läs skrivbordsversionen istället

Wenche Willumsen, DHR, om tillståndsplikten och små assistansföretag

Socialstyrelsen ställer orimliga krav på assistansanvändare som vill driva sin egen assistans som juridisk person, tycker Wenche Willumsen. Det är ett steg tillbaka i historien, då experter bestämde vad som var bäst för personer med funktionsnedsättning. Själv drog Wenche Willumsen tillbaka sin ansökan istället för att uppfinna rutiner som hon anser aldrig kommer att följas.

Sedan 2008 har Wenche Willumsen, intressepolitisk talesperson för DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, drivit sin egen assistans som juridisk person. Anledningen var att Försäkringskassan efter lagändringen 1 juli 2008 drog då drog in möjligheten för egna arbetsgivare att spara assistansersättning från använda assistanstimmar mer än sex månader, vilket många velat göra för att till exempel spara till en resa eller ha en buffert för oförutsedda utgifter. Juridiska personer kunde däremot fortsätta att spara dessa pengar utan tidsgräns som tidigare.

Allt kring den egna assistansen ska dokumenteras

När kravet om att alla assistansanordnare måste ansöka om tillstånd hos Socialstyrelsen kom 2011 skickade Wenche Willumsen in en ansökan. (Egna arbetsgivare måste enbart anmäla sig.) Att fylla i ansökan om tillståndsplikt kräver en hel del pappersexercis och Wenche Willumsen reagerade på allt som ska dokumenteras kring hennes egen assistans och det egna livet.
- Det här är säkert jättebra för de stora verksamheterna, men jag menar att alla de här frågorna blir helt befängda eftersom jag själv är den som ska ha assistansen, säger hon.
Ansökan ska till exempel innehålla en beskrivning av hur den assistansberättigade ska ges inflytande och för hur verksamheten ska verka för att stärka den enskildes förmåga att leva självständigt och delta i samhällslivet. Att svara på dessa frågor tycker Wenche Willumsen blir märkligt eftersom det enbart handlar om hennes egen assistans. Av samma skäl tycker hon det blir det konstigt att beskriva rutiner för hur övergrepp, hot, våld och klagomål ska hanteras.
- Därför valde jag att svara "ej adekvat för min situation" på många frågor i ansökan. Samtidigt skrev jag ett brev till Anders Printz vid Socialstyrelsen om att de bör kunna göra undantag för små assistansanordnare, som jag vet var uppe och vände hos generaldirektören. När jag fick svaret att de inte gör några undantag kastade jag in handduken och drog tillbaka min ansökan, berättar Wenche Willumsen.

Befängt att hitta på rutiner om sitt liv

I ansökan ska det dessutom finnas en plan för det systematiska kvalitetsarbetet. Det ska även finnas rutiner för dokumentation av journalföringen, för uppföljning av genomförandeplaner och hur dokumentationen ska bevaras.
- Det blir så befängt att man måste ha alla de här kvalitetssäkringssystemen och att man ska föra dokumentation över sitt eget liv. Då skulle jag behöva sitta och ljuga ihop någonting som man kanske måste visa upp för folk, som jag sedan ändå inte tillämpar, säger Wenche Willumsen.

Borde göras undantag för små anordnare

Idag görs bara undantag från tillståndsplikten för dem som är egna arbetsgivare. Wenche Willumsen tycker att det även bör göras undantag för de som driver assistans som juridisk person för en till tre personer.
- Så fort du är juridisk person menar Socialstyrelsen att du kanske vill utveckla verksamheten. Men nej, det är jag inte alls intresserad av och i så fall är ju förutsättningarna ändrade vilket bör kräva en ny ansökan, säger Wenche Willumsen.

Eget ansvar för assistansen är kvalitet

Wenche Willumsen har full förståelse för att den som ordnar sin egen assistans måste ha kompetens kring sådant som personalens arbetsmiljö, arbetstidslagstiftning och den ekonomiska hanteringen. För att garantera det sistnämnda tycker hon att förslaget från Björn Jidéus, KFO, att ett intyg från revisor bör räcka för denna grupp av anordnare låter bra.
- Jag anser att det inte bör ställas kvalitetskrav på assistansen bara för att man driver sin egen assistans som juridisk person. De kraven ställs inte på egna arbetsgivare. Istället bör man utgå från att det är högsta kvalitet för individen om den själv är ansvarig för sin assistans. Det betyder inte att det finns människor som inte hanterar detta, men det har Socialstyrelsen ändå ingen koll på för dem som är egna arbetsgivare, säger Wenche Willumsen.

Specialiseringen ett steg tillbaka

Wenche Willumsen var med när assistansen infördes 1994 och kan jämföra hur det var före och efter. Hon beskriver det som en frihetsreform, att slippa ha den där ständiga kontakten med hemtjänsten och att inte ha insyn och beslutanderätt i frågor som handlade om ens eget liv.
- Det som genuint stör mig är att vi är tillbaka där vi en gång i tiden var, när vi inte ansågs förstå vad som var bäst för oss. Då det hela tiden fanns andra som visste vad som var bäst för oss. Jag vill inte bli omhändertagen, punkt slut. Jag kan ta hand om mig själv bara jag får förutsättningarna och det sticker tydligen en del människor lite i ögonen. Nu gör man återigen det svårare och mer specialiserat och snart måste man vara jurist för att kunna ta hand om sin egen assistans. Det gör mig förbannad, säger Wenche Willumsen.

Åter egen arbetsgivare

Nu har Wenche Willumsen istället återgått till att driva sin assistans som egen arbetsgivare. Skillnaden mot att vara en juridisk person är att hennes man, som ibland arbetar som hennes assistent, nu måste ha en annan arbetsgivare. Dessutom är hon tillbaka i situationen att inte längre kunna spara medel till assistansomkostnader från ett halvår till ett annat.

Wenche Willumsen intervjuades av Minna Nyman Sabbadini 2012-03-22

Skicka sidan till: