker utifrån en helhet, två saker tillsammans kan bli antingen mer eller mindre kostsamt än prissatt var för sig. Jag tror man ska försöka ta ett helhetsgrepp på personen och se vad som krävs.
Annars blir livet mycket inrutat…
– Ja det blir väldigt inrutat om man bara bockar av behov och summerar. I verkligheten kan kombinationer av behov göra att det krävs mer eller mindre ersättning, tex specialistkompetens hos assistenterna eller arbetsträning. En dator skulle kunna bilda sig en uppfattning av hur allt hänger ihop.
Artificiell intelligens men människor kontrollerar resultaten
Artificiell intelligens kan komma att användas när modellen i ett senare skede bestämmer ersättningsnivåer för enskilda assistansberättigade, säger Tommy Andersson.
– Där kan vi behöva använda maskininlärning eller andra mer sofistikerade statistiska metoder.
Artificiell intelligens kan låta skrämmande för vissa…
– Ja, men det är viktigt att komma ihåg att i alla saker jag gjort tidigare oavsett om det är organ eller flyktingar, måste en människa alltid slutligen kontrollera giltigheten i lösningarna. Det lämnas inte över till ett automatiserat system där man tar ifrån människan slutkontrollen. Detta är mer tänkt som ett beslutsstöd, där en människa kontrollerar rimligheten, man är farligt ute om man litar för mycket på maskiner.
Vilka behov ska avgöra priset?
Modellen kommer utifrån en algoritm klassificera vem som tillhör vilken kategori som ska ha ett visst timbelopp. Vilka egenskaper och behov hos de assistansberättigade ska då avgöra priset per assistanstimme? Tommy Andersson säger att det inte bara är medicinska behov som kräver utbildning utan även praktiska saker som att personen bor olägligt.
– Kostnader handlar inte bara om den hjälp en person behöver utan även logistikkostnader tex att man ska ta sig ut till personen.
Försäkringskassans registerdata för de assistansberättigade kan användas fortsätter Tommy Andersson.
– Vi behöver inte bara förstå behov utan var personer bor och befinner sig i livet rent allmänt. Då är uppgifter från Försäkringskassan en typ av data vi behöver. Vilka data det kan vara blir en senare fråga.
Finns det sekretesshinder idag?
– Ja det gör det såklart, det behöver göras etiska prövningar när man jobbar med denna typ av data. Det är inte säkert man kan få ut alla data man vill, vilket kan vara helt rimligt då den är sekretessbelagd av goda skäl, personlig integritet.
Stor personalomsättning skulle kunna påverka priset
Om en assistansberättigad har assistenter som arbetat 20 år har assistenterna ofta höga löner, medan lönerna är lägre hos en assistansberättigad med nyanställda.
Skulle detta kunna påverka hur stort timbeloppet blir i din modell?
– Som det ser ut nu är det inte med i modellen, men om de som varit anställda i 20 år har en viss kompetens och utbildning för att hjälpa en viss brukare, kan det tas med. Vi kan däremot inte differentiera enbart utifrån antalet tjänsteår hos assistenterna.
Och om någon har en stark omsättning på assistenter pga av sociala problem i familjen, dvs faktorer som inte har med funktionsnedsättningen att göra…
– Det är inte med idag, men en stor omsättning på assistenter pga av sociala omständigheter skulle man kunna ta in, som något som inte har sin grund i medicinska diagnoser.
Få assistanstimmar skulle kunna påverka priset
Assistansberättigade som har mycket få timmar per dygn kan ha svårt att välja anordnare, eftersom det är svårt att bemanna och ger lite pengar till anordnaren.
Skulle det kunna ge en högre prissättning per assistanstimme?
– De borde kunna gynnas, om flera sådana personer bor mycket utspritt blir det en högre kostnad för företaget att ge alla stöd. Detta är något som borde vara med i modellen men som inte är det idag.
Har du tagit ställning till om assistenternas sjuklöner som idag betalas separat av kommunerna bör ingå i timbeloppet och i modellen?
– Det är inget vi tittat på, men om man väljer att det ska ingå kan vår modell hantera det, det är mer en teknisk detalj.
Blir det inte för medicinskt?
Assistanskoll frågar Tommy Andersson om det finns en risk att detta system blir alltför medicinskt och främst tar hänsyn till personernas funktionsförmåga och inte personernas delaktighet i samhället, arbeta eller bilda familj.
– De här sakerna du nämner är saker som borde ingå, men exakt hur de ska ingå vet jag inte idag eftersom vi inte haft tillgång till någon data och inte gjort någon klassificering, så vet jag inte vad man kan matcha på.
Skulle personens egna önskningar om vad den vill uträtta och göra i livet tex bilda familj, kunna påverka prissättningen för en assistanstimme?
– Det skulle man också kunna tänka sig men inte heller den typen av saker är med i modellen som den är byggd idag.
I LSS finns begreppet goda levnadsvillkor, kommer modellen ta ställning till vilken materiell nivå som är rimlig att leva på här och sätta en sorts gräns?
– Modellen tar inte hänsyn till det, det finns massor av detaljer som borde vara med men som inte är det. Allt det du säger är rimliga krav, men just nu är det fokus på konsekvenserna av att införa fler prisnivåer, detta är början på ett projekt vi inte vet var det ska landa. Vi ska inte heller ha en övertro att matematik ska hitta en optimal lösning, ingen matematisk modell kommer att hitta den, problemet är för komplext. Men kanske kan vi få lite bättre förståelse för hur systemet bör vara utformat.
Sakkunniga måste avgöra vilka data som tas med
Vem avgör då vilken data som kommer in i modellen? Tommy Andersson säger att om det blir en fortsättning får man sätta ihop grupper av sakkunniga inom olika områden och resonera om vad som är viktigt.
– En matematisk modell i sig löser inte allting. Om vi tar detta ett steg till så måste vi ha expertis som är sakkunniga och som hjälper oss att beskriva problemet och som ger en bra bild av vilka saker som borde bestämma vilken priskategori man delas in i. När vi byggt en modell för att matcha personer som behöver transplantera njurar har vi fått hjälp av sakkunniga.
Vilka sakkunniga ska bedöma vilka behov som ska räknas?
– Det har jag ingen uppfattning om idag. Generellt brukar de som är direkt berörda av verksamheten ha många insikter om detaljer som till synes verkar oviktiga men som kan spela en avgörande roll för utformningen. Det är min erfarenhet av mitt tidigare arbete med liknande system.
Politikerna tillför pengar, modellen fördelar…
Idag utgår modellen från dagens kostnadsnivå för assistansersättningen, men det finns inget som säger att man måste utgå från den, säger Tommy Andersson.
– Vi kan lika gärna stoppa in en siffra med ett högre eller lägre belopp.
Om politikerna i detta system skulle vilja ge mer medel för assistansen och ökar budgeten med 1 miljard skulle modellen då fördela ut pengarna till alla?
– Ja, om man tillför pengar så räknar modellen vad de optimala timbeloppen i de olika kategorierna ska vara. Det betyder inte att alla höjs automatiskt, det kan vara så att man lägger alla pengar i en viss kategori, medan någon annan sänks.
Skulle politikerna kunna prioritera en specifik del av assistansen tex möjligheter att som assistansberättigad arbeta?
– Man skulle kunna definiera kategorierna för de assistansberättigade så att man har sex timbelopp, där en nivå är riktad mot personer som vill komma in i arbete. Då blir den gruppen mer kostsam för det kommer krävas att de får mer stöd och assistans i den processen, då ökar deras timbelopp per automatik i modellen.
Finns det en risk/möjlighet att politikerna eller Försäkringskassan använder modellen för att spara in pengar på assistansen?
– Nästan alla system kan manipuleras på olika sätt av olika intressenter. Det som talar emot i det här fallet är att modellen är budget-balanserad i den bemärkelsen att den delar ut alla pengar som tillförs. Hur mycket pengar som tillförs bestäms implicit av statsbudgeten. Om det tillförs mindre pengar kommer det inte gå obemärkt förbi.
Systemfel om anordnarna inte ger det de fått betalt för
Säg att modellen utifrån data om en assistansberättigad ger pengar för tex utbildning och handledning till assistenterna, vad sker då om anordnaren struntar i att tillhandahålla detta och gör vinst istället?
Borde anordnaren tillhandahålla det som modellen gett medel för?
– Modellen innebär ett kontrakt att de här sakerna ska tillhandahållas, man ska ju inte få ett högre timbelopp för att sedan komma undan att tillhandahålla det. Då blir det ett systemfel, säger Tommy Andersson.
Idag finns ju inget krav på vad företagen ska tillhandahålla…
– Nej, samtidigt ska vi komma ihåg vinst är inte fel i sig. När man ger den här typen av tjänster är det rimligt att göra vinst, de tar ju en risk. Men vinsten ska inte vara för hög, om det samspelar med att de offentliga aktörerna gör förlust.
Hur förhindrar man att systemet utnyttjas?
Det skulle kunna skapas strategier från assistansberättigade och anordnare för att deras kunder ska hamna i en kategori med ett högre timbelopp, med jurister som specialiserar sig på detta. Tommy Andersson säger att i tidigare modeller tex med matchning av organ och skolplatser har det byggts in hinder mot användare att agera strategiskt.
– Alltid när man gör om system, finns det hål som vissa försöker utnyttja, detta system kommer gissningsvis inte att vara ett undantag om det implementeras. Det som är viktigt är att det finns någon typ av verifierbar information detta kan baseras på, dvs klara regler om vad som gäller som inte är öppna för alltför mycket tolkning. Men det kommer finnas gränsfall och där kommer juristerna in, det kan man aldrig komma undan. Den eventuella kostnad som kommer av detta ska ställas mot den kostnad som finns idag av att systemet är felaktigt utformat. Kan man specificera kategorierna väl borde vinsten vara större, men det är en gissning, säger Tommy Andersson.
Tommy Andersson intervjuades av Kenneth Westberg 2022-01-04
Vidare läsning
Multiple Pricing for Health Care Services. Vetenskaplig artikel från Lund universitet av Tommy Andersson m.fl. forskare